Edvard bor på en gård i Gulbrandsdalen tillsammans med sin farfar. När han är 23 år så
dör hans farfar. Edvard står ensam kvar, med alla frågorna. Som en liten pojke åkte han hösten 1971 med sin mamma och pappa till Frankrike. Föräldrarna omkom i skogen vid Authuille, av gasen från en granat från första världskriget. Edvard försvann spårlöst men dök upp helt oskadd fyra dagar senare på en läkarmottagning. Vad var det som hände de fyra dagarna? Varför reste de till Frankrike överhuvudtaget? Vem är det som har gjort den unika kistan som hans farfar ska begravas i? Edvard känner att han måste ha svar på frågorna för att kunna gå vidare. Det för honom på en resa till Shetland och Frankrike, där han får söka svaren i det som hände från första världskriget och framåt.
Svøm med dem som drukner av Lars Mytting kom ut 2014. Översatt till svenska heter den Simma med de drunknade och hade recensionsdatum 10 september 2015. Lars Mytting är förlagsdirektör och journalist som debuterade 2006 med Hestekrefter. Hans faktabok Ved blev en storsäljare i Sverige. För Svøm med dem som drukner fick han norska Bokhandlerpriset, motsvarigheten till Augustpriset. Det är också planerat en TV-serie baserat på boken.
Jag hade läst om den här boken på norska bloggar (i En smakebit på søndag) men det var först förra höstlovet när vi var i Oslo som jag verkligen blev lockad. Men snål som jag var slog jag inte till för inbundna böcker i Norge är verkligen dyra. Nu har den kommit i pocket och när några arbetskamrater åkte till Trondheim la jag med en beställning.
Svøm med dem som drukner är finstämd med ett lugnt och rofyllt språk. Den är behaglig att läsa, det känns som man bärs fram. Det tog ovanligt lång tid för mig att läsa, och jag inser att även om jag läser helt flytande på norska så har jag ett annat sätt att ”se” orden på än på svenska och engelska som gör att jag måste läsa lite noggrannare. Det påverkar också till viss del min upplevelse av boken, då det blir en annan ansträngning och det inte var så lätt att läsa när jag var trött.
Historien om Edvard och hans släkt känns genomtänkt och byggs upp på ett intressant sätt. Ändå blir boken lite trög någonstans mitt i, då Edvard bara ”är” och letar efter sig själv mer än att försöka förstå vad som hände hans föräldrar. Jag förstår mig inte på hans inställning till kvinnor, och Gwen klarar jag inte av att greppa. Hon är bara underlig och ibland undrar jag om hon ens finns. För mig förblir det oklart vad Edvard egentligen ville ha ut av sin relation med Gwen och sin vistelse på Shetland. Däremot fascineras jag av hans farbrors historia och alla delar som leder fram till den tragiska händelsen i Frankrike, och det är både en och annan sak som överraskar mig.
Lars Mytting är bra på att beskriva naturen och omgivningarna. Allra mest tycker jag om beskrivningen av den norska landsbygden. Shetlandsbeskrivningarna är bra de också, men jag har läst så många fantastiska beskrivningar av den miljön den senaste tiden som jag jämför med.
Grundtonen i Svøm med dem som drukner är behaglig trots en bitvis knepig och sorglig berättelse. Språket tilltalar mig och jag har ett sammantaget positivt intryck. Jag har definitivt lust att läsa mer av Lars Mytting, och eftersom Hestekrefter står i hyllan är det ju enkelt åtgärdat.
Omdöme: Dröjande och frågande berättelse om släkters påverkan på kommande generationer och en ung mans sökande.
Betyg: 4
Några norska bloggare som skrivit om boken är Artemisias Verden, Gråbekka’s Bokblogg, Bøker og bokhyller, Tine sin blogg och Rose-Maries litteratur- och filmblogg
Mer om boken kan du läsa här.
Den svenska kan du läsa mer om här.
Mitt exemplar var nyinköpt via några arbetskamrater som reste till Norge.
Utläst 10 oktober 2015.
