Februari 1942. Vardagen ändras dramatiskt för familjen när Japan bombar Pearl Harbor.narkejsaren Pappan förs bort och kvar är mamman med flickan och pojken. Det kommer en bestämmelse och de får packa ner alla sina tillhörigheter och lämna sitt hus. Vart de ska fraktas och varför är oklart. Till slut hamnar de i ett interneringsläger i öknen i Utah. Dammigt, varmt och meningslöst. Rädslorna och apatin frodas. De är fångar i de land de trodde var deras. Ska de någonsin få återvända, kan de någonsin få komma tillbaka till sitt gamla liv?

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka kom ut 2014. I original heter den When the Emperor was Devine och kom ut 2002. Julie Otsuka är en amerikansk japansk författare  med en utbildning inom konst som debuterade 2002 med den här boken. Hon har även gett ut The Buddha in the Attic (Vi kom över havet).

Förra året läste jag Vi kom över havet av Julie Otsuka och tyckte den var fantastiskt bra. Därför hamnade När kejsaren var gudomlig snabbt på önskelistan och jag fick den till födelsedagen. Men ändå blev den stående i hyllan. Tills Kulturkollo bestämde att man skulle bokcirkla om den. Då fick jag den välbehövliga sparken i baken.

När kejsaren var gudomlig är en säregen och smärtsam berättelse. Julie Otsuka har på många sätt en väldigt speciell berättarstil som jag tror man antingen tar till sig eller inte gillar alls. Jag är förtjust i det lite svävande och drömska, som ändå målar väldigt tydliga bilder. Genom läsningen så kan jag känna värmen, kylan, ljudet. Och det gör hon med ganska små men effektiva berättarknep.

Hela berättelsen berättas med en frånvaro av personnamn på huvudpersonerna. De benämns Mamman, Pappan, Pojken och Flickan. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Å ena sidan så blir det en kraft i just det, å andra sidan så skapar det också en yta. Jag kommer inte huvudpersonerna inpå livet.

Historien om interneringen av USA i slutet av andra världskriget berör. Det är svårt att värja sig. Just den här perioden i USAs historia tror jag det är många som inte vill minnas, och det är nog ganska få som gör det också. För mig var det den fantastiska boken Snö faller på cedarträden av David Guterson som blev en stark och skakande upplevelse när jag läste den på 90-talet. Även Hotellet på hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford berör den här historien, så okänd var den inte för mig. Men skakande är den fortfarande.

När kejsaren var gudomlig är inte alls en lika stark läsupplevelse för mig som Vi kom över havet. Om det är för att jag blev överraskad av Julie Otsukas berättarstil och här känner jag igen den, eller om det är för att hon faktiskt utvecklats som berättare (Vi kom över havet kom i original nio år innan När kejsaren var gudomlig) har jag svårt att avgöra. Det som lever kvar efter att jag läst boken är främst återkomsten till det ”gamla” livet, som förstås inte blir alls som de längtat efter.

Som vanligt var det intressant att bokcirkla på webben om en bok (med Kulturkollo). Det väcker många funderingar och öppnade helt nya perspektiv. Vi diskuterade den språkliga uppbyggnaden, den okända delen i USAs historia, hur skrämmande aktuell den är, vilka ord vi ville beskriva boken med, kärleken och karaktärerna. Först efter avslutade läsning snappar jag också upp att detta är historien om Julie Otsukas mormor, morfar, morbror och mamma.

Jag kommer definitivt att försöka läsa mer av Julie Otsuka om hon kommer ut med något nytt.

Omdöme: Säreget berättad historia om att vara utstötta och fångna i sitt eget land.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Kattugglan, Annas bokblogg, och dagarna går och C R M Nilsson

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: When the Emperor was Devine
Förlag: Bonnier pocket
Översättare: Ulla Roseen

Mitt exemplar var en födelsedagspresent från min man.
Utläst 6 september 2015.

Annonser