The Flanders Panel av Arturo Pérez-Reverte

Julia får i uppdrag att restaurera en målning som ska säljas. Det är en värdefull målning av konstnären Pieter van Huys målad 1471. Den föreställer två män som spelar schack. I bakgunden sitter en svartklädd kvinna som läser en bok. Innan hon ska påbörja restaurationen så har Julia låtit ta röntgenbilder av målningen. När de kommer så visar det sig att under målningen finns en inskription. Den lyder ”Vem dödade riddaren?”. Vad betyder frågan? Har det med personerna på bilden att göra, var en av dem riddare? Har det med schackspelet att göra? Julia börjar tillsammans med sin mentor César och sin vän konsthandlaren Menchu att undersöka saken. Till sin hjälp tar de också schackspelaren Muñoz. Att lista ut gåtan verkar farligare än de förstått, för någon tar schackpartiet på blodigt allvar.

The Flanders Panel av Arturo Pérez-Reverte som i original heter La Tabla de Flandes kom ut 1990. Den finns översatt till svenska under titeln Vem dödade riddaren?. Den filmatiserades 1994 med bl.a. Kate Beckinsale med titeln Uncovered. Arturo Pérez-Reverte är en spansk författare och journalist som även skrivit Dumasklubben (filmatiserad som The Ninth Gate).

Den här boken är en del av min Makeutmaning och alltså mitt val i februari. Jag trodde faktiskt att jag kanske hade läst boken tidigare men insåg rätt snart att så inte var fallet.

The Flanders Panel är svår att stoppa in i ett fack. Å ena sidan så framställs den som en spänningsroman, med ett mysterium, en ond person som ska avslöjas, en gåta som ska lösas. Å andra sidan så ska den tjäna som någon form av historisk bildning och läsaren får sig både konsthistoria och schackregler till livs. Det i sig behöver inte vara något problem, men för mig blir det svårt att få ihop. Kanske för att jag främst förväntar mig spänningsdelen?

Språket är vackert, stundvis poetiskt, men meningarna är i vissa stycken ofta komplicerat uppbyggda, sådana som kräver lite eftertanke. Men det gäller inte hela boken. I mitt tycke består The Flanders Panel av tre olika komponenter. Dels är det Julias filosofiska betraktelser kring tavlan och dess djupare mening, som ibland nästan blir som drömsekvenser. Där används också det vackra språket. Sen finns det partier som är redogörelser för schackdrag med diverse tolkningar. Och till sist är det de delar som rör själva mysteriet i nutid.

Eftersom jag förväntar mig ett mysterium så är det också de delarna som tilltalar mig mest. Schackpartierna förstår jag inte (men det behövs inte heller inser jag när jag såsmåningom börjar skumma igenom dem) och de filosofiska styckena blir jag lätt frustrerad över.

Det som kanske stör mig mest under läsningen är personteckningen, i synnerhet av kvinnorna. De beskrivs rätt igenom utifrån de fysiska attributen. Julia är en ung förbluffande vacker kvinna (som i och för sig också är den duktig yrkeskvinna, men det tas inte alls upp lika ofta) som inte är medveten om effekten hennes skönhet har på alla män. Hennes väninna som är äldre tecknas som en patetisk medelålders kvinna som inte förstår att hon skämmer ut sig genom att gå i korta kjolar och utmanande kläder. Jag vet inte hur många gånger detta upprepas. Läsaren får i och för sig veta rätt mycket om hur männen klär sig och vilka fysiska attribut de har, och i viss mån är det minst lika schablonmässigt gjort.

Många av mina synpunkter kommer nog av att jag hade väldigt stora förväntningar på den här boken som inte uppfylldes. Samt att jag kanske helt enkelt inte var på humör för den? Boken har ändå klara kvaliteter, som ett tilltalande språk på helheten och ett relativt intressant mysterium (även om upplösningen delvis blir väldigt konstig, och känns ”out-of-date” trots att boken inte är så gammal). Vill ni få en smakbit på det speciella och vackra språket så kan ni läsa här.

