Från förlagets hemsida: Kathy, Tommy och Ruth växte upp på ett isolerat internat på den engelska landsbygden. De fostrades till att tro att de var speciella och att deras hälsa var viktig, inte bara för dem själva utan även för samhället. Men varför var de egentligen där? När Kathy i 30-årsåldern tänker tillbaka på sin uppväxt börjar hon minnas saker. Hon minns hur folk som sökte sig utanför internatets grindar inte kom tillbaka och hur människor som kom utifrån verkade vara livrädda för dem. När minnesbilderna fogas samman går sanningen så sakteliga upp för Kathy.
Never let me go av Kazuo Ishiguro kom ut (i den här upplagan) 7 november 2017. På engelska kom den ut under samma titel 2005. Kazuo Ishiguro är en brittisk författare född i Japan som fick Nobels litteraturpris 2017. Han har skrivit 8 romaner, flera pjäser, noveller och lyrik.
Jag läste min första bok av Kazuo Ishiguro – Återstoden av dagen – för inte så länge sedan. Jag ville gärna läsa mer av honom och fick chans att låna den här av min mamma. När jag slog till och köpte filmen på rea så bestämde jag mig för att läsa boken.
Never let me go är en välskriven och finstämd bok, med en underliggande ton av obehag. Kazuo Ishiguro har ett speciellt sätt att skriva, och jag kan se tydliga likheter i hur han bygger en historia mellan böckerna. Det är ett lättsamt men ändå eftertänksamt språk. Han låter händelserna tala för sig själv, och som läsare så får man tid att tänka och reflektera. Mycket är underförstått men ändå väldigt tydligt. Miljön är mycket brittisk liksom människorna i den.
Dynamiken mellan Kathy, Tommy och Ruth är på sätt och vis basen för ett triangeldrama, men med tanke på deras speciella situation så innehåller relationen mer. Jag gillar hur karaktärerna är beskrivna, även bifigurerna, och hur historien sakta växer fram. Det är på många sätt en mycket obehaglig framtidsvision, och den väcker tankar. Är det rätt att offra några för att rädda många fler? Vad är en själ? Vad är medmänsklighet?
Jag såg filmen nästan direkt efter att jag läst boken och nu när jag ska skriva recensionen så blandas de ihop något. Dock tyckte jag att boken var bättre än filmen, historien ”höll” på ett tydligare sätt. Jag kommer definitivt att vilja läsa fler böcker av Kazuo Ishiguro.
Omdöme: Välskriven och eftertänksam framtidsskildring om moral och val.
Betyg: 4
Bloggat om boken har Fiktiviteter, Grönkulla, Eli läser och skriver och Stories from the city
Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Wahlström & Widstrand
Originaltitel: Never let me go
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Sidor: 318
Betyg på Goodreads: 3,81 baserat på 24 381 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av min mamma.
Utläst 31 mars 2018.
Det är ju den här jag har funderat på att läsa. Har ju dock sett filmen (och kommer ovanligt nog ihåg slutet) så den där härliga överraskningen som i alla fall finns i filmen kommer jag ju inte att drabbas av 😦
GillaGilla
När jag läste den här för ett antal år sedan blev jag oerhört berör. Minns att jag utnämnde det till en av de läskigaste böcker jag har läst. Temat i sig är ju djupt obehagligt.
GillaGilla