Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo

Amma är en radikal pjäsförfattare som i medelåldern ser sin karriär ta fart. Nu ska hon sätta upp en pjäs på National Theatre, ett genombrott som förunnats få svarta dramatiker. I publiken sitter gamla vänner och partners, var och en med sin egen historia, och med olika erfarenheter av att leva som svart i England. Flicka, kvinna, annan är en kollektivroman där tolv öden interfolieras. Tillsammans skapar rösterna ett modernt körverk som tagit världen med storm.

Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo har recensionsdatum idag, 10 augusti 2021. I original heter den Girl, Woman, Other och kom ut 2019. Bernardine Evaristo är en engelsk-nigeriansk författare som är professor i kreativt skrivande vid Brunel University i London. Hon debuterade som romanförfattare 1994, har gett ut romaner och noveller, och skrivit för radio. Hon vann Bookerpriset 2019 med sin åttonde roman, Flicka, kvinna, annan, och blev då den första svarta kvinnan att få priset.

I våras blev jag inbjuden av Albert Bonniers förlag till ett digitalt event där olika böcker presenterades. Efteråt fick man välja en bok och jag valde Flicka, kvinna, annan. Den gavs ut i juni och då fick jag den, och läste den strax därefter.

Flicka, kvinna, annan är en roman som inte liknar någon annan jag läst. Först och främst språket. Det finns inga avslutade meningar med punkt alls, ingen början med stor bokstav. Allt är bara ett enda långt textflöde. Ett exempel har jag gett i En smakebit på søndag. Till att börja med så kände jag mig tveksam till om jag skulle kunna läsa en sådan text och ha utbyte av den. Jag är ju ändå en grammatikpolis. Men eftersom jag älskade Karin Smirnoffs serie om janakippo så vet jag ju att jag ibland kan älska ett sådant språk. Och tänk, det gjorde jag även här. Jag kom in rytmen i berättelsen snabbt, och läsandet blev nästan hypnotiskt. Genom radbyten så skapades andningspauser, samtidigt som texten tilläts vindla. Jag brukar inte notera översättarna, men i det här fallet så tror jag det faktum att översättaren Niclas Nilsson är en poet, är ett starkt skäl till en exceptionellt bra översättning.

Så har vi då temat som fångar mitt intresse. Flicka, kvinna, annan handlar om både könsidentitet och ras, och här finns många olika karaktärer. Flera är färgade, och flera är lesbiska, men det finns exempelvis även en icke-binär. Är det relevant? Ja, för den historia som Bernardine Evaristo vill berätta, som rör sig kring den egna identiteten, vilken betydelse arv och miljö har i utvecklingen, och hur samhället i stort bemöter de som faller utanför normen. Det är väl beskrivet, lärorikt och fängslande.

Flicka, kvinna, annan har en miljö och karaktärer jag tycker om att läsa om, som jag sällan möter vare sig i litteratur eller verkligheten, trots att jag läser en hel del brittiskt. Karaktärerna har en varierande bakgrund, som speglar det brittiska samhället, men som ändå är rätt frånvarande i litteraturen.

Ända sedan jag såg filmen Short Cut har jag haft en förkärlek för filmer och böcker där karaktärernas berättelser går i varandra och karaktärerna möts fast ibland vet de inte att de möts. Så är det i Flicka, kvinna, annan. Totalt sett får vi möta 12 olika karaktärer (grupperade i grupper om tre) som synligt hänger ihop. De har sina unika röster, samtidigt som de flätas in i varandra. Några av karaktärerna står ut, som exempelvis Amma och hennes dotter. Men några veckor efter att jag läst ut den är det mer det kollektiva som lever kvar. Genom att låta läsaren möta olika generationer synliggör Bernardine Evaristo på ett snyggt sätt hur förutsättningarna och samhället har ändrats. Genom att låta huvudkaraktärer bli bikaraktärer i andras historier och vice versa så växlar perspektivet på personerna, och berättelsen blir levande.

Jag blev imponerad av Flicka, kvinna, annan och när jag läser mer om Bernardine Evaristo blir jag sugen på att läsa något mer av henne.

Bloggat om boken har Stories from the city, stories from the sea

Omdöme: Fascinerande och språkligt vindlande om identitet och normer.
Betyg: 5-

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidor: 440
Betyg på Goodreads: 4,37 baserat på 138 823 omdömen
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 26 juni 2021