Hett i hyllan #56

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I samband med bokrean 2014 så gjorde jag och dottern ett framträdande i den lokala bokhandeln där vi tipsade om reaböcker. Mer kan ni läsa här. Efter genomfört evenemang fick vi välja några böcker som tack. En av de böckerna jag valde var Fallet Vincent Franke av Christoffer Carlsson. Och nu förstår ni förstås att den står oläst i hyllan. Christoffer Carlsson är en av mina favoritförfattare vid det här laget – hans serie om Leo Junker är briljant. Men den här boken kom ut innan den serien, och jag har liksom inte vågat mig på den än.

Han heter Vincent Franke, är en vilsen morfinist och i hans lägenhet hamnar en dag en ung kvinna. Hon kallar sig Maria, och det enda Vincent vet är att hon under inga omständigheter får rymma därifrån. På uppdrag av Pastor, den tyngste aktören i Stockholms undre värld, måste han hålla henne inlåst. Vincent vet hur den undre världen fungerar, han kan spelreglerna. Att falla för Maria blir förödande. Och när hon plötsligt försvinner blir Vincents tillvaro allt annat än enkel. 

Annonser

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde

Från förlagets hemsida: Nahid träffar Masood den kväll de firar att hon kommit in på universitetets läkarlinje. De är båda 18 år. Han berättar om sin tro på frihet och om övertygelsen att gamla strukturer måste rivas ner. För Nahid blir frihetskampen som en barnslig dröm. Revolutionen kommer över dem som ett stjärnregn. De smyger runt i staden och delar ut flygblad, sprider sitt budskap. De vet att de riskerar allt, men det är roligt, kittlande, skrämmande. De är odödliga. Ett folk av sten. Men det är innan de tvingas leva under jorden.
Den dagen allt förändras har Nahid fallit för lillasyster Noorahs tjat och låtit henne följa med dem. En demonstration pågår och tusentals människor skriker slagord på gatorna. Men allt blir långt mer allvarligt och våldsamt än de kunnat föreställa sig och för ett ögonblick släpper hon sin systers hand. Allt som händer efteråt bär färg av det.
För lånade pengar flyr de till Sverige med falska pass. Det gör det för sin egen skull, och för att dottern ska få en framtid. I Sverige skapar hon sig en ny tillvaro, men tryggheten här har en mörk baksida.
30 år senare är Nahid arg – på sjukdomen, på sjukhuspersonalen, på livet, på sina vuxna barn. Allt det där ingen förstår i Sverige fast de vet så mycket. Allt som har med förlust och kamp att göra. Men ett barnbarn är på väg och ett hopp tänds. Kanske var inte allt förgäves ändå? ”Om jag får det här vill jag inte ha någonting mer.” Men det visar sig bli en kamp mot klockan.

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde har recensionsdatum idag, 31 augusti 2017. Golnaz Hashemzadeh Bonde är en svensk författare som debuterade 2012 med Hon är inte jag. Hon är grundare och VD på Inkludera Invest och bor i Stockholm. Som treåring flydde hon med sina föräldrar från Iran. Hon har examen från Handelshögskolan i Stockholm.

För snart fem år sedan läste jag Golnaz Hashemzadehs bok Hon är inte jag. Den knockade mig fullständigt på alla plan, och jag brukar återkomma till den som en av de starkaste böcker jag läst. Jag har då och då undrat och hoppats att det skulle komma en ny bok. Men ändå höll jag på att missa den här. Tack och lov gjorde jag inte det. Och dessutom skickade förlaget ett recensionsexemplar. Stort tack!

Det var vi är en enormt stark och berörande bok. Jag gillar det korta och kärnfulla språket, det blir en styrka i det som understryker känslorna. Vilket i sig är lite underligt, det är inte alls alltid jag gillar korta meningar, men här hör det ihop med vad boken vill säga och med Nahids personlighet.

