Från Goodreads: Princess Winter is admired by the Lunar people for her grace and kindness, and despite the scars that mark her face, her beauty is said to be even more breathtaking than that of her stepmother, Queen Levana.
Winter despises her stepmother, and knows Levana won’t approve of her feelings for her childhood friend–the handsome palace guard, Jacin. But Winter isn’t as weak as Levana believes her to be and she’s been undermining her stepmother’s wishes for years. Together with the cyborg mechanic, Cinder, and her allies, Winter might even have the power to launch a revolution and win a war that’s been raging for far too long.

Winter av Marissa Meyer kom ut 2015. Det är den fjärde och avslutande delen i The Lunar Chronicles (Månkrönikan). Marissa Meyer är en amerikansk författare som debuterade 2012 med Cinder, första delen i Månkrönikan. Hon har tidigare arbetat som bl.a. redaktör och korrekturläsare och skrivit fanfiction.

När jag läste Cinder 2012 så blev jag mycket positivt överraskad och bestämde mig genast för att läsa de övriga delarna i serien. Det visade sig inte vara så lätt. Del två, Scarlet, kom ut 2013. Men sen bytte man svenskt förlag, så det dröjde till 2015 innan del tre, Cress, kom ut. Sen dess har dottern och jag väntat på del fyra, Winter. I slutet av våren så mejlade jag förlaget med en fråga om de tänkte ge ut den på svenska, och fick ett nekande svar. Då tog vi skeden i vacker hand och köpte den på engelska (åt dottern) i Salt Lake City på vår USA-resa. Och nu har vi bägge läst den!

Winter är en välskriven ungdomsroman, och en värdig avslutning på Månkrönikan. Jag är djupt fascinerad av Marissa Meyers förmåga att ta traditionella sagor (Askungen, Rödluvan, Rapunzel och Snövit) och omsätta dem till en helt annan miljö, en modern sci-fi/fantasyvärld (nej, jag vet inte exakt hur jag ska kategorisera den här världen…). Tre av sagorna har jag inbillat mig att jag har haft rätt bra koll på, men såsmåningom insett att det inte är originalen utan moderna barnvänliga tappningar som Disneys. Winter är en bra bit från Disneys variant av Snövit kan man säga! Flera gånger så kollar vi upp hur sagorna egentligen är.

Winter är den fjärde och sista delen i själva Månkrönikan, och det är en rejäl tegelsten. I mitt tycke hade den kunnat vara ett antal sidor kortare, en bit i mitten så tycker jag det är en del upprepningar och nästan lite långtråkigt. Men som tur är så är inte den sista biten det minsta tråkigt. Och jag gillar verkligen slutet! Jag gillar också humorn i boken.

Fokus i Winter borde vara just prinsessan Winter, men Marissa Meyer ägnar minst lika mycket tid åt Cinder, Scarlet och Cress för att knyta ihop hela berättelsen. Det lider boken en del av, men eftersom min absoluta favorit av de fyra är Cinder, så är jag inte speciellt ledsen för det. Som tur är så får också Iko också vara med!

Man kan säkert ha synpunkter på kvinnorna och männens roller i den här serien, men jämfört med de traditionella varianterna på sagorna så skapar Marissa Meyer kvinnliga karaktärer som i mångt och mycket är de drivande i kampen. I synnerhet då Cinder och Scarlet.

Winter är som sagt var den avslutande delen, men det finns två till böcker om det här universumet: Fairest och Stars Above. Eftersom Fairest finns i dotterns bokhylla redan så blir nog den läst såsmåningom.

Omdöme: Välskriven ungdomsfantasy skickligt baserat på en klassisk saga
Betyg: 4+
(kommentar: 17-åriga dottern håller med om att det är en verkligt bra bok)

Bloggat om boken har Fridas bokhylla, C R M Nilsson, Boktycke och Ewelinas bokblogg

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Feiwel and Friends
Sidor: 823
Betyg på Goodreads: 4,49 baserat på 111 206 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar lånade jag av dottern som fick den i Salt Lake City.
Utläst 30 juli 2017.

Annonser