Boken finns att köpa på Bokus, Adlibris och Bokia.

Omdöme: Vackert skriven spanskt schackmysterium med stereotypa personbeskrivningar.
Betyg: 3

Annonser

Att bränna böcker

En av dagens nyheter som rör böcker kommer från en artikel i Länstidningen där man kan läsa att biblioteket i Backe, Strömsund gallrar ut sina böcker och bränner de som inte får plats. Enligt artikeln har en förening erbjudit sig att ta hand om böckerna men fått nej.

När jag åkte hem från jobbet idag var det ett reportage på P4 Västernorrland om frågan. På nätet hittar jag från P4 Jämtland en länk här och en här. Även Kulturnytt har plockat upp nyheten.

Det reportage jag hörde var rätt intressant (men jag hittar det inte på nätet). Det var en bibliotekarie från ett annat bibliotek som sa att det är så man gör. Först så går man igenom böckerna och rensar ut. Det kan vara dubletter, det kan vara böcker i dåligt skick och det är väldigt ofta faktaböcker som inte längre har relevans (hon nämnde böcker som handlar från 70-talet som handlar om miniräknare i skolan t.ex.). Sen erbjuder man allmänheten att köpa dem, priset är lågt, det nämndes 5 kronor. Det som inte går åt på det sättet skickar man till återvinning eller för att brännas.

Min spontana reaktion när jag hörde nyheten först var att förfasas, det ligger något djupt symboliskt i att bränna böcker, det kopplas till när böcker rensas pga innehåll. Men är det verkligen det som det handlar om här? Åsikterna verkar gå isär i den frågan.

När jag funderar ett tag så undrar jag vad biblioteken annars ska göra? Det trycks fler och fler böcker, andrahandsmarknaden växer kopiöst och priserna dumpas. Jag har själv köpt biblioteksböcker, men jämfört med utbudet på t.ex. Myrorna här i stan (som säljer böcker för 20 kronor) så är jag sällan intresserad av det biblioteket säljer. Det finns förmodligen en stor volym böcker som inte går att bli av med. De böcker som rensas har ju inte heller lånats ut på länge, och det är ju helt gratis att låna böcker!

Hur gör ni – köper ni böcker på biblioteket för 5 kronor, eller t.o.m 1 krona? Om de var gratis, skulle ni då gå dit och hämta böcker?

Om man gör det, ja då ställer man ju verkligen upp. Men jag gör inte det. Jag går dit, tittar och ratar. Så jag kan knappast säga att jag ställer upp.

För riktighetens skull så jag ändå tillägga att jag inte förstår varför biblioteket i Backe inte kan skänka böckerna till föreningen som vill ha dem i just det här fallet. Och det verkar ju inte heller som om de har provat att sålt dem? Detta trots att bibliotekets chef hävdar att det är så rutinerna är.

Ska också tillägga, att själv klarar jag knappt att ge böcker till Myrorna och att bränna vore förstås fullständigt otänkbart. Men jag har inte volymen som ett bibliotek har. Än.

Uppdatering: Det sägs nu att biblioteket i det här fallet inte erbjudit böckerna ens till försäljning. Är det sant så är det förstås häpnadsväckande.

Har också läst på andra bloggar om böcker som försvinner som smör i solen när de läggs ut för gratis avhämtning. Drar en lättnadens suck om mina erfarenheter i frågan (att inte ens gratis böcker går åt) inte är representativa!

Topp Tio Tisdag: Tio författare jag automatiskt köper böcker av

På flera av bokbloggarna jag följer brukar det på tisdagar dyka upp inlägg som går under benämningen ”Top Ten Tuesday”. Det är en utmaning som bloggen The Broke and the Bookish håller i med olika listor varje tisdag. Jag har inte tidigare hängt på, men eftersom jag har lite bloggtorka just nu så tänkte jag passa på. Kanske blir det flera gånger.