Det finns många styrkor med boken, men det finns också delar som jag av personliga skäl har svårt för. Det var vi är en berättelse om att ständigt vara på flykt, att aldrig höra hemma någonstans. Den känns viktig i en tid när mycket fokus ligger på flyktingar, mottagande och integrering. Det var vi visar en komplexitet som är lätt att glömma bort. Språket är målande, och beskrivningarna om att vara ett folk av sand eller ett folk av rötter går rätt in. Jag funderar rätt mycket under läsningen på om den här delen är baserad på författarens föräldrars erfarenheter.

Jag kan inte förmå mig att tycka om Nahid. Det finns mycket att säga om allt hon varit med om, men det verkar som om hon alltid varit egoistisk, ända sen uppväxten. Hennes inställning till föräldraskap stör mig. Närmare bestämt så tycker jag hon och Masood fullständigt missar det ansvar man har som förälder och jag mår fysiskt illa av det sätt de behandlar dottern på.

Lyckligtvis så handlar Det var vi i huvudsak om just flykt, om Nahids ungdom i en tid av revolution och om hennes föräldraskap. Men den handlar också om Nahids upplevelse av cancer och där har jag stora svårigheter. Mycket beror på mina egna tankar och erfarenheter från de månader mellan att min pappa fick en cancerdiagnos till att han dog. Precis som för Nahid så satte sig cancern såsmåningom på hjärnan och han försvann innan han försvann. Här tycker jag boken går för långt. Att beskriva Nahids tankar när hon försvinner in i dimman, det har jag enormt svårt att köpa. Det är så omöjligt att beskriva inifrån. Jag tror helt enkelt att tankarna försvinner, de blir inte formulerbara i ord.

Eftersom mina invändningar mot boken främst gäller de delar som handlar om sjukdomen och de är i hög grad baserade på mina egna erfarenheter så ger jag ändå nästhögsta betyg, 5-, till boken. För det är en omtumlande upplevelse att läsa den, och den kommer med all säkerhet att leva kvar länge i mitt sinne. Nu hoppas jag det tar mindre än fem år till nästa bok av Golnaz Hashemzadeh Bondes nästa bok.

Omdöme: Omtumlande och starkt om flykt, föräldraskap och en sjukdom om förgör
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Feelgoodbiblioteket.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Wahlström och Widstrand
Sidor: 220
Betyg på Goodreads: Endast fåtal betyg satta
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 28 augusti 2017.

The Travelers av Chris Pavone

Från Goodreads: Meet Will Rhodes: travel writer, recently married, barely solvent, his idealism rapidly giving way to disillusionment and the worry that he’s living the wrong life. Then one night in Argentina a beautiful woman makes him an offer he can’t refuse. Soon Will’s bad choices – and dark secrets – take him across Europe, from a Bordeaux chateau to a midnight raid in Paris, from a Dublin dive-bar to a mega-yacht in the Mediterranean and an isolated cabin perched on the cliffs of Iceland.
As Will is drawn further into a tangled web of international intrigue, it becomes clear that the network of deception ensnaring him is part of an immense and deadly conspiracy with terrifying global implications – and that the people closest to him may pose the greatest threat of all.

The Travelers av Chris Pavone kom ut 2016. Den är inte översatt till svenska. Chris Pavone är en amerikansk författare med en mångårig bakgrund i förlagsbranschen. Han var bl.a. spökskrivare innan han debuterade 2012 med The Expats, som är översatt till 20 språk. The Travelers är hans tredje bok.

The Travelers valdes till sommarens bok i bokcirkeln som jag är med i. Jag hade inte tidigare hört talas om vare sig författare eller böcker.

The Travelers är en thriller med många tvister och bra tempo. Den är annorlunda än någonting jag läst tidigare. Det är svårt att sätta ord på vad jag upplever som unikt, men jag tycker författaren har lyckats få till något eget i uppbyggnad av historien. Nu ska sägas att även om jag läser mycket spänningslitteratur så läser jag sällan rena thrillers numera, så det kan hända att det finns liknande historier. Den som jag tycker den mest liknar är Slutet av kedjan av Fredrik T Ohlson.

The Travelers är en lättläst bok, men det tog ändå rätt lång tid att läsa. Dels så är den relativt många sidor, och den hade vunnit på att vara betydligt kortare. Dels var det också så att även om jag upplevde den som lättläst och det gick fort när jag väl läste så var det ingen bok jag längtade efter att läsa vidare, så jag gjorde mycket ”emellan”.

