Minirecension

 

 

Handling från förlagets hemsida: Alicia Berensons liv är till synes perfekt. Hon är en känd konstnär gift med en eftertraktad modefotograf. Tillsammans bor de i ett lyxhus med stora fönster och utsikt över en park i ett av Londons mest fashionabla områden. En kväll kommer Alicias make hem från en modefotografering – och Alicia avlossar fem skott i hans ansikte, för att därefter aldrig mer säga ett ord. Alicias vägran att prata eller komma med någon som helst form av förklaring förvandlar en våldsam familjetragedi till någonting mycket större: Ett mysterium som fångar allmänhetens fantasi och gör Alicia – den tysta patienten – ökänd. 

Theo Faber, rättsmedicinsk psykoterapeut, har väntat länge när han till sist får chansen att ta sig an fallet. Hans besatthet av Alicia – av att få henne att prata och få fram sanningen om det brutala mordet på hennes make, leder honom allt djupare in i hans eget psyke och hans egna motiv, tills det hotar att förgöra honom

Boken: Den tysta patienten av Alex Michaelides kom ut 8 juni 2020.

Varför jag läste den: Den kom som en överraskning från Modernista förra året. Efter att ha läst om den på andra bloggar satte jag upp författaren på Boktolvan. I juli var det dags att läsa den.

Vad jag tyckte om den:  Den tysta patienten var lättläst och jag kom snabbt igenom den. Det fanns hela tiden något som gjorde mig nyfiken. Men jag var definitivt inte förtjust i berättarrösten, i synnerhet i början. Den kändes ologisk och det skavde rejält. Det kan vara något bra att något skaver när man läser en bok, men jag känner mig kluven till Den tysta patienten. Något som författaren har lyckats med är den genomgående mycket obehagliga känslan men ändå på fel sätt. Det var egentligen aldrig någon andlös spänning som en god thriller ska ge. Han lyckades också få det ologiska att bli ”logiskt” på ett plan när upplösningen kom.

Mitt största problem med Den tysta patienten är karaktärerna. Alla var märkliga, obehagliga och konstiga människor som jag hade svårt att förstå mig på. Det gjorde att jag hade svårt att komma in i berättelsen och ta till mig den. I synnerhet var berättaren Theo obehaglig, och det blir jobbigt till slut att hela tiden lyssna på hans ältande. Slutet överraskade mig delvis, jag såg det inte komma exakt så, trots att man kunde ana att det var något åt det hållet.

Jag kan inte riktigt ansluta mig till hyllningskören av den här boken, men kan inte dissa den helt heller. Någonstans i mitten placerar jag mig, och betygssättningen var rejält svår.

Betyg: 3+

Mer info:

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, och dagarna går, Mysterierna och Enligt O

Förlag: Modernista
Originaltitel: The Silent Patient
Översättare: Hanna Axén
Sidor: 320
Betyg på Goodreads: 4,09 baserat på 473 125 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst: 29 juli 2020