Den här gången handlar det som att lista tio författare som man automatiskt handlar böcker av om det kommer en ny av dem. Det var inget problem att hitta tio, faktum är att jag hittade flera än tio författare som hade platsat på listan.

1. Peter Robinson. Den författare som vi har allra flest böcker av i hyllan, dvs alla Alan Banks. Och förra årets lågvattenmärke…

2. Kathy Reichs. Alla hennes böcker om Temperance Brennan finns i hyllan. Har funderat på att ge upp, men sen kommer hon med en bok till och jag kan inte låta bli…

3. John Grisham. Här trodde jag att jag hade alla, men utifrån en kommentar i gårdagens tematrio så konstaterar jag att jag missat någon eller kanske några. Borde åtgärdats…

4. Carol Goodman. Här finns ett undantag. Hon har bytt genre och eftersom jag känner mig osäker på om jag kommer att gilla den nya stilen har jag bara köpt den första i den genren trots att hon hunnit komma med en till.

5. Belinda Bauer. Började jag läsa så sent som förra året, men både bok nummer tre och fyra köpte jag omedelbart när de kom ut. Och så lär det bli med nästa bok också…

6. Elizabeth George. Har alla, men en av dem har jag inte klarat att läsa ut, nämligen What came before he shot her, som är i en annan stil.

7. Linda Olsson. Ny bekantskap sen 2011 men jag har inköpt hennes äldre böcker och bevakar om det är någon ny på gång.

8. Kristina Ohlsson. Började jag läsa först 2012, men då läste jag alla som fanns i snabb följd, och den nya som kommer i vår lär jag inte kunna hålla fingrarna från. Fast hennes nya ungdomsbok har jag inte köpt.

9. Carin Gerhardsen. Köpte hennes första böcker i snabb följd. De två senaste har jag haft turen att få från förlaget och i vår kommer ytterligare än.

10. Jo Nesbø. Samtliga böcker i hyllan, och jag har läst alla utom en. Och nu kommer det ju mot alla odds en ny Harry Hole!

Egentligen tänkte jag också sätta upp Peter James men där råkar det vara så att det faktiskt är maken som köper eller önskar sig de böckerna. Sen att jag lägger beslag på dem så fort jag kan är en annan sak…

Tja, den uppmärksamme läsaren ser att det följer ett tema. I stort sett alla handlar om författare som skriver spänningsromaner!

Tematrio – Sport(och snart)lov

Så här skriver Lyran i veckans tematrio: Det är sportlov och även om vi (ännu) inte sportat något hos oss borde man väl ända kanske läsa lite om sport. Jag har dock förstått att sportintresset inte direkt ligger i topp hos bokbloggare, så här kommer det en svår Tematrio.Berätta om en bok där någon sport, idrott eller ett sportintresse har en betydande plats! (OK, det blir godkänt om ni kan hitta böcker där sport överhuvudtaget omnämns.)

Här i de lite norrare delarna har vi inte sportlov än, men jag får väl se det här som en lämplig uppladdning för nästa vecka. Tre böcker som står i vår hylla och som jag läst får det bli.

1. The sportswriter av Richard Ford handlar om en sportjournalist. Frank Bascombe genomgår en livskris när hans liv faller i spillror.

2. Playing for pizza av John Grisham handlar om en amerikansk fotbollsspelare som inte längre kan få jobb i NFL och får flytta till Italien för att spela. En annorlunda Grishambok – men underhållande. Och kort.

3. Flash and bones av Kathy Reichs utspelar sig under NASCAR-veckan i Charlotte. En död kropp hittas i närheten av en av banorna och rättspatologen Temperance Brennan kallas till platsen. Mer om boken och mitt omdöme hittar du här.

En smakebit på søndag – The Flanders Panel

Söndag. Idag ligger fokus på att ta det lugnt och rensa ut gammalt för att få plats med nytt. Nya möbler, nya kläder och nya böcker ska flytta in. Det har annars varit en ganska jobbig vecka, med mycket sorg och tunga händelser.

