Nya bokförvärv – Mars 2018

Först kom två överraskningar: Sveket av Linwood Barclay  från Louise Bäckelin förlag och Blodig januari av Alan Parks från Modernista.

Från Norstedts kom äntligen den årliga Anna Jansson: Kvinnan på bänken. Läst och recenserad.

Från Southside Stories kom den efterlängtade andra delen av Caroline Engvalls serie – Judasvaggan. Samtidigt kom Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt från Bokfabriken.

Det var allt för egen del, även om maken också bidragit den här månaden till att fylla hyllorna. Eller kanske det var jag ändå, eftersom det var av mig han fick böcker i födelsedagspresent 😉 Och dottern!

Annonser

Helgfrågan v. 13: Bokskatter

Äntligen fredag och framförallt FYRA DAGARS LEDIGT. Lyx och välbehövligt. Vi inleder i vanlig ordning med Mias helgfråga: Men jag undrar lite vad ni har hemma i hyllorna, har ni någon gammal bokskatt? Eller någon bok som av någon anledning ni värderar högt. Bonusfråga: Hur firar du påsk?

Jo, det finns ett antal i hyllorna. Jag visar två stycken gamlingar här. Den första är Lövängen av Jeanna Oterdahl som är från 1926. Jag fick den 1985 av en god vän, och den är speciell för mig eftersom huset vi då bodde i hette Lövängen.

Den äldsta skönlitterära boken i hyllorna är Just så-historier av Rudyard Kipling från 1902 med speciella illustrationer. Och språk förstås.

Vi har också en bibel med illustrationer av Gustav Doré men jag orkade inte plocka ner den och fotografera. Vill ni se bilderna kan ni följa den här länken.

Påskfirandet blir i stillhet. Vi brukar ha det så, men jag har tänkt ta det lite extra lugnt och en gång för alla bli av med den här otroligt envisa förkylningen som däckat mig i nästan en vecka mer eller mindre. På lördag så äter vi påsklunch och på kvällen blir det lammstek. Och som Mia säkert film. På söndag får vi besök av vänner. Och på måndag är det visst tvättstuga. Men det förtränger jag tillsvidare.

Glad påsk!

Hett i hyllan #85

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Fortfarande 2015, men nu i september. Igen kommer ett recensionsexemplar överraskande i brevlådan: Ett förbud mot mord av Louise Penny. Jag hade läst och gillat den första boken i serien, Still Life, och hade tänkt fortsätta med serien. Tyvärr så var Ett förbud mot mord del 4 i serien. Jag har fortfarande inte tagit mig vidare i serien (varför vet jag inte!) och därför står den här oläst i hyllan.

Det är högsommar och den förmögna familjen Finney har samlats på värdshuset Manoir Bellechasse för sin årliga släktträff.
Men i takt med att temperaturen stiger börjar också gamla hemligheter och bittra rivaliteter att komma upp till ytan. Och när värmevågen kokar över till en våldsam nattlig storm, lämnar den ett lik efter sig.
Kriminalkommissarie Armand Gamache – som firar sin bröllopsdag på Bellechasse tillsammans med sin hustru – finner sig plötsligt i ett hus fullt av misstänkta. Han tar sig an utredningen. Men vad Gamache inte anar är att detta också kommer att föra honom tillbaka till några av de mörka vråna i hans egen historia…

Kulturkollos Veckoutmaning: Fem snabba om påsken

Det var länge sedan jag var med i Kulturkollos utmaning men den här veckan var den enkel och något påskigt ska jag väl ha på bloggen.

Det är en minienkät:

långfredagslugn eller påskaftonsfest – eller något emellan? Vi har ibland vänner på besök på långfredagen. Får se hur det blir i år.

dragé-ägg eller mandelägg – Och de har redan börjat konsumeras…

påskhare eller påskkärring – Lite både och. I påskpyntet har vi påskkärringar, men när barnen var mindre var det nog påskharen som gömde äggen tror jag.

picka ägg eller rulla ägg – Hm. Inget? ”Rulla ägg” vet jag inte ens vad det är. Och vi pickar inte äggen innan vi kokar.

påskmust eller påsköl – Den enklaste frågan av de tre!

Glad påsk så här lite i förväg!

Edit: Såg att jag glömt det här om boken! Jag har precis valt ny bok som får inleda påsken: Hemmets trygga vrå av Cara Hunter.
Annars tipsar jag om boken jag precis läst ut: Kureren av Kjell Ola Dahl. Jag läser den på norska men på svenska heter den Täcknamn: Hilde.

Från A till Ö: Okej

O – Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.
Den här boken fick dig att säga ”Meh” och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.

Jodå, sådana böcker dyker upp då och då. I min betygssättning har jag översatt betyg 3 till ”En helt OK bok”. En bok som fick det betyget är Not that kind of girl av Lena Dunham. Så här skrev jag i recensionen:

Not that kind of girl är en mycket lättläst bok, jag läste ut den på bara ett par dagar, trots bristande läsflyt. Den har vissa poänger, men jag upplever den som tjatig, då samma tema upprepas om och om igen. Den är hoppig och ostrukturerad, men jag har ändå viss behållning av den.

