När Hanna var liten hade hon två äldre bröder, Samuel och Jens. De var nära i ålder fagelbarnmen olika till sin personlighet. Samuel var lyhörd och känslig, medan Jens var överaktiv och hade inga gränser. Nu är Hanna stor och varken Samuel eller Jens finns längre. Hanna skyller mest på Jens, men lägger också en stor skuld på sig själv. Hon såg ju redan innan tecknen på vad som skulle komma att hända men hon hindrade det inte. Relationen till hennes föräldrar är fylld av skuld och ilska, och hon tycker inte att de vill se henne för den hon är. Men mest är hon orolig för hur hon ska kunna skydda dem från Jens vrede, nu när han verkar ha kommit tillbaka.

Fågelbarn av Christin Ljungqvist kom ut 2013. Den är den andra i en serie på tre böcker med delvis gemensamma karaktärer. Christin Ljungqvist är en svensk författare som även bloggar här. Hon debuterade 2012 med Kaninhjärta.

Efter att jag läst om Kaninhjärta på diverse bloggar så var jag lite skeptisk till om det skulle vara en bok för mig. Men när jag läste den i somras så visade det sig att det var den ju visst. Genast så blev jag intresserad av att läsa andra delen, Fågelbarn, och blev mycket glad när jag vann den i en utlottning hos bloggaren I Elinas hylla. Ändå så var jag lite orolig när jag skulle börja läsa den. Tänk om den inte skulle uppfylla min förväntningar?

Fågelbarn är en mycket välskriven bok som visade sig uppfylla de högt ställda förväntningar jag hade. Det är något i Christin Ljungqvists sätt att skriva, hennes språk, som passar mig alldeles utmärkt. Texten kryper in under huden och berör. Jag dras med och känslorna kommer nära. Det fascinerar mig hur boken på samma gång kan vara vacker och obehaglig!

Min utgångspunkt brukar vara att jag (som naturvetare) inte särskilt tilltalas av böcker som innehåller övernaturliga element. Men när jag läser Fågelbarn så slås jag av, precis som när jag läste Kaninhjärta, att jag inte alls har problem med det när det beskrivs på det här sättet. Jag tror att det har att göra med att det handlar om känslor, att man faktiskt kan tolka händelserna på lite olika sätt. I Fågelbarn (liknande som i Kaninhjärta) så blir det en slags parallell historia där Hannas föräldrar tolkar