Hon som vakar av Caroline Eriksson

Från förlagets hemsida: Författaren Elena har nyligen separerat från sin man och bor tillfälligt i ett radhus utan mycket kontakt med omvärlden. Den enda hon träffar regelbundet är sin syster, men deras relation är ansträngd och fylld av hemligheter.
Håglös och med skrivkramp börjar hon iaktta grannfamiljen tvärs över gården. Bakom den prydliga fasaden tycks ett mörkt drama pågå mellan mannen och hustrun. Elena kan inte motstå impulsen att följa familjen Storm i smyg och ju längre hon går i sina ansträngningar, desto större blir oron för att något fruktansvärt är på väg att ske.
När tonårssonen Leo söker kontakt med Elena får hon direktinsyn i familjens liv. Det blir tydligt att hans mamma är en kvinna med ett mörkt förflutet, en kvinna kapabel till fruktansvärda handlingar. Elena dras in i en karusell som snurrar allt snabbare och som snart hotar att leda till katastrof för både henne och familjen Storm.

Hon som vakar av Caroline Eriksson har recensionsdatum idag, 23 augusti 2017. Caroline Eriksson är en svensk författare och socialpsykolog som debuterade som författare 2013 med Djävulen hjälpte mig. Både Djävulen hjälpte mig, och hennes andra roman Inga gudar jämte mig, är historiska spänningsromaner som baseras på verkliga mord. 2015 kom hennes psykologiska thriller De försvunna som sålts till 26 länder. Hon som vakar är hennes fjärde skönlitterära bok.

Jag har läst två av Caroline Erikssons böcker – Djävulen hjälpte mig och De försvunna. I synnerhet den andra tyckte jag var mycket bra. Så när jag fick ett mejl med frågan om jag ville läsa Hon som vakar så blev jag mycket glad.

Hon som vakar är en vansinnigt spännande och välskriven psykologisk thriller. En riktig bladvändare, som jag läste ut på en dag. Fast jag var tvungen att pausa och andas då och då… Caroline Eriksson är otroligt bra på att bygga upp en obehaglig hjärtklappningsstämnig av till synes vardagliga situationer. Redan efter första sidan så var jag fast. Jag som läser många deckare tycker det är befriande att läsa en bok som inte är blodig, inte är grotesk men ändå så oerhört spännande och obehaglig. Allt bygger på stämningar. Boken är också förhållandevis kort, men definitivt tillräckligt lång för att bygga en historia.

Det är bra karaktärsbeskrivningar, men grunden i en spänningsroman av den här sorten är förstås att man inte riktigt ska lita på de som berättar sina historier. Så det går inte riktigt att säga att man kommer någon in på livet. Jag gillar hur berättelsen växlar i berättarröster, det driver historien framåt. Någonstans i mitten av boken så slår det mig hur det ligger till. På sätt och vis visar det sig stämma när jag läst hela boken, men ändå så har jag inte alla delar vilket skapar överraskning. Dessutom gillar jag verkligen slutet på flera plan. Mer kan jag inte säga utan att spoila.

Hon som vakar är mer än bara spänning, det finns en hel del att fundera på om relationer. Vad man ser utifrån vad gäller relationer mellan andra människor är inte alltid rättvisande, och man ska inte dra alltför många slutsatser som utomstående. Just den delen är något jag funderat en hel del på i sommar, med anledning av en del händelser i min närhet. Man är så snabb på att dra slutsater och döma i dagens samhälle. Och just det bygger Hon som inte vakar på, för även jag som läsare inser att jag dragit vissa förhastade slutsatser.

Och jo Caroline – den där fjärde boken lyckades du verkligen med 😉 Jag ser fram emot den femte boken och hoppas den redan är på gång. Tillsvidare så ser jag fram mot Svenska deckarfestivalen i Sundsvall.

Omdöme: Vansinnigt spännande psykologisk thriller om vad som kan dölja sig under ytan.
Betyg: 5-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Sidor: 238
Betyg på Goodreads: Recensionsdag idag, för få betyg.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det.
Utläst: 20 augusti 2017

9 kommentarer

  1. Jag håller helt med dig om att det här var en spännande bok utifrån det psykologiska perspektivet, hur vi människor ser på varandra och hur snabba vi är att dra slutsatser om varandra och vad som sker, och vilka konsekvenser det kan få. Däremot tyckte jag att det var litet för monotont berättande, det var en tung inledning som lättade upp någonstans mitt i boken. Och eftersom jag lyckades lista ut intrigen blev det aldrig riktigt spännande, tyvärr för mig. Slutet gillade jag mycket, av flera anledningar som inte jag heller tänker gå in på 🙂

    Gilla

    • Jag lyckades också lista ut intrrigen och rollerna ungefär halvvägs, men stämningen och spänningen fungerade hela vägen. Att jag tyckte det var obehagligt berodde inte på ”mysteriet” utan stämningen. En del av det förstärktes av det monotona.

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.