Från webben:
Skottskadad och drabbad av minnesförlust vaknar Robert Langdon i en sjukhussäng i Florens. Vid sin sida har han den vackra läkaren Sienna Brooks och med hennes hjälp försöker han få fast boven som har låtit sig inspireras av Dantes helvetesskildring Inferno. Följ med på en hisnande resa till en mystisk värld full av symboler och hemliga koder och lär dig massor på köpet.
Inferno av Dan Brown hade recensionsdatum 14 maj 2013. I original kom den ut 2013 med samma titel. Dan Brown är en amerikansk författare som debuterade 1996 med Gåtornas palats. Den första i serien om Robert Langdon, Änglar och demoner, kom ut 2000. Hans stora genombrott kom med da Vinci-koden 2003, en bok som sålt i över 80 miljoner exemplar. Inferno är hans sjätte bok och den fjärde i serien om Robert Langdon. Böckerna om Robert Langdon har filmatiserats, så även Inferno.
Jag läste da Vinci-koden när den kom ut och tyckte den var riktigt bra. Därefter läste jag några av Dan Browns tidigare böcker, men nu var det länge sedan jag läste något av honom. Jag hade egentligen inte tänkt läsa Inferno, men så blev den en bok i Makeutmaningen. Filmen såg vi tillsammans tidigare – recension här.
Inferno är en intressant bok i typisk Dan Brown-stil. Det är både en fördel och en nackdel att alla böcker om Robert Langdon är uppbyggda enligt samma mönster. Det är en gåta med symboler som Langdon ska lösa i en stad någon stans i Europa med många kulturella landmärken, och till sin hjälp har han en ung kvinna. På köpet får läsaren en detaljerad utbildning i konsthistoria, litteraturhistoria, lokal geografi och modern teknik. Det är med andra ord mer än en medelmåttig thriller. Samtidigt blir alla dessa detaljer som ska utbilda läsaren stundvis rätt tröttsamma, i synnerhet den geografiska delen. Det är på tok för hög detaljnivå på många delar för min smak.
De geografiska beskrivningarna ger mer om man känner platsen väl. Inferno utspelar sig i huvudsak i tre städer. Jag har varit i alla tre, men kan ändå inte till fullo uppskatta beskrivningarna (som jag t.ex. gjorde i beskrivningen av Rom i Änglar och demoner). Florens har på tok för hög detaljnivå, och jag orkade inte googla på bilder, vilket jag tror hade förenklat läsningen. Det stället jag känner igen mig bäst på är den tredje staden, och då märker jag också att läsningen flyter bättre.
Inferno är över 500 sidor, och det är först på slutet som jag tycker den blir riktigt spännande och intressant. I mitten tycker jag den är riktigt trögläst, det är då den som är som mest guidebok. Samtidigt så läser jag den snabbt för att vara så många sidor. Vanligtvis så brukar jag tycka att det är bättre att läsa boken innan man ser filmen, men i det här fallet så underlättas min läsning av att jag sett filmen. Jag får snabbare bilder av karaktärerna och miljöerna och har lättare att följa med. Robert Langdon är ju sen tidigare Tom Hanks för mig, så i det fallet hade det inte spelat så stor roll för bilden av karaktären. Samtidigt så är Dan Brown mycket skicklig på att bygga spänning, och själva ”mysteriet” är både tankeväckande och obehagligt. Slutet blir faktiskt riktigt obehagligt! Det är en skillnad i slutet mellan boken och filmen, och i mitt tycke är bokens slut betydligt bättre då det är mer tänkvärt. Överhuvudtaget så är boken bättre än filmen.
Jag tror inte jag kommer att kasta mig över nästa bok i serien, men det behöver inte vara helt otänkbart att jag läser den. Beror nog mycket på vad maken tycker om den.
Omdöme: Omfattande thriller med ett spännande tema, men som ibland mer liknar en guidebok.
Betyg: 4-
Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Helenas bokhylla, Jag och mina böcker och Bokpool
Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Albert Bonniers förlag
Originaltitel: Inferno
Översättare: Peter Samuelsson och Lena Karlin
Sidor: 541
Betyg på Goodreads: 3,81 baserat på 374 573 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken
Utläst 23 mars 2018.