Men det har också hänt roliga saker, och det allra roligaste är förstås att dottern i onsdags tog steget in i tonåren på riktigt när hon fyllde tretton. Mer om det skrev jag här. Summering i efterhand visar att hon fick totalt SEXTON böcker! Ett rekord vi föräldrar också gillar 😉

Här på bloggen är det förstås En smakebit på søndag som hålls i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Vi delar med oss av smakbitar från böckerna vi läser just nu och veckans inlägg hittar du här.

Veckans smakbit här blir från The Flanders Panel av Arturo Pérez-Reverte. Det är en spansk bok från 1990, fast jag läser den i engelsk översättning. Det är en del av min Makeutmaning.

Den handlar om Julia som får i uppdrag att restaurera en målning från Flandern, målad på 1400-talet. Den föreställer två män som spelar schack, med en kvinna i bakgrunden. Julia upptäcker en inskription, en fråga, som konstnären först målat dit men som sedan dolts.  Julia och hennes vänner bestämmer sig för att lösa gåtan, men det visar sig farligare än de trott.

Smakbiten kommer från sidan 29.

She yawned, rubbing her face with the palms of her hands. She felt a mixture of weariness and euphoria, an odd sense of partial but exhilarating triumph, like the presentiment you get in the middle of a long race that it is still possible to reach the finishing post. She’d managed to lift one corner of the veil and, though there were still many more things to find out, one thing was clear as day: there was nothing capricious or random in that painting. It was the careful execution of a well-thought-out plan, the aim of which was summed up in the question Who killed the knight?, a question that someone, out of expediency or fear, had covered up or ordered to be covered up. And whoever that person was, Julia was going to find out.

Blodsmagi av Tessa Gratton

Silla bor med sin bror Reese och styvfarmor Judy i ett hus bredvid den gamla kyrkogården i den lilla orten Yaleyah. Bara några månader tidigare har Silla hittat sina föräldrar döda när hon kom hem från skolan, och hon försöker fortfarande acceptera vad som hänt. Den allmänna teorin är att pappan dödat mamman och sen tagit självmord men Silla har svårt att tro på det. När hon börjar ana att pappan dolt en stor hemlighet, så kan hon inte låta bli att leta vidare. Tillsammans med sin bror och den nyinflyttade attraktiva grannkillen Nick så utforskar hon sina egna gränser, och upptäcker blodsmagi. Men hur långt är Silla och Nick villiga att gå egentligen?

Blodsmagi av Tessa Gratton kom ut 2013 på svenska, i original heter den Blood Magic och kom ut 2011. Den är den första delen i en planerad trilogi av fristående böcker, där del två heter The Blood Keeper. Tessa Gratton är en amerikansk författare som är född i Japan, men numera bor i Kansas. Hon har studerat genusvetenskap, och har alltid varit intresserad av magi.

Jag är registrerad på Booked men brukar sällan hinna klicka tillräckligt snabbt för att få läsa någon bok, men den här gången lyckades jag. Om någon för några år sedan hade sagt att jag skulle läsa en ungdomsbok med magi och en massa blod och faktiskt tycka att den var bra att jag nog mest himlat med ögonen och trott att personen var smått galen… Jag ser mig fortfarande inte som någon van fantasyläsare helt enkelt.

Boken då. Ja det är en herrans massa blod. Blod hit och dit, och även om jag inte direkt avskyr blod så blir det faktiskt lite väl mycket. Realism kanske inte är det man främst söker i en sån här bok, men så mycket blod som de tappar sig på så borde de må betydligt sämre än de gör (säger jag som en gång tappat 2,7 liter blod, och så dåligt har jag aldrig mått). Det blir nästan lite skrattretande tillslut.

Berättelsen blandas mellan nutid, där Silla och Nick omväxlande är berättare, och anteckningar (kursiverade stycken!) i en gammal dagbok. Dagboksstyckena störde mig i början, men mot slutet blev syftet helt klart.

