Fiona Maye är hovrättsdomare i London. Hon är noggrann, smart, framgångsrik och 
enormt respekterad av sina kollegor. Hon har satsat allt på sin karriär och lyckats. Hennes man Jack har under åren stått vid hennes sida. De börjar nu närma sig 50-års åldern och plötsligt en dag så talar Jack om att han inte alls är nöjd med äktenskapet och vill göra något drastiskt. Fiona kan inte alls förstå och acceptera, och flyr in i sitt arbete som vanligt. Så ställs hon inför ett ovanligt fall. En sjuttonårig pojke har drabbats av leukemi och vägrar av religiösa skäl att ta emot en blodtransfusion som skulle rädda hans liv. Hans föräldrar, som även de är Jehovas vittnen, står bakom honom. Men sjukhuset önskar en dom som berättigar dem att rädda hans liv. För ovanlighetens skull bestämmer sig Fiona att besöka honom på sjukhuset, och allt ställs på sin spets. Hon ska fatta ett beslut som blir livsavgörande, samtidigt som hon försöker förstå vad som händer i Jacks och hennes förhållande. Hur ska hon kunna fatta rätta och kloka beslut?
Domaren av Ian McEwan kom ut i september 2015. I original heter den The Children’s Act och kom ut 2014. Ian McEwan är en brittisk författare som debuterade 1975 med novellsamlingen First Love, Last Rite. Hans första roman var Cementträdgården (1978). Sedan dess har han publicerat flera romaner, som Lördag (Saturday) och Överenskommelser (Atonement). Den sistnämnda har även filmatiserats.
Jag fick Domaren starkt rekommenderad och spontant lånade jag den av en vän. Jag är osäker på om jag läst något av Ian McEwan förut, även om vi har flera böcker av honom i hyllan. Jag tror jag läst Saturday för väldigt länge sedan… Sen har jag sett filmen Atonement.
Domaren är en mycket välskriven och målande berättelse. Den börjar väldigt bra och jag sugs omedelbart in. Jag gillar växlingen mellan domarna som beskrivs på ett lättfattligt sätt, och Fionas privatliv. Sen kommer händelsen och dilemmat och jag blir överraskad över hur liten del av boken det är. Efter det så tycker jag boken tappar väsentligt i tempo, det blir långsammare och innehåller alldeles för långa miljöbeskrivningar från Newcastle och London. Trots att det är två städer jag varit i och känner till så kan jag inte riktigt engagera mig.
Musik spelar en mycket stor roll i Domaren och det blir lite av ett problem för mig, då jag faktiskt inte är så kunnig och intresserad vad gäller klassisk musik. Hade jag varit det tror jag stämningen och känslorna hade blivit än starkare. Nu blir de styckena de som jag skummar igenom.
Styrkan i boken är språket och beskrviningarna av de fall som Fiona ställs inför. De är lättfattligt beskrivna, och de moraliska och etiska svårigheter hon står inför berör och engagerar mig. Fiona själv är den person i boken som jag upplever starkt men hela boken är också skriven från hennes perspektiv. Hon är en stark kvinna och jag beundrar henne.
Nu är jag sugen på att plocka fram någon av de böcker vi har av Ian McEwan och som redan står i hyllan. För är de lika välskrivna så tror jag att jag kommer att gilla dem.
Omdöme: Välskrivet och engagerande om de moraliska och etiska svårigheterna i ett rättssystem.
Betyg: 4+
Bloggat om boken har och dagarna går och Bokmania.
Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: The Children’s Act
Förlag: Brombergs
Översättare: Niclas Hval
Mitt exemplar hade jag lånat av en vän.
Utläst 18 oktober 2015.
