I en trappuppgång på Söder flyttar Elisabeth in. Hon drar sig undan världen, håller sig iskymningensjungeri sin lägenhet utan att vilja möta någon annan människa. Hon försöker läka efter det stora sveket. Av en slump så tar grannen mittemot, serietecknaren Elias, kontakt med henne och mot sin vilja så svarar Elisabeth. Änkemannen Otto som bor en våning upp lever med och för sina böcker, men träffar Elias då och då. Det visar sig att de alla tre har en mer eller mindre komplicerad relation till berättelser och litteratur, och trevande så börjar de umgås och gradvis öppna sig för varandra.

I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson har recensionsdatum idag, 1 oktober 2014. Linda Olsson är en svensk författare som bott en stor del av sitt vuxna liv på Nya Zeeland. Hon debuterade 2006 med Nu vill jag sjunga dig milda sånger, som hon skrev på engelska. I skymningen sjunger koltrasten är hennes fjärde roman.

Genom en utlottning på en blogg för några år sedan så fick jag Nu vill jag sjunga dig milda sånger, och blev helt betagen av den. Linda Olsson har genom sina följande böcker, Sonat till Miriam (2008) och Det goda inom dig (2011), seglat upp som en av mina favoritförfattare. Det var därför med stor glädje och höga förväntningar som jag började läsa I skymningen sjunger koltrasten.

I skymningen sjunger koltrasten är en bok som behöver läsas med eftertänksamhet. Som i tidigare böcker har Linda Olsson ett språk som är ganska särpräglat och jag slås återigen av hur vackert det är. Det handlar mycket om känslor, om stämningar och om de tre huvudpersonernas inre och det svåra lyckas hon ändå beskriva vackert och starkt. Språket upplever jag som styrkan med boken, jag tycker mycket om det, det skapar en stämning.

Jag tycker mycket om boken men konstaterar att jag tyvärr nog hade nära orimligt höga förväntningar på hur jag skulle uppleva den, med tanke på hur jag älskat tidigare böcker. Det är historien som jag inte riktigt förstår mig på. Vad vill författaren ha sagt? Varför leder den dit den leder? Varför känns den oavslutad? Slutet gjorde mig oerhört frustrerad, jag förstod inte hur jag skulle tolka det. Det här är en bok som jag skulle vilja diskutera med någon annan som läst den!

Ett tema för boken är vänskap och kärlek. Personerna i boken är skadade av livet, men ändå varma och omtänksamma. Men det är som om jag inte riktigt kommer dem inpå livet, det är något som inte stämmer för mig.

Linda Olsson kvarstår som en av mina favoritförfattare och jag hoppas det inte dröjer lika länge tills hennes nästa bok kommer.

Omdöme: Vackert skrivet om ensamhet, svek och hopp.
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Brombergs

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 20 september 2014.

Annonser