Från förlagets hemsida: Nahid träffar Masood den kväll de firar att hon kommit in på universitetets läkarlinje. De är båda 18 år. Han berättar om sin tro på frihet och om övertygelsen att gamla strukturer måste rivas ner. För Nahid blir frihetskampen som en barnslig dröm. Revolutionen kommer över dem som ett stjärnregn. De smyger runt i staden och delar ut flygblad, sprider sitt budskap. De vet att de riskerar allt, men det är roligt, kittlande, skrämmande. De är odödliga. Ett folk av sten. Men det är innan de tvingas leva under jorden.
Den dagen allt förändras har Nahid fallit för lillasyster Noorahs tjat och låtit henne följa med dem. En demonstration pågår och tusentals människor skriker slagord på gatorna. Men allt blir långt mer allvarligt och våldsamt än de kunnat föreställa sig och för ett ögonblick släpper hon sin systers hand. Allt som händer efteråt bär färg av det.
För lånade pengar flyr de till Sverige med falska pass. Det gör det för sin egen skull, och för att dottern ska få en framtid. I Sverige skapar hon sig en ny tillvaro, men tryggheten här har en mörk baksida.
30 år senare är Nahid arg – på sjukdomen, på sjukhuspersonalen, på livet, på sina vuxna barn. Allt det där ingen förstår i Sverige fast de vet så mycket. Allt som har med förlust och kamp att göra. Men ett barnbarn är på väg och ett hopp tänds. Kanske var inte allt förgäves ändå? ”Om jag får det här vill jag inte ha någonting mer.” Men det visar sig bli en kamp mot klockan.

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde har recensionsdatum idag, 31 augusti 2017. Golnaz Hashemzadeh Bonde är en svensk författare som debuterade 2012 med Hon är inte jag. Hon är grundare och VD på Inkludera Invest och bor i Stockholm. Som treåring flydde hon med sina föräldrar från Iran. Hon har examen från Handelshögskolan i Stockholm.

För snart fem år sedan läste jag Golnaz Hashemzadehs bok Hon är inte jag. Den knockade mig fullständigt på alla plan, och jag brukar återkomma till den som en av de starkaste böcker jag läst. Jag har då och då undrat och hoppats att det skulle komma en ny bok. Men ändå höll jag på att missa den här. Tack och lov gjorde jag inte det. Och dessutom skickade förlaget ett recensionsexemplar. Stort tack!

Det var vi är en enormt stark och berörande bok. Jag gillar det korta och kärnfulla språket, det blir en styrka i det som understryker känslorna. Vilket i sig är lite underligt, det är inte alls alltid jag gillar korta meningar, men här hör det ihop med vad boken vill säga och med Nahids personlighet.

Det finns många styrkor med boken, men det finns också delar som jag av personliga skäl har svårt för. Det var vi är en berättelse om att ständigt vara på flykt, att aldrig höra hemma någonstans. Den känns viktig i en tid när mycket fokus ligger på flyktingar, mottagande och integrering. Det var vi visar en komplexitet som är lätt att glömma bort. Språket är målande, och beskrivningarna om att vara ett folk av sand eller ett folk av rötter går rätt in. Jag funderar rätt mycket under läsningen på om den här delen är baserad på författarens föräldrars erfarenheter.

Jag kan inte förmå mig att tycka om Nahid. Det finns mycket att säga om allt hon varit med om, men det verkar som om hon alltid varit egoistisk, ända sen uppväxten. Hennes inställning till föräldraskap stör mig. Närmare bestämt så tycker jag hon och Masood fullständigt missar det ansvar man har som förälder och jag mår fysiskt illa av det sätt de behandlar dottern på.

Lyckligtvis så handlar Det var vi i huvudsak om just flykt, om Nahids ungdom i en tid av revolution och om hennes föräldraskap. Men den handlar också om Nahids upplevelse av cancer och där har jag stora svårigheter. Mycket beror på mina egna tankar och erfarenheter från de månader mellan att min pappa fick en cancerdiagnos till att han dog. Precis som för Nahid så satte sig cancern såsmåningom på hjärnan och han försvann innan han försvann. Här tycker jag boken går för långt. Att beskriva Nahids tankar när hon försvinner in i dimman, det har jag enormt svårt att köpa. Det är så omöjligt att beskriva inifrån. Jag tror helt enkelt att tankarna försvinner, de blir inte formulerbara i ord.

Eftersom mina invändningar mot boken främst gäller de delar som handlar om sjukdomen och de är i hög grad baserade på mina egna erfarenheter så ger jag ändå nästhögsta betyg, 5-, till boken. För det är en omtumlande upplevelse att läsa den, och den kommer med all säkerhet att leva kvar länge i mitt sinne. Nu hoppas jag det tar mindre än fem år till nästa bok av Golnaz Hashemzadeh Bondes nästa bok.

Omdöme: Omtumlande och starkt om flykt, föräldraskap och en sjukdom om förgör
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Feelgoodbiblioteket.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Wahlström och Widstrand
Sidor: 220
Betyg på Goodreads: Endast fåtal betyg satta
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 28 augusti 2017.

Annonser