Britt-Marie var här av Fredrik Backman

Britt-Marie är 63 år och har precis lämnat sin man Kent efter 40 års äktenskap efter att hon inte längre kunnat ignorera hans otrohet. Hon har skött hemmet under alla år, och när hon nu kontaktar Arbetsförmedlingen så ställs Flickan som blir hennes kontaktperson på prov. För Britt-Marie är noggrann och tycker det mesta löser sig med listor och rengöringsmedlet Faxin. Och en korrekt organiserad besticklåda förstås. Av misstag så har man utlyst en tjänst som fastighetsskötare i det lilla samhället Borg och Britt-Marie tar jobbet. Borg är en plats man mest passerar förbi, de flesta flyttar därifrån och det mesta rustas ned. Men de som finns kvar brinner för en sak. Fotbollen. När ungdomarna i Borg behöver en coach så vänder de sig till Britt-Marie, och trots att hon knappt vet vad en fotboll är så har hon svårt att säga nej. Och det är början på något som nästan kan kallas en kärlekshistoria. Eller i alla fall en historia om hur fotbollen gör att en kvinnas liv äntligen kan börja.

Britt-Marie var här av Fredrik Backman har recensionsdatum i dag, 2 oktober 2014. Fredrik Backman är en svensk författare som debuterade 2012 med En man som heter Ove, som gjort succé och sålt i över 600 000 exemplar. Fredrik Backman driver även en framgångsrik blogg. Britt-Marie var här är hans fjärde bok.

Det är sällan jag sett en bok som den här förekomma på så många bloggar som den man ser fram mot mest att läsa i höstens bokflod. Det är rätt häftigt med tanke på att Fredrik Backman debuterade som författare för bara två år sedan. Givetvis så tillhör jag till skaran som med viss oro och väldigt mycket förväntan såg fram mot Britt-Marie var här eftersom jag verkligen gillat En man som heter Ove och Min mormor hälsar och säger förlåt. När jag fick ett mejl från förlaget om jag ville läsa boken så väntade jag väl på sin höjd en mikrosekund innan jag slängde iväg ett ja.

Britt-Marie var här är en riktigt bra bok. Återigen så får Backman mig att ena stunden skratta högt och andra stunden sitta med tårar i ögonvrån. Och då ska ni veta att jag inte tillhör den typen av läsare annars, trots att jag kan bli både glad och ledsen av en bok. Men ändå så finns det ett problem för mig. Jag blir inte ett dugg överraskad av boken. Det är kanske lite mycket begärt att en författare ska överraska, det är många som upprepar samma mönster i bok efter bok. Men under läsningen så känns det som om jag kan förutsäga i stort vad som ska hända. Inte detaljerna, men känslorna som jag förväntas få, och komponenterna. Karaktärerna, historiens uppbyggnad och sättet att skriva känner jag igen, framförallt från En man som heter Ove. Och hur mycket jag än tycker om det, så blir jag lite besviken ändå. Lite. För det är ändå en väldigt bra bok.

Britt-Marie tillhör de där karaktärerna (som Ove) som jag tror skulle reta gallfeber på mig i verkligheten, men som jag ändå tar till mitt hjärta i läsningen. Faktiskt så finns det något hos de flesta personerna i boken som tilltalar mig på något plan, samtidigt som de definitivt har sina brister, och det är en av styrkorna med Fredrik Backmans skrivande. Möjligen står Kent längst ner på sin lista. Trots mitt totala ointresse för och okunskap om fotboll så tycker jag mig förstå precis hur fotbollen blir drivkraften och det enda som är bra. Liknelserna med fotbollslag är faktiskt helt suveräna.

Språket i Britt-Marie var här är typiskt Backmanskt, och läser man hans blogg (eller har läst någon av hans tidigare böcker) så känner man igen det. Jag älskar hans återanvändning av nyckelord, och hans liknelser, det är mycket de som får mig att skratta högt, men det är väldigt tidstypiskt. Undrar hur hans böcker kommer att stå sig om några år?

Lite dum känner jag mig när jag inser att jag läst hela boken utan att minnas att jag faktiskt mött Britt-Marie och Kent förut, i Min mormor hälsar och säger förlåt. Får väl skylla på mitt dåliga minne för namn? Kanske hade jag upplevt boken annorlunda om jag sett kopplingen? Så om någon undrar om man måste läsa den boken för att läsa den här med behållning så är svaret nej 😉

Om det här vore den första boken av Backman jag läste, eller om jag inte haft några förväntningar så hade jag tyckte ännu mer om den. Och jag ser definitivt fram mot att läsa nästa bok av honom.

Omdöme: Roligt och sorgligt om en kvinna som för första gången får ta plats.
Betyg: 4+

Mer om boken kan ni läsa här eller här.
Förlag: Partners in Stories.

Mitt exemplar av boken är ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 29 september 2014.