Det går inte att säga så mycket om handlingen, utan risk för spoilers. Så det får bli kort. Jag gillade historien och alla turer hit och dit men allt var (naturligtvis) helt osannolikt. Framförallt så upplevde jag det som osannolikt att man skulle kunna dölja saker för vänner och familj på det sättet som några av personerna i boken gör. På sätt och vis var boken som en film, uppbyggd i scener. Jag hade inga problem att visualiera varje ”scen” i boken, inte minst utifrån actionfilmer.

The Travelers var en intressant läsupplevelse men jag tvivlar på att jag kommer att läsa något mer av Chris Pavone.

Vad vi tyckte i bokcirkeln får jag komplettera med när vi haft vårt möte.

Omdöme: Osannolikt invecklad men lättläst thriller.
Betyg: 3+

Jag hittar ingen svensk bloggare som bloggat om boken.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Faber Faber
Sidor: 433
Betyg på Goodreads: 3,6 baserat på 3731 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånade på biblioteket
Utläst: 12 augusti 2017

Veckans topplista: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag kan hålla med henne, och hoppar gärna på det här.

Vecka 34 är det ”Böcker jag ser fram emot att läsa i höst” som är temat. Många böcker är det. Tid finns det för lite av.

1. Krokas av Elin Olofsson. Kommer i september.
2. Allt eller inget av Simona Ahrnstedt. Kommer i november.
3. Stora stygga vargen av Nele Neuhaus. Står redan i min bokhylla, men har recensionsdatum i september.
4. Iskalla ögonblick av Viveca Sten. Novellsamling. Kommer i november.
5. För oss är natten ljus av Christoffer Holst. Kommer i september.

En tag om TV-serier

Såsmåningom ska jag återgå till att försöka skriva om TV och film på måndagar. Men just nu har jag inte ork att skriva om något jag sett. Jag har också tänkt begränsa mig till att skriva om sådant jag gillat. Så då blir det en tag istället. Den här hittade jag inne hos Bokföring enligt Monika för ett år sedan nästan.

1. Tänk dig: Du kan endast se en tv-serie i resten av ditt liv. Vilken väljer du?
Big Bang Theory. Det måhända att jag skulle sluta skratta såsmåningom, men faktum är att det gänget känns som nära vänner.

2. Om du kunde vara en karaktär ur en tv-serie, vem skulle du då vara?
Lorelai ur Gilmore Girls. Hon må vara virrig och velig ibland, men hon har hjärtat på rätta stället, och är omtänksam som få.

3. Största besvikelsen?
Vi ser ju sällan serier som vi inte gillar, men en som jag var rejält besviken på som vi ändå såg hela av är 11/22/63, filmatiseringen av Stephen Kings bok.

4. Min senaste upptäckt.
Hart of Dixie. Inte den mest avancerade, men smått underhållande och charmig.

5. Min största crush.
I en TV-serie? Luke Macahan förstås!

6. Den roligaste tv-serie jag sett.
Jo, det får bli Big Bang Theory igen då. Innan jag såg den så fajtades Vänner och Seinfeld om den platsen.

7. Favoritgenre.
Drama helt enkelt. Allra helst norskt eller danskt.

8. I vilken omgivning skulle du vilja bo?
Det står mellan Stars Hollow i Gilmore Girls eller Nashville i Nashville.

9. Mitt guilty pleasure?
Nashville.

10. Snabbaste binge watch?
Castle kanske?

11. Favorite villain?
Lite knepigt. Jag läser många böcker med skurkar men i TV-serier var det värre. Kanske en del av internerna i Orange is the New Black?

12. Andra bra serier som inte blivit nämnda:
Skandinaviska: Skam, Mordkommissionen, Himmelblå, Borgen, Bron, Lykke, Hjem, Frikänd, Livet på Laerkevej, Dicte
Andra: Homeland, Vänner, Modern Family, Seinfeld, Sex and the City, Desperate Housewives, Brothers & Sisters, Grey’s Anatomy, House, Life on Mars

13. Serier jag skulle vilja se?
The Americans är jag möjligen lite nyfiken på. I en lista i DN la jag märke till en norsk serie, Ockupationen, som jag missat. En annan norsk serie, Elven, hade också gått under radarn.