Framförallt bygger Not that kind of girl på två komponenter – en kvinnas enorma dåliga självförtroende och sex. Väldigt mycket sex. Det känns som om hon har hur många män som helst, men det kan vara ett fåtal som hon återkommer till, det är oklart för mig. Allt eftersom jag läser blir jag mer och mer frustrerad över att det inte blir mer än detta. Inga reflektioner, och inga förklaringar, bara en massa anekdoter. Det verkar i beskrivningen som detta är en feministisk bok, men jag upplever den inte alls så, just pga bristen på egna reflektioner. Ska man läsa en bättre bok, så rekommenderar jag Catlin Moran.

Veckans topplista: Påskekrim – Bästa deckarna just nu

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag deltar gärna i en sådan serie – här är veckans inlägg.

Vecka 13 är temat: Påskekrim – Bästa deckarna just nu

Jamen absolut – jag älskar ju deckare 🙂 Så här kommer fem stycken nya som jag läst och gillat.

• Maestro av Geir Tangen
• Force of Nature av Jane Harper (kommer på svenska senare i år som Falska vänner)
• Louise av Mikaela Bley
• Den fjärde pakten av Kristina Appelqvist
• Kodnamn: Hilde av Kjell Ola Dahl

Kvinnan på bänken av Anna Jansson

Från förlagets hemsida: Kriminalinspektör Jesper Ek har blivit blixtförälskad. Men hans nya kärlek Julia är en gåta. Vad är det hon inte vill berätta? När hennes förflutna hinner ikapp har fällan slagit igen om Ek, som hamnar i en fruktansvärd knipa och inte ens kan ta hjälp av sina kollegor.
Maria Wern kallas till prästgården i Lärbro, och inser att den bär på många hemligheter. Enligt sägnen blev en präst dräpt i kyrkan på 1200-talet, och det sägs att dråparen går igen. Den unga prästen Alva har blivit hotad, och diakonen Ragnar är djupt oroad över att hon inte tar hoten på allvar. När Maria hittar klippböcker om Alva som diakonen gjort väcks nya frågor.

Kvinnan på bänken av Anna Jansson har recensiondatum idag, 26 mars 2018. Anna Jansson är sjuksköterska och debuterade 2000 med första delen i serien om Maria Wern och hennes kollegor, Stum sitter guden. Anna Jansson skriver också en Feelgoodserie om hårfrisörskan/äktenskapsmäklerskan Angelika Lagermark och en serie för barn om Maria Werns dotter Emil. Kvinnan på bänken är den nittonde boken i serien om Maria Wern.

Jag har läst alla delar i den här serien om Maria Wern och hennes kollegor, och fortsätter gärna att läsa den. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar, och det åkte direkt upp på läslistan.

Kvinnan på bänken är en lättläst svensk kriminalroman av typiskt Anna Jansson snitt. Här finns de välkända karaktärerna, med några nya tillfälliga tillskott. I serien har mitt intresse för huvudkaraktärerna gått lite upp och ner men i Kvinnan på bänken så intresserar de mig, i synnerhet Jarita. Även vid utläst bok så känner jag att jag definitivt inte är klara med dem. Maria Wern är relativt förutsägbar, men samtidigt så känns det som om hon mognat.

I vanlig ordning så väver Anna Jansson in trådar som handlar om något samhällsfenomen, något som är en styrka i hennes böcker. Den delen som handlar om kvinnomisshandel är välskriven och tänkvärd, men den andra tråden som är av mytologisk/historisk form fångar mig aldrig. Det blir också problemet med boken, att den aktuella tråden som allt vävs kring fångar aldrig mitt intresse. För en gångs skull så tycker jag också att språket är stolpigt och det haltar i en del beskrivningar.

Själva ”mysteriet” är invävt tillsammans med de aktuella trådarna och slutet blir lite väl mycket (det är många galningar som befolkar den svenska landsbygden). Jag är nyfiken på vem det kan vara, men har mina misstankar relativt tidigt, i alla fall vad gäller delar av upplösningen. Mer säger jag inte med risk för spoilers.

Trots att jag tycker att Kvinnan på bänken är långtifrån den starkaste i den här serien så vill jag definitivt fortsätta läsa den.

Omdöme: Lättläst svensk deckare om kvinnlig kraft.
Betyg: 3+

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Norstedts
Sidor: 306
Betyg på Goodreads:
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 15 mars 2018.

En smakebit på søndag – Kureren (Täcknamn: Hilde)

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Flera dagar av den här veckan ”försvann” pga en hemsk migränliknande huvudvärk. Det går ju heller inte att läsa då, men när huvudvärken började lätta så lyckades jag läsa ut boken jag höll på med och skulle äntligen få välja en ny. Jag hade bestämt mig för Täcknamn: Hilde av Kjell Ola Dahl som dykt upp som recensionsexemplar. Jag visste att jag hade en bok av honom som jag köpte för två år sedan i Norge, så för säkerhets skull kollade jag i bokhyllan. Och jo, det visade sig vara samma. På norska heter den Kureren och jag valde till slut att läsa den på norska.

