Från förlagets hemsida: När relationsexperten Amelia Ekdahl, känd från en kommersiell tevekanal, parkerar bilen på villauppfarten i Stockholmsförorten Gamla Enskede hinner hon bara ana vad som hänger i äppelträdet innan ett vasst föremål träffar henne i magtrakten. Hennes sista stund i livet betraktas av en porslinsdocka med långa, mörka ögonfransar, rosiga kinder och klarblå ögon.
Samtidigt som läkarna på Södersjukhuset förgäves kämpar för att rädda tevekändisens liv, vaknar kriminalkommissarie Ulrika Stenhammar och journalisten Lovisa Ling upp tillsammans. Någonting är inte som det ska i deras relation och så småningom uppdagas en bitter sanning om Ulrika.
Ännu en porslinsdocka hittas i samband med ett i högsta grad misstänkt mordfall. Finns det ett samband mellan offren? Ulrika slukas av utredningen samtidigt som Lovisa tar väl – alltför väl? – hand om en praktikant på redaktionen.
När sanningen går upp för polisen ser det ut att vara för sent: mördaren har redan slagit sina klor i en nära medarbetare och är på väg att fullborda sitt verk.

Dockleken av Caroline Engvall har recensionsdatum idag, 2 maj 2019. Caroline Engvall är en svensk författare och journalist som arbetat som redaktör och nöjesskribent. Hon debuterade som författare 2008 med 14 år och till salu, som har sålt över 200 000 exemplar.  Caroline Engvall har skrivit flera böcker om utsatta ungdomar och är mycket aktiv i samhällsdebatten om hur vi bekämpar sexuellt utnyttjande av unga. Hennes skönlitterära debut kom 2017 med Ärren vi bär, den första i serien om Lovisa Ling och Ulrika Stenhammar. Dockleken är den tredje boken i serien.

Jag har tidigare läst Ärren vi bär och Judasvaggan av Caroline Engvall. Oerhört tung läsning men mycket läsvärda och viktiga böcker eftersom vi inte får blunda för hur utsatta barn är. Därför var det också givet att jag ville läsa Dockleken, och blev glad när den kom i brevlådan. Med boken följde en liten docka i en snara. Nu när jag läst boken så känns det lite bisarrt…

Dockleken är en mycket välskriven spänningsroman och är det tunga temat till trots lättläst. Det är den hittills mest välskrivna boken i serien. Caroline Engvall har ett språk som flyter bra, med en lätthet och där orden är väl avvägda. Genom sitt sätt att uttrycka sig och det fina språket förmår hon mig som läsare att ta sig an ett av de jobbigaste sakerna som finns att läsa om – utnyttjande av barn. Hon faller inte i fällan att överdriva för att hamra in ett budskap, det enkla och avskalade berättande förstärker snarare budskapet att vi aldrig ska sluta lyssna på barnen.

Dockleken är den tredje boken och nu börjar man ”känna” huvudkaraktärerna. De är fortfarande individer som är skadade av de händelser de genomlevt, men det känns också som att de mognar i sina känslor. De har utvecklats på ett realistiskt sätt och jag har nu mycket lättare att förstå och se dem. Jag gillar verkligen beskrivningen av relationen mellan Lovisa och Ulrika.

Själva mysteriet är i vanlig ordning mycket obehagligt. Det kommer lite för nära huvudkaraktärerna i serien för min smak. Samtidigt så gör det också att det berör. Historien är lika obegriplig och skakande som i tidigare böcker, med tanke på att det här händer barn här och nu. I verkligheten. För det är det något man kan vara säker på så är det att Caroline Engvall kan sina fakta. Till skillnad från de två tidigare böckerna är det andra förutsättningar och en annan miljö som gör att det inte kryper under skinnet på mig på samma personliga sätt. Det skapar inte samma känsla av oro som när det handlar om de faror som döljer sig på internet som de tidigare böckerna i serien fokuserat på.

Jag hoppas det blir fler böcker i den här serien, och jag ser fram mot nästa. Men oavsett det så vet jag att jag vill läsa allt som Caroline Engvall skriver.

Omdöme: Välskrivet, skakande och i grunden extremt obehagligt om barns utsatthet.
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här och här
Förlag: Southside Stories
Sidor: 375
Betyg på Goodreads: Inte inlagd.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 19 april 2019.