I Let You Go av Clare Mackintosh

Från det svenska förlagets hemsida: Femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick.
Fallet hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders värsta mardröm.
För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol – hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av fasansfulla minnen. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen in på livet.
Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Men är det alls möjligt att lämna ett liv för ett helt annat?
Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser är förödande.

I Let You Go av Clare Mackintosh kom ut 2014. Den svenska översättningen, Jag lät dig gå, kom ut i januari 2016. Clare Mackintosh är en brittisk författare och frilansjournalist, som tidigare arbetade under många år som polis.

Efter att först ha sett den här på engelska topplistor och sedan på svenska bokbloggar var jag säker på att jag ville läsa den. Först hade jag tänkt köpa den på engelska, men så hittade jag den på vårt lokala bibliotek.

I Let You Go är en mycket välskriven debut. Det är en otroligt bra historia, spännande och skickligt uppbyggd. De olika perspektiven i olika kapitel ökar spänningen, och Clare Mackintosh gör det på ett sätt som jag aldrig tror jag upplevt tidigare. Boken är uppdelad i två delar. I första delen får vi möta två berättare. I andra delen byts berättarperspektiv. En av berättarrösterna i andra delen skapar en ytterst obehaglig stämning genom sitt sätt att berätta.

Trots den spännande historien så upplever jag första delen nästan lite trög, och hade svårt att komma in i boken. Det gjorde att boken tog förvånansvärt lång tid att läsa och drar ner helhetsintrycket. Men andra halvan mer eller mindre sträckläste jag, då höll boken toppkvalitet.

De styckena som handlar om polisarbetet är riktigt bra, och jag är inte förvånad när jag läser att författaren varit polis. Dock kan jag tycka att deckargenren inte behöver en till gubbe. För det är vad Roy är, och jag har mycket svårt att finna sympati för honom. Jag älskar förstås den brittiska miljön och landskapet som framträder tydligt, inte minst i beskrivningen av miljön där Jenna befinner sig.

Något mer om historien tänker jag inte säga, med risk för att avslöja för mycket. Men detta är ännu en historia som bekräftar att det läskigaste jag vet är människor. Ondska är aldrig så tydlig som i mänsklig skepnad och det skrämmer vett ur mig.

Boken har jämförts med Gone Girl. Själv var jag inte överdrivet imponerad av Gone Girl, och utan tvekan skulle jag ranka den här högre. Mycket högre.

Med en sån här imponerande debut skulle jag inte tveka att läsa fler böcker av Clare Mackintosh.

Omdöme: Välskriven debut om mänsklig ondska och svek.
Betyg: 4

Bloggat om boken (den svenska översättningen) har Johannas deckarhörna, Vargnatts bokhylla, och dagarna går, Boklysten och Beas bokhylla

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Sphere

Mitt exemplar lånade jag på biblioteket.
Utläst 5 februari 2016.