Att bokblogga har fått mig att göra saker som jag aldrig gjort innan. Ibland kanske jag hoppar på saker utan att tänka först.

Att vara med i en bokcirkel på nätet är en av dem. På initiativ från Anna och Erika, och i samarbete med Brombergs, så är vi 11 stycken bokbloggare som på nätet har en novellcirkel om Nathan Englanders bok Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank. Vi läser en novell i taget, och delar sedan med oss av våra tankar i dokument som är upplagda i Google Drive. Väldigt smidigt, men också ganska utmanande att diskutera i det skrivna ordet med personer man aldrig träffat.

Under en tid framöver kommer vi att skriva på våra bloggar om novellerna. Våra egna tankar när vi läste, och hur vi sedan diskuterat i novellcirkeln.

Idag är det dags för ett inlägg om den första novellen. Den har samma namn som vadviprataromboken, dvs Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank. Den yttre historien är om två judiska par som inte sett varandra på många år men som nu återses. Det är kvinnorna i familjerna som en gång var vänner. Det ena paret (där han är berättaren) bor i USA och har en son. Det andra paret har flyttat till Israel, fått tio döttrar och är ortodoxa. De möts från olika förutsättningar och pratar om allt möjligt, men hela tiden cirklar deras diskussion kring deras gemensamma grund, judendomen.

Som start för samtalet i novellcirkeln skulle vi plocka tre ord. Jag valde raljerande, dramatiskt och ödesmättat. Sättet att skriva, och inflika små ironiska satser påminner mig om andra amerikanska författare. För mig handlade novellen om konflikten mellan vad som syns på ytan och vad som rör sig under. Det “perfekta” paret med tydliga regler visar upp sprickor, medan det andra visar sig vara det paret där man verkligen litar på varandra. Den handlar om tilllit. Historien om Förintelsen, kopplingen till Anne Frank, delarna om de ortodoxa judarnas regler tyckte jag han använde som en omgivning att få fram något allmänmänskligt. Genom att relatera det till andra resonemang som är aktuella i den främlingsfientliga debatten nu i samhället (t.ex. äktenskap mellan folk från olika länder/religioner) så gör han det till allas angelägenhet. Ju längre bort tidsmässigt Förintelsen kommer desto svårare blir det att förstå (för unga) och ta lärdom.

Samtalet blev intressant. Vi berörde hemligheter och lojaliteter. Novellen kan uppfattas som utmanande och kontroversiell i de liknelser som författaren använder. Driven och sorglig är andra ord som vi diskuterade. Vi konstaterade att den judiska historien är viktig. För att läsa mer om vad andra tycker så kan ni klicka er in på de andra deltagarnas bloggar:

och dagarna går
Erikas bokprat
Bibliotekskatten
Fru E:s böcker
Enochannanbok
Breakfast Book Club
Henrik Elstad
Min bokblogg
Cum libris non solus
Café de la Nouvelle