Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald

Från förlagets hemsida: Sommaren då Anette Grankvist fyllde arton lovade hon sig själv tre saker som hon skulle göra i livet: köra motorcykel, köpa ett hus och klara sig själv. Så här nitton år senare har hon i alla fall klarat sig själv. Hon har inte varit på en riktig dejt på den här sidan millennieskiftet. Hon bor kvar i hyresrätten i Skogahammar. Hon jobbar på Mat-Extra, där blip-blip-ljudet från kassan långsamt driver henne till vansinne. Och hon har inte ens körkort för bil, ännu mindre motorcykel. Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.
Därför verkar det som en bra idé att börja ta motorcykellektioner, ge sig in i ett omöjligt projekt, lära känna sin egen mamma mitt under pågående senildemens, och kasta sig ut i en galen förälskelse. Men det visar sig snart att det här med frihet och äventyr är betydligt mer komplicerat än Anette tänkt sig. 

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald hade recensionsdatum 19 augusti 2015. Katarina Bivald är en svensk författare som debuterade 2013 med Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt är hennes andra roman.

Jag läste Läsarna i Broken Wheel rekommenderar förra året och tyckte det var en lovande debut. Men jag blev ändå rätt överraskad när Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt dök upp i brevlådan. Signerad av författaren t.o.m.!

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt är en trivsam och lättläst bok. I början så tycker jag den är väldigt underhållande och skrattar högt flera gånger under läsningen. Det händer inte så ofta. Men så känner jag att historien upprepar sig och börjar gå på tomgång. Eller så är jag inte på rätt humör för den här typen av bok, för jag kan inte helt sätta fingret på vad det är som inte fungerar. Men jag har svårt att vara intresserad av vad som händer med Anette.

Det är lätt att ha åsikter om personerna i den här boken, och kanske mitt problem är att jag inte kan förmå mig att gilla Anette. Jag undrar vad hon pysslat med innan Emma flyttat hemifrån? Och varför tycker hon så synd om sig själv? Varför talar hon inte om för killen hon träffar vad hon tycker? Det känns som om hon mest trampar runt, och historien bygger på att det ska ske förändringar i Anettes liv. Hennes vän Pia är ju däremot svårt att inte gilla.

Orten Skogahammar är rätt underhållande, liksom personerna som befolkar orten. Det är så typiskt svenskt och kan vara precis vilken liten ”håla” som helst så igenkänningsfaktorn blir rätt hög.

Det är både lättläst och mysigt  och jag tror den kan passa om man är sugen på feelgood. För mig var den inte mitt i prick, utan blev för mycket tomgång. Men jag läser gärna mer av Katarina Bivald, jag gillar hennes sätt att skriva, och det behövs okomplicerad svensk feelgood.

Omdöme: Lättläst feelgood om att ta tag i sitt liv.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har hyllan, Boktok73, Endast E-böcker och Boklusen.

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Forum

Mitt exemplar dök överraskande upp i brevlådan.
Utläst 14 december 2015.