En smakebit på søndag – Det var vi

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här.

Den här helgen har vi ovanligt lite inbokat, vilket innebär att vi kan komma ifatt med en del som vi skjutit upp. Bra det också. Sömnen borde jag nog ha ägnat mig mer åt, är trött hela tiden. På jobbet har det varit full fart, då vi bytt lokaler. Allt är inte klart än, men det blir nog bra när allt är fixat. Jag gissar att även kommande vecka kommer att handla en del om det…

Det har ramlat in så många fantastiska böcker, att jag har lite ångest. Jag vill ju läsa alla! Igår läste jag ut en bok och fick börja på en ny – Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Jag läste hennes Hon är inte jag för många år sedan – en fantastiskt bra bok. Vissa förväntningar har jag alltså på den här…

Smakbiten är från sid 10:

”Du har max ett halvår kvar att leva”, sa den jävla häxan.
Hon sa det som man meddelar något tråkigt som hänt. Som när dagisfröknarna sa att Aram hade slagit sig. Tråkigt. Lite skuldtyngt. Hon tittade inte på mig när hon sa det. Hon stirrade in i sin datorskärm. Som att det var den som satt på sanningen. 

 

Winter av Marissa Meyer

Från Goodreads: Princess Winter is admired by the Lunar people for her grace and kindness, and despite the scars that mark her face, her beauty is said to be even more breathtaking than that of her stepmother, Queen Levana.
Winter despises her stepmother, and knows Levana won’t approve of her feelings for her childhood friend–the handsome palace guard, Jacin. But Winter isn’t as weak as Levana believes her to be and she’s been undermining her stepmother’s wishes for years. Together with the cyborg mechanic, Cinder, and her allies, Winter might even have the power to launch a revolution and win a war that’s been raging for far too long.

Winter av Marissa Meyer kom ut 2015. Det är den fjärde och avslutande delen i The Lunar Chronicles (Månkrönikan). Marissa Meyer är en amerikansk författare som debuterade 2012 med Cinder, första delen i Månkrönikan. Hon har tidigare arbetat som bl.a. redaktör och korrekturläsare och skrivit fanfiction.

När jag läste Cinder 2012 så blev jag mycket positivt överraskad och bestämde mig genast för att läsa de övriga delarna i serien. Det visade sig inte vara så lätt. Del två, Scarlet, kom ut 2013. Men sen bytte man svenskt förlag, så det dröjde till 2015 innan del tre, Cress, kom ut. Sen dess har dottern och jag väntat på del fyra, Winter. I slutet av våren så mejlade jag förlaget med en fråga om de tänkte ge ut den på svenska, och fick ett nekande svar. Då tog vi skeden i vacker hand och köpte den på engelska (åt dottern) i Salt Lake City på vår USA-resa. Och nu har vi bägge läst den!

Winter är en välskriven ungdomsroman, och en värdig avslutning på Månkrönikan. Jag är djupt fascinerad av Marissa Meyers förmåga att ta traditionella sagor (Askungen, Rödluvan, Rapunzel och Snövit) och omsätta dem till en helt annan miljö, en modern sci-fi/fantasyvärld (nej, jag vet inte exakt hur jag ska kategorisera den här världen…). Tre av sagorna har jag inbillat mig att jag har haft rätt bra koll på, men såsmåningom insett att det inte är originalen utan moderna barnvänliga tappningar som Disneys. Winter är en bra bit från Disneys variant av Snövit kan man säga! Flera gånger så kollar vi upp hur sagorna egentligen är.

Winter är den fjärde och sista delen i själva Månkrönikan, och det är en rejäl tegelsten. I mitt tycke hade den kunnat vara ett antal sidor kortare, en bit i mitten så tycker jag det är en del upprepningar och nästan lite långtråkigt. Men som tur är så är inte den sista biten det minsta tråkigt. Och jag gillar verkligen slutet! Jag gillar också humorn i boken.

