I veckans bokbloggsjerka skriver Annika så här:
Återigen har jag hämtat inspiration till veckans jerka från ett av Peter Rozovskys inlägg på Detectives Beyond Borders: ”What have you learned from Crime Novels?”
Då jag är väl medveten om att långt ifrån alla vurmar för deckargenren så kan ni naturligtvis applicera frågan på vilken genre ni vill.
Ja, det är ju en fråga som tål att fundera lite på. Nu läser jag ju inte bara deckare men eftersom jag läser rätt många så ägnar jag huvuddelen av mitt svar åt den genren.
Generellt så lär man sig mycket från böcker, särskilt när författaren bemödat sig med research eller talar om sina egna upplevelser. Från Red Azalea som jag just läst så lärde jag mig en hel del om Kina under Mao, från En halv gul sol lärde jag mig mycket om Nigeria och Biafra, av Torka aldrig tårar utan handskar lärde jag mig om attityden mot homosexuella så sent som på 80-talet i Sverige. Ja, exempellistan kan göras lång. Men deckare är en speciell genre.
Vissa deckarförfattare bemödar sig med en ganska omfattande research. En av de författarna är Anna Jansson. I hennes näst senaste så var temat glasbruk, och i den senaste var det lajv som var det ”extra” som läsaren fick sig till godo.
Sen är det huvudpersonens yrke. Är det en polis så lär man sig förhoppningsvis en hel del om deras vardag, oavsett vilket land det är i. I Thomas Engers böcker om Henning Juul så är det journalisten på en webbtidning och medievärlden som man lär sig något om. I Kathy Reichs böcker får man detaljerade kunskaper om antropologi och undersökningsmetoder hos en ”forensic antropologist”.
I Thomas Eriksons senaste, Illdåd, lärde jag mig mer än jag egentligen vills veta om hur våldtäktsoffer behandlas i det svenska rättssystemet. Sällan har jag varit så upprörd efter att ha läst en bok som klassas som spänningsroman.
En deckare kan vara ganska banal och lättsmält i sitt upplägg, och i värsta fall lär man sig inget mer än att detektiver i allmänhet är otrevliga suputer som grovt missköter sitt jobb men ändå kommer undan med allt eftersom de klarar upp brotten. Men i bästa fall så får man ytterligare kunskaper om någon del av det samhälle som den utspelar sig i. Och då kan det vara riktigt bra.
Det är roligt med sådana böcker där man verkligen får en inblick i en helt annan arbetsverklighet än sin egen, men det måste vara svårt att skriva sånt.
GillaGilla
Nu när jag tänker på det så var det när jag läste Läckbergs senaste som jag tänkte att hon gjorde bra research. Och då tänker jag på den historiska delen, den om Göring. Jag var faktiskt tvungen att kolla upp om det var så som hon skrev och då lärde jag mig en del 🙂
GillaGilla
Jag älskar verkligen böcker där man märker att författaren har gjort sin research 🙂
GillaGilla
Ja vissa författare lägger definitivt ner mer tid på research än andra. Men man kan väl säga att alla böcker har något att lära oss på det ena eller andra viset!
GillaGilla
Håller med om researchen 🙂
GillaGilla
Roligt när man får lära sig något ”extra” av en bok, men inget krav för min del!
GillaGilla
blev lite sugen på att läsa Illdåd nu, den låter intressant
GillaGilla