En kropp hittas begravd i skogen utanför Stockholm.  Ganska snart identifieras den som den unga studenten Rebecca Trolle som försvann för två år sedan. Poliskommissarie Alex Recht var med och utredde fallet med den försvunna Rebecca, och nu får han ansvaret för utredningen där man ska ta reda på vem som mördat och begravt Rebecca. Det första han får göra är att igen kontakta Rebeccas mamma Diana. Till sin hjälp i fallet har han Peder Rydh och Fredrika Bergman. Fredrika har hastigt kommit tillbaka från sin föräldraledighet och hennes man Spencer är hemma med deras dotter.

Under utgrävningarna på platsen där man hittat Rebecca så finner man ganska snart andra fynd som får stor betydelse för utredningen. Utredningen tar fart, och i sina  utredarna följer ett antal olika spår, som Rebeccas vän Håkan, hennes ex och hennes kontakter vid universitetet. Fredrika är mest intresserad av om Rebeccas uppsats om den morddömda barnboksförfattaren Thea Aldrin har betydelse för fallet. Men Fredrika blir distraherad när hon får vetskap om vad hennes man Spencer anklagas för på sin arbetsplats. Den stora frågan för Alex, Peder och Fredrika blir snart vilken betydelse händelser långt tillbaka har för fallet med Rebecca. Samtidigt tampas de alla tre med sina egna kopplingar till fallet.

Änglavakter är Kristina Ohlssons tredje bok om Alex Recht och hans kollegor och den kom ut 2011. Den är uppföljare till Askungar (2009) och Tusenskönor (2010). Kristina Ohlsson har tidigare arbetat med terrorfrågor i Wien, men bor nu i Stockholm och är författare på heltid.

Efter att ha slukat Tusenskönor och blivit grymt imponerad av den (som jag skrivit här) så plockade jag nästa bok som stod i hyllan. Änglavakter är en spännande deckare. men inte alls lika spännande och imponerande som Tusenskönor. Jag gillar Kristina Ohlssons sätt att skriva, hennes sätt att våga låta utredarnas liv utvecklas mellan böckerna utan att läsaren får alla detaljer och hennes förmåga att väva ett spännande mysterium. Allt detta finns även i Änglavakter. Men det finns problem med boken. Det är tempo men ca 2/3 in i boken tappar jag intresset. Då börjar det bli alldeles för personligt. Det finns en gräns för hur stor koppling mellan utredarna och fallet det kan bli i en deckare. När alla tre utredarna i någon mån och på något sätt blir personligt involverade och påverkade så blir det för mycket. I synnerhet då det i viss grad sker ”slumpmässigt” och inte genom att de arbetar med fallet.

Redan från början så får läsaren genom inflikade stycken om en utredning efter utredningen veta att något gått riktigt galet. Jag är först lite tveksam till greppet som blir en form av ”spoilers” men efterhand så börjar jag gilla det. Som alla deckare så har historien och spänningsmomenten stor betydelse. Änglavakter är spännande, men när jag läst klart boken så infinner sig en viss besvikelse över upplösningen. Det känns som om den är snabbt ihopsydd och det blir vissa luckor. Men likafullt är den spännande och är en bladvändare.

Andra som skrivit om boken är Pocketpinglorna, Fru Es böcker, Eli läser och skriver, Bokbiten, Annikas litteratur- och kulturblogg, Vacker & Underbar och med näsan i en bok.

Omdöme: Svensk spänning om personligt involverade utredare med ett fall där allt inte är som man först tror.
Betyg: 4-