Den stora kvaliteten i boken tycker jag är Sillas och Nicks relation. Den är riktigt bra beskriven, innehåller alla toppar och dalar som en riktig relation gör, attraktionen är otroligt bra beskriven, men också irritationen. Hela skolmiljön, klasskamraterna (som Eric och Wendy), familjerelationerna (som Nicks pappa och styvmor) känns trovärdiga och man får en känsla för personerna. Efter att ha läst ett antal böcker med magi, så är det här den typen jag bäst gillar, där det finns en ”riktig” värld som personerna lever i, där de andra inte alls ser magin eller i alla fall inte förstår den.

Det är spännande boken igenom, och inte förutsägbart, men ändå tappade jag intresset på slutet då allt bara blev för mycket när de ska besitta andra kroppar och det riktigt brakar loss. Slutet kändes helt enkelt som ett hastverk. Och vart tog tråden om Diakonen vägen? Eller missade jag någon ledtråd?

Ett extra plus till förlaget som gjort en riktigt snygg framsida och en pärm som känns som sammet!

Ett urval andra som bloggat om boken är: Schitzo-Cookies Bokblogg, Skuggornas bibliotek, C R M Nilsson, Carolina läser, Bibliotekskatten, minbokochjag, Tessans bokblogg, I bokens värld är allt möjligt, Andréa i boklandet och Boktycke.

Boken går att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Omdöme: Ungdomsbok med blod, ännu mera blod, magi och romantik i en sömnig amerikansk håla.
Betyg: 4 (ungdom)

Bokbloggsjerka 22-25 februari: Lässvackor

Veckorna går fort och nu är det fredag igen. I veckans bokbloggsjerka så skriver Annika:

Brukar du drabbas av lässvackor ibland och hur gör du i så fall för att ta dig ur dem?

Jodå, visst händer det att jag dabbas av lässvackor. Färre sen jag började blogga faktiskt (peppar peppar).

För det mesta handlar det om att jag inte har tid att läsa, och då gäller det ju främst att hitta tiden. Inte det lättaste i livspusslet.

När det är orken och lusten att läsa som tryter så är det lite svårare. Ett bra samtal med någon annan entusiastisk läsare brukar hjälpa. Den genre som jag nog oftast vänder mig till är deckare, helst då en lättläst sådan.

Inga mirakelkurer precis, men ska bli intressant att läsa andras tips.

Bokbloggare – Vem är du? Vad kan vi göra tillsammans?

Feelgoodbibliotekarien publicerade häromdagen att inlägg som löd ”Bokbloggare: Vem är du? Vad kan vi göra tillsammans?”. I det inlägget riktade hon ett antal frågor till bokbloggare och andra intresserade. Det var inga lätta frågor att svara på men nu har jag funderat klart (OK – fråga 1 var lätt…).

1. Varifrån bloggar du? (Jag önskar mig en bokbloggarkarta, därav frågan)
Jag bor i och bloggar från Sundsvall.

2.  Förslag på hur vi bokbloggare skulle kunna samarbeta mer och bättre med varandra?
Två av mina andra stora fritidsintressen är sömnad och pärlande. I fallet sömnad så var jag med på två mejlinglistor som var väldigt värdefulla för inspiration, vidga gränserna och knyta kontakter. Jag har fortfarande lite kontakt med en del som jag ”träffade” där. Bägge var organiserade via googlegroups och det har vi använt på jobbet också. Vad gäller pärlandet så använde jag mig mycket av ett internetformum för att hitta likasinnade, få svar på frågor och få inspiration. Den enda nackdelen med bägge formerna är att det behövs någon form av moderator för att hålla diskussionerna ”i styr”, i synnerhet på ett forum.

3. Förslag på hur vi skulle kunna samarbeta med bibliotek och/eller förlag?
Jag tror vi måste göra oss mer synliga för biblioteken, visa att vi finns. Kanske de kan hjälpa oss med att hitta annorlunda böcker som vi kan läsa i någon form av bokcirkel? Förlagen tror jag mer och mer börjar upptäcka bloggarna, och skicka förfrågningar om recensionsexemplar. Kanske det borde finnas en service där man kan registrera sin mejladress, bloggadress och vilka genrer man är intresserad av?