Först de två olika omslagen. Vilket gillar ni bäst?

Smakbiten kommer ur den norska upplagan, sid 34:

Endelig nede. Hun løper mot utgangsdøren och river den opp.
En svart bil står parkert vid fortauet. En mann i hirduniform røyker på en sigarett og lener seg mot panseret til bilen. Ester oppdager det litt for sent. Det er ikke smart å snu nå. Hun fortsetter rett fram. Trekker pusten dypt. Svinger til venstre. Klar til å passere bilen og mannen i uniform. Da ser hun ned på en svart, blank støvel som henger i luften foran henne og sperrer veien. 
Hun stanser.

Kolibri av Kati Heikkapelto

Från förlagets hemsida: Anna Fekete har ett förflutet – som barn flydde hon kriget i Jugoslavien – och nu är hon precis i början av sin karriär som brottsutredare i en nordlig finsk kuststad. Hon har blivit inkastad i ett högprofilerat, till synes olösligt fall som fångat hela nationens intresse. Och det hjälper inte att hennes nya medelålders partner, Esko, inte ens bryr sig om att dölja sina rasistiska fördomar.
En ung kvinna har mördats i ett joggingspår och ett smycke föreställande en aztekisk gud har återfunnits i hennes ägo. Inom kort följer ännu ett mord, och allt tyder på en seriemördare, som får smeknamnet Kolibrin. Men kan Anna spåra upp mördaren innan han – eller hon – slår till igen? Och i så fall: till vilket pris för henne själv?

Kolibri av Kati Heiikapelto hade recensionsdatum 6 maj 2017. Kati Heiikapelto är en finsk deckarförfattare som debuterade 2017 med Kolibri, den första boken om Anna Fekete, som har fått ett internationellt genombrott.  De försvarslösa, den andra boken i serien om Anna Fekete, kommer ut 2018.

Kolibri dök upp överraskande från förlaget förra året, och jag hade lust att läsa den då, men det blev inte av. Nu när jag fick veta att författaren kanske kommer till Sundsvall senare i år så bestämde jag mig för att prioritera den.

Kolibri är en finsk deckare som utspelar sig i en helt annan miljö än jag är van vid att läsa om, vilket är positivt. Det känns som om jag lär mig rätt mycket om Finland och hur det är att vara flykting i Finland. En del av frågorna kring flyktingskap är ju tyvärr också relevanta i många länder. Jag hade rätt höga förväntningar på Kolibri, men det var trögt för mig att komma in i boken. I inledningen så stör omständliga och detaljerade beskrivningar av omgivningen. Jag är inte så förtjust i en detaljnivå som inte är nödvändig för historien, som vilken färg olika hus är. Efter ett tag så vänjer jag mig i läsningen, samtidigt som historierna tar fram och boken blir mer lättläst.

Poliskaraktärerna är rätt schablonmässiga, där finns alla de som man förväntar sig i en deckare. Jag har svårt för Anna Fekete, i synnerhet de återkommande beskrivningarna av hennes ångest hela tiden och tankar hit och dit. Det är svårt att följa och förstå henne. Samtidigt så är hennes levnadshistoria intressant.. Så trots att jag inte riktigt kan med henne, så är jag lite nyfiken på att veta mer, både om hennes bakgrund och hennes tid i Finland. Hennes relationer med de andra på polisstationen är också intressanta, i synnerhet Esko som jag skulle vilja läsa mer om.

Det är inte från början klart för mig hur huvudfallet ska utveckla sig, men upplösningen tycker jag är ”sådär”, tagen som ur vilken deckare som helst. Däremot är ”bihistorien” intressant och inte riktigt vad man tror från början.

Jag skulle nog kunna tänka mig att läsa del 2 i den här serien, även om jag inte kastar mig över den. Oavsett så kommer det att bli intressant att lyssna på författaren i höst.

Omdöme: Finsk deckare i en annorlunda miljö om utanförskap
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Just nu just här, Johannas deckarhörna, Enligt O, hyllan, Mest Lenas godsaker och Den läsande kaninen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Kolibri
Översättare: Marjut Hökfelt
Sidor: 376
Betyg på Goodreads: 3,76 baserat på 901 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 12 mars 2018.

Helgfrågan v. 12: Bästa deckaren

Äntligen fredag!!! Den inleder vi med Mias helgfråga: Vilken är din bästa deckare?Bonusfråga: Ibland är det gott med lite kalla rätter, jag brukar göra en ris och räklåda jag tycker är god. Vad brukar du göra?

Om det nu är någon som missat det så läser jag deckare. Väldigt många och väldigt ofta. Så det gör ju frågan typ… omöjlig att svara på 😀 Det finns ju så många att välja på! Så nu får ni exempel på en deckartrilogi där jag faktiskt gett högsta betyg till alla tre böckerna, och det är Christoffer Carlssons böcker om Leo Junker. Den första heter Den osynlige mannen från Salem.

Kall rätt? Hm, nej, ingen som jag kan komma på. Jag är mer för tapas/smårätter som är ”rena”, som parmaskinka, gravad lax, oliver, goda korvar och ostar osv. Mozzarella och tomater är aldrig fel det heller.