Fokus i Winter borde vara just prinsessan Winter, men Marissa Meyer ägnar minst lika mycket tid åt Cinder, Scarlet och Cress för att knyta ihop hela berättelsen. Det lider boken en del av, men eftersom min absoluta favorit av de fyra är Cinder, så är jag inte speciellt ledsen för det. Som tur är så får också Iko också vara med!

Man kan säkert ha synpunkter på kvinnorna och männens roller i den här serien, men jämfört med de traditionella varianterna på sagorna så skapar Marissa Meyer kvinnliga karaktärer som i mångt och mycket är de drivande i kampen. I synnerhet då Cinder och Scarlet.

Winter är som sagt var den avslutande delen, men det finns två till böcker om det här universumet: Fairest och Stars Above. Eftersom Fairest finns i dotterns bokhylla redan så blir nog den läst såsmåningom.

Omdöme: Välskriven ungdomsfantasy skickligt baserat på en klassisk saga
Betyg: 4+
(kommentar: 17-åriga dottern håller med om att det är en verkligt bra bok)

Bloggat om boken har Fridas bokhylla, C R M Nilsson, Boktycke och Ewelinas bokblogg

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Feiwel and Friends
Sidor: 823
Betyg på Goodreads: 4,49 baserat på 111 206 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar lånade jag av dottern som fick den i Salt Lake City.
Utläst 30 juli 2017.

Helgfrågan v. 34: TV-serier och filmer baserade på böcker

Nu är det skönt att det är fredag. Förhoppningsvis bjuder helgen på mer sömn än veckan hittills. Men först är det en dag kvar med jobb. Och förstås Mias helgfråga. Idag frågar hon: Vilken är din bästa bok tv-serie? Bonusfråga: Vilken är din bästa bok film?

För det mesta är ju böckerna bättre än filmatiseringarna men ibland kan det vara tvärtom. Och ibland så ser man en film utan att i förväg veta vilken bok den baseras på. Så vad menar man med ”bästa”? Nåja, det kanske är en mer filosofisk fråga…

• The 100 är en serie baserad på en bok av Kass Morgan som vi sett rätt nyligen. Här kan ni läsa om säsong 1.

Vad gäller filmer som baserats på böcker så väljer jag tre:

• Flyga drake där jag älskade boken och ändå tyckte filmen var fantastiskt bra.
• Slumdog Millionaire där filmen skiljer sig från boken rätt mycket, men där bägge är riktigt bra.
• The Hunger Games där jag tyckte filmen (filmerna) var ännu bättre än boken (böckerna).

Jag har skrivit rätt mycket under taggen TV och film här på bloggen där ni kan kika för fler tips.

 

Hett i hyllan #55

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Februari/mars 2014 och det är dags för bokrea. Jag håller mig i skinnet rätt bra, men vid veckohandlingen på ICA så faller jag ändå och köper en bok: Ond skörd av Sharon J Bolton. Eller ja, jag köpte en kokbok också, men den har sedan dess hittat ett nytt hem. Att jag inte läst Ond skörd är lite underligt. Sharon Bolton är en av mina favoritförfattare vid det här laget. Men jag är nog lite orolig att en tidig bok av henne inte ska vara lika bra, och att det inte ska funka lika bra för mig att läsa på svenska (fast det håller inte, för de första jag läste av henne var på svenska). Kanske jag nästa år borde ha ett mål att varje månad läsa en bok av en favoritförfattare som jag har olästa böcker av i hyllan?

Tolvåriga Tom och hans familj är nyinflyttade i en liten stad som ligger på toppen av heden. Snart börjar Tom att höra röster, och se en mystisk flicka smyga omkring vid kyrkogården. 
Psykiatrikern Evi försöker behandla en ung kvinna som plågas av sin lilla dotters försvinnande. En stor brand ödelade deras hem men fortfarande två år senare är hon övertygad om att dottern har överlevt.
Harry är stadens nya präst/kyrkoherde. Snabbt lär han känna byborna. Men en serie ovanliga händelser kring kyrkan tyder på att han kanske inte välkomnas av alla bybor, och att den lilla staden ruvar på en fruktansvärd hemlighet.