4. Beskriv dig själv i form av en befintlig eller påhittad boktitel!
Den titel som först kommer upp är Lotten avgör, men jag tror inte den är så beskrivande;-) Sen kom Beautiful Creatures upp men… ja, behöver nog inte säga något mer om varför jag ratade den… Så jag frågade 13-åriga dottern om hon kunde komma på en som passade mig och här är hennes förslag: Att vada upp till midjan i böcker. Kommentarer överflödiga.

5. Vad vill du veta om mig och andra bokbloggare? Lägg till din egen fråga här och skicka utmaningen vidare till en bokbloggare som du är nyfiken på.
Egentligen så skulle jag kunna säga att jag vill veta allt, men inser att det inte är riktigt realistiskt. Jag är intresserad av vilka mekanismer som kan få fler barn och ungdomar att börja läsa. Så jag skulle vilja veta mer om er resa till att bli läsintresserade och såsmåningom bloggare. Hur har ert läsande utvecklats från när ni var barn, vad fick er att börja läsa och såsmåningom vad fick er att börja blogga.

Nybliven tonårsmorsa – eller vad man kan ha en bokblogg till

Så var man tonårsmorsa då. Otroligt vad tiden går.

Ingen födelsedag i den här familjen utan böcker i present förstås! Och idag fanns det en särskild historia förknippad med några av böckerna. Dottern har varit helt begravd i David Eddings böcker en period nu. Hon har lånat dem på biblioteket men ville också gärna äga dem (förstår inte var hon fått det ifrån…).

Så skrev jag det här inlägget om crossover på bloggen där jag nämnde Sagan om Belgarion. I en av kommentarerna berättade Monika att hon hade böckerna men hade funderat på att göra sig av med dem. Efter en del mejlväxling så enades vi om att vi skulle köpa både den serien och nästa, Sagan om Mallorea, av henne. Det visade sig vara en win-win för Monika fick öva sig i att göra sig av med böcker, vi fick böcker i fantastiskt gott skick till ett bra pris och dessutom så deklarerade den nyblivna 13-åringen att det var en av de bästa presenterna.

Dessutom fick hon även dessa tre böcker. Appelqvist hade hon önskat sig, de andra två var mer spontanköp då hon gillar att teckna och är rätt bra på det.

En utmaningsjunkies bekännelser

För ett tag sen så skrev Fabulerat ett mycket läsvärt inlägg om varför hon inte deltar i utmaningar. Det fick mig att tänka till, och sånt gillar jag! Varför tar jag på mig utmaningar? Uppenbarelsen kom när jag läste Enligt Os kommentar till samma inlägg. (Förresten – läs Enligt Os suveräna inlägg om att vara bokbloggare! och lägg särskilt märke till nummer ett…)

Jag är en listmänniska. På jobbet gör jag ”att göra listor”. Hemma finns listor för ärenden, för saker som ska göras i huset, saker jag ska komma ihåg. På datorn finns listor på böcker jag ska läsa, böcker jag är nyfiken på, blogginlägg jag gärna vill skriva. Jag ser inte saker i bilder, jag får struktur och helhetsbilden genom mina listor.

Är du listmänniska så nickar du förmodligen igenkännande. Är du inte det så har du antingen slutat läsa eller så tycker du jag låter fullständigt neurotisk. Det som är symptomatiskt för en listmänniska är att listorna skapar lugn och trygghet. Och lugn och trygghet är förutsättningar för lusten. En utmaning är inget annat än en förtäckt lista, och jag har plötsligt insett att det är därför utmaningarna ger mig läslust! Utan listorna så känner jag mig vilsen och stressad.

Nåväl, det här är min egen teori. Vissa av mina arbetskamrater skulle hävda att det beror på att jag är en tävlingsmänniska. Som vanligt är de förstås helt ute och cyklar.

I listornas tecken så har jag gjort en ny sida – Mina utmaningar. Det är en lista… Och ni hittar den här.