”Illdåd” av Thomas Erikson

Sara Leijon är på lucianatten ute på krogen med sin väninna Mari Näslund då de träffar fyra män. När kvällen är slut har Sara blivit brutalt våldtagen av alla fyra männen. Hon tar sig till polisstationen där hon tas omhand av Johanna Bergman från Brottsofferjouren och blir förhörd av kriminalinspektör Nina Mander. Med viss tvekan tar sig åklagare Johan Ramén såsmåningom an fallet och beslutar sig att åtala de fyra männen. Nina kan inte låta bli att engagera sig i Sara och snart ber hon också beteendevetaren Alex King, som hon har ett förhållande med, att hjälpa Sara och åklagaren genom rättegången. Alex känner viss tvekan, pga händelser för många år sedan i hans egen familj. Men när han inser att Sara för en ganska hopplös kamp i det svenska rättssystemet, och att åklagaren, domaren och den åtalade har svårt att förstå sig på varandra beslutar han sig för att ställa upp. Men de står alla inför en stor utmaning att få männen fällda i den uppslitande rättegången.

Illdåd är Thomas Eriksons andra bok om beteendevetaren Alex King och polisen Nina Mander. Den kom ut i augutsi 2012. Den första boken, Bländverk, kom ut 2011. Enligt författaren är minst fyra böcker planerade i serien. Thomas Erikson är konsult specialiserad på beteenden, coach, föredragshållare och förstås författare.

När jag läste Illdåd förra året var jag grymt imponerad. Bl.a. skrev jag att det var fartfylld svensk action som gav mersmak. Hela min recension finns här. Så det var med stor förväntan jag sågr fram mot att läsa Illdåd. När jag nu läst den kan jag konstatera att Illdåd är en helt annorlunda bok än Bländverk. Det märks på språk och struktur att det är samma författare, samt förstås på att Alex och Nina dyker upp igen. Men det här är en helt annan upplevelse.

När jag nu äntligen smält boken så konstaterar jag att den är väldigt bra men också oerhört obehaglig. Saras upplevelse av såväl själva våldtäkten som det följande övergreppet från det svenska rättssystemet är mycket detaljerat beskrivet. Stundvis blir det plågsamt. Vissa delar gör mig fysiskt illamående och boken som helhet gör mig upprörd. Jag förutsätter att boken presenterar fakta korrekt och blir skakad över den enskilda individens hjälplöshet i det svenska rättssystemet. Det är som en välskriven och personlig dokumentär, och en skakande sådan.

Det är ett lätt och fängslande språk och trots att boken, pga sitt tema, stundvis är jobbig kan jag inte låta bli att sträckläsa. De korta kapitlen gör sitt till. Det är välskrivet och intressant och Erikson behåller sin position som en författare som förmår att engagera. Alex får stå tillbaka den här gången i historien och faktum är att jag ibland irriterar mig på honom en del. Det känns att man som läsare har betydligt mer kvar att lära sig om honom. Det enda jag kan tycka är tveksamt med boken är faktiskt marknadsföringen, för den här boken är mer än och något annat än en thriller.

Boken är ett recensionsexemplar från Damm.

En extra eloge också till författaren som låter 10% av intäkterna av den här boken gå till Brottsofferjourerna!

Ett urval andra som skrivit om boken är Den var bra, Jennys bokstavliga vardag, Sandras värld och Ielinashylla.

Omdöme: Angeläget, intensivt och plågsamt ärligt om en kvinnas kamp för rättvisa efter en brutal gruppvåldtäkt.
Betyg: 4+