”Askungar” av Kristina Ohlsson

Sara Sebastiansson är på väg hem till Stockholm med sin lilla dotter Lilian när hon går av tåget vid ett stopp i Flemingsberg för att ta ett telefonsamtal. Tåget åker iväg utan henne. När tåget stannat vid Stockholms central är Lilian försvunnen. Den erfarna polisen Alex Recht och hans utredningsgrupp ska utreda försvinnandet.  Den ivriga och ambitiösa kriminalinspektören Peder Rydh anser sig vara betydligt mer lämpad än sin kollega Fredrika Bergman, som är civilanställd utredare och i början är det inte lätt för Fredrika att tas som fullvärdig medlem i gruppen. Peder har sina problem hemma med två små pojkar och en fru som drabbats av förlossningsdepression. Fredrika har ett hemligt förhållande med en gift man sedan många år tillbaka. Deras misstankar i utredningen riktas först mot Lilians pappa, men i synnerhet Fredrika inser ganska snart att här ligger det något betydligt mer ondskefullt bakom. När Lilian hittas och gruppen börjar inse vad man har att göra med så trappas jakten upp och gruppen får börja jobba tillsammans.

”Askungar” är Kristina Ohlssons debutroman. Den utkom 2009 och har sedan följts av två böcker till, Tusenskönor och Änglavakter. En fjärde bok,  Paradisoffer, kommer i apeil 2012. Kristina Ohlsson är utbildad statsvetare och arbetar med terrorfrågor på OSSE i Wien. Boken är publicerad på Piratförlaget.

Askungar är en omtalad debut som deckare och jag var rätt spänd på att läsa den. Boken är ganska stramt hållen, språket är beskrivande men inte överdrivet. Det gillar jag. Men dialogerna lider ibland av att vara lite väl detaljerade. Medlemmarna i utredningsgruppen är bra beskrivna, från den rutinerade men lite trötta Alex, till den odrägliga strebern Peder som har känslor trots allt och så ”huvudpersonen” Fredrika som ändå kanske är den mest hemlighetsfulla. Men hur är det med spänningsfaktorn? Tja. Kanske har det att göra med att det är den tredje boken på kort tid jag läser där våld mot barn och kvinnor står i fokus, kanske det är för att det är sådan grotesk ondska som är oförståelig, men det känns för mycket. Det är någorlunda spännande, men samtidigt tycker jag det blir lite för mycket av allt, i synnerhet det groteska. Det är inte nödvändigt för att skriva en bra deckare! Men trots detta kommer jag nog att pröva Tusenskönor som står i bokhyllan och väntar.

Ett urval bokbloggar som skrivit om boken är: Pocketblogg, Bokbrus, ihyllan, Malin the writer och Du är vad du läser.

Omdöme: Välskriven deckardebut med obeskrivlig ondska och brutalt våld.
Betyg: 4-