I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till: Top Ten Books That Were Hard For Me To Read (because difficult of book, subject matter, because it was cringeworthy– however you want to interpret)
Ja, det här var ju lite svårare, för jag känner inte så ofta att en bok är svår för mig att läsa. Jag har helt enkelt blivit bättre på att undvika böcker som handlar om teman som jag vet att jag tycker är för jobbiga. För er som följer min blogg så kommer det inte som någon överraskning att av personliga skäl har jag svårt för böcker som handlar om cancer, och böcker som handlar om sjuka/döende barn.
1. Förr eller senare exploderar jag av John Green. Jag vet inte hur jag tänkte när jag tackade ja till den här, eftersom den kombinerar det jag skrev ovan. Jag lurades av att ha läst på andra bloggar ”det här är ingen cancerbok”. Jo det var det.
2. En ung kvinnas sista ord av Regine Stokke. Den började jag inte ens på utan lottade ut den. En verklig cancerbok.
3. Kryptan av Kate Mosse. Gav jag upp efter ungefär halva boken. Så här skrev jag då: Gillar man övernaturliga sakar, mycket känslor och stämningar, och långa beskrivningar av natur och södra Frankrike så är detta definitivt en bok man bör läsa. Själv har jag en gräns för hur mycket sådant det kan vara i en bok, och den här boken passerar den gränsen.
4. Agaat av Marlene van Niekerk. Denna hyllade bok gav jag upp efter 368 sidor. Så här skrev jag bl.a: Associationerna fungerar inte för mig, de skapar inte bilder, de blir bara ord på ord. Jag trampar runt i ord på ord. Lantbruksdelarna tråkar ut mig. De kursiverade styckena förstår jag inte alls.
5. Simma i mörker av Kjell Eriksson. ”Vi och dom”, raljerande, personangrepp, hoppig – nej den kombinerade allt som inte jag vill se i en självbiografi.
6. En ung naken kvinna – mötet med Mikis av Arja Saijonma. Ännu en biografi som jag skrev så här om: Efter att ha kämpat mig igenom halva boken så beslutade jag mig för att ge upp. Den är träig. Språket är urtrist. Den utspelar sig på spännande ställen över hela världen, inte minst Grekland och Paris. Men jag får noll känsla för stämningen.
7. Högre än alla himlar av Louise Boije av Gennäs. Jag började på den här boken, men klarade inte av den. Det var delvis historien, men mest var det de ohyggligt långa meningarna i början av boken. Jag klarar inte av meningar på uppemot en sida.
8. Ugglemasken av Brigitte Gacha. Ett recensionsexemplar som visade sig inte passa mig alls. Väldigt jobbigt att skriva om den. Så här skrev jag: Ena stunden är den som en grafisk erotisk novell. Andra stunden är den en strikt redogörelse för en nobelpristagares program i Stockholm. Och sen går den över till att vara en drömsk beskrivning av vidskepelse. Styckena om fysik blir tyvärr mer löjeväckande än intressanta.
9. Rosario är död av Majgull Axelsson. Till skillnad från böckerna ovan så är det här en av mina favoritböcker. Men ett barn som utnyttjas i prostitution och dör – den var ohyggligt jobbig att läsa förstås!
10. Skuggbarn av Caroline Engvall. En mycket viktig bok som fler borde läsa. Men den var inte lätt att läsa, då en bok om barn som utnyttjas av vuxna är bland det plågsammaste man kan läsa. Inte minst för att den bygger på intervjuer. Ingen fiktion, bara den nakna sanningen.
