”Paradisoffer” av Kristina Ohlsson

Tisdag 11 oktober 2011. Ombord på en Boeing på väg från Stockholm till New York hittar en flygvärdinna ett hotbrev på en av toaletterna. Krav ställs på den svenska regeringen att omedelbart stoppa utvisningen av den terrormisstänkte Zakira Khelifi. På USAs regering ställs kravet att Tennyson Cottage, ett hemligt amerikanskt fängelse i Afghanistan ska läggas ned. Om inte kraven uppfylls innan planet ska landa i New York kommer planet att sprängas.

I utredningen ska kriminalkommissarie Alex Recht samarbeta med högsta chefen på Säpos kontraterrorenhet, den färgstarka Eden Lundell. Fredrika Bergman, som arbetar på justitedepartementet, är redan involverad i utredningen kring utvisningen av Zakira Khelifi och blir kontaktperson mellan polisen och regeringen.

Klockan tickar och det närmar sig den tidpunkt som planet ska landa, när planets pilot börjar bete sig konstigt. Utredningsteamet, som arbetar nära sina amerikanska kollegor, försöker få kontakt med andrepiloten som inte är någon annan än Alex son Erik. Samtidigt försöker de ta reda på vad som binder samman Zakira Khelifi och Tennyson Cottage och varför just det här planet ska sprängas.

Paradisoffer är Kristina Ohlssons fjärde bok om Alex Recht och Fredrika Bergman. Den kom ut våren 2012 på Piratförlaget. Jag har recenserat hennes tre tidigare böcker (Askungar, Tusenskönor och Änglavakter) här, här och här. Kristina Ohlsson har nyligen återvänt till Stockholm från sitt arbete med terrorfrågor i Wien, och satsar nu på att bli författare på heltid.

I en tävling hos Annika i somras så vann jag ett exemplar av Paradisoffer och det var med spänning jag väntade på paketet i posten. Under tiden så läste jag först Tusenskönor och sedan Änglavakter och det gjorde mig ännu mer ivrig. När paketet kom var det två dygn tills vi skulle resa på semester men jag kunde inte motstå frestelsen att börja boken. Och precis som med de två föregående böckerna så tog det mig bara ett dygn att läsa ut den. Jag lyfte knappt ögonen från boken (förutom för att packa och tvätta…). Ungeför lika lång tid som boken utspelar sig på alltså.

Paradisoffer är lika spännande som Kristina Ohlssons tre tidigare böcker och precis som tidigare så har mycket hänt i utredarnas liv sen förra boken då det gått mer än ett år. Alex har inlett ett förhållande med Rebecca Trolles (från förra boken) mamma Diana och Fredrika har varit i USA, fått ett till barn och dessutom bytt jobb.

Boken är annorlunda på ett antal sätt. Det första är att den rör sig på ett annat område än en vanlig polisutredning, och Säpo får spela en framträdande roll. Jag tror vi kommer att få möta Eden Lundell i framtida böcker av Ohlsson (och inte mig emot!). Det gör också att Alex Recht har en annan roll i viss mån, och Fredrika Bergman med sitt nya jobb i ännu högre grad.

De saker som jag uppskattar med Kristina Ohlssons böcker (som jag bl.a. skrivit om här) finns i hög grad kvar. Den är välskriven och spännande och för mig lämnar  slutet kalla kårar. Men det finns också en del svagheter, det känns som om boken inte riktigt är bearbetad. Det finns trådar om passagerarna och händelser på planet som inte följs upp. Hur det som händer dagen innan kapningen och själva kapningen hänger ihop är inte tillräckligt tydligt, det känns som ett onödigt grepp. Att återigen göra en personlig koppling, den här gången mellan Alex och Erik gillar jag inte. Men boken är trots detta mycket läsvärd och jag tycker Kristina Ohlsson behåller sin ställning som en av de intressantaste svenska deckarförfattarna just nu.

Andra som skrivit om boken är: Fru Es böcker, med näsan i en bok, en bok om dagen, Annika, Bokbloggen och EnligtO.

Omdöme: En dags rafflande spänning om ett kapat plan som får konsekvenser för den svenska internationella säkerhetspolitiken.
Betyg: 4