Hon som vakar av Caroline Eriksson

Från förlagets hemsida: Författaren Elena har nyligen separerat från sin man och bor tillfälligt i ett radhus utan mycket kontakt med omvärlden. Den enda hon träffar regelbundet är sin syster, men deras relation är ansträngd och fylld av hemligheter.
Håglös och med skrivkramp börjar hon iaktta grannfamiljen tvärs över gården. Bakom den prydliga fasaden tycks ett mörkt drama pågå mellan mannen och hustrun. Elena kan inte motstå impulsen att följa familjen Storm i smyg och ju längre hon går i sina ansträngningar, desto större blir oron för att något fruktansvärt är på väg att ske.
När tonårssonen Leo söker kontakt med Elena får hon direktinsyn i familjens liv. Det blir tydligt att hans mamma är en kvinna med ett mörkt förflutet, en kvinna kapabel till fruktansvärda handlingar. Elena dras in i en karusell som snurrar allt snabbare och som snart hotar att leda till katastrof för både henne och familjen Storm.

Hon som vakar av Caroline Eriksson har recensionsdatum idag, 23 augusti 2017. Caroline Eriksson är en svensk författare och socialpsykolog som debuterade som författare 2013 med Djävulen hjälpte mig. Både Djävulen hjälpte mig, och hennes andra roman Inga gudar jämte mig, är historiska spänningsromaner som baseras på verkliga mord. 2015 kom hennes psykologiska thriller De försvunna som sålts till 26 länder. Hon som vakar är hennes fjärde skönlitterära bok.

Jag har läst två av Caroline Erikssons böcker – Djävulen hjälpte mig och De försvunna. I synnerhet den andra tyckte jag var mycket bra. Så när jag fick ett mejl med frågan om jag ville läsa Hon som vakar så blev jag mycket glad.

Hon som vakar är en vansinnigt spännande och välskriven psykologisk thriller. En riktig bladvändare, som jag läste ut på en dag. Fast jag var tvungen att pausa och andas då och då… Caroline Eriksson är otroligt bra på att bygga upp en obehaglig hjärtklappningsstämnig av till synes vardagliga situationer. Redan efter första sidan så var jag fast. Jag som läser många deckare tycker det är befriande att läsa en bok som inte är blodig, inte är grotesk men ändå så oerhört spännande och obehaglig. Allt bygger på stämningar. Boken är också förhållandevis kort, men definitivt tillräckligt lång för att bygga en historia.

Det är bra karaktärsbeskrivningar, men grunden i en spänningsroman av den här sorten är förstås att man inte riktigt ska lita på de som berättar sina historier. Så det går inte riktigt att säga att man kommer någon in på livet. Jag gillar hur berättelsen växlar i berättarröster, det driver historien framåt. Någonstans i mitten av boken så slår det mig hur det ligger till. På sätt och vis visar det sig stämma när jag läst hela boken, men ändå så har jag inte alla delar vilket skapar överraskning. Dessutom gillar jag verkligen slutet på flera plan. Mer kan jag inte säga utan att spoila.

Hon som vakar är mer än bara spänning, det finns en hel del att fundera på om relationer. Vad man ser utifrån vad gäller relationer mellan andra människor är inte alltid rättvisande, och man ska inte dra alltför många slutsatser som utomstående. Just den delen är något jag funderat en hel del på i sommar, med anledning av en del händelser i min närhet. Man är så snabb på att dra slutsater och döma i dagens samhälle. Och just det bygger Hon som inte vakar på, för även jag som läsare inser att jag dragit vissa förhastade slutsatser.

Och jo Caroline – den där fjärde boken lyckades du verkligen med 😉 Jag ser fram emot den femte boken och hoppas den redan är på gång. Tillsvidare så ser jag fram mot Svenska deckarfestivalen i Sundsvall.

Omdöme: Vansinnigt spännande psykologisk thriller om vad som kan dölja sig under ytan.
Betyg: 5-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Sidor: 238
Betyg på Goodreads: Recensionsdag idag, för få betyg.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det.
Utläst: 20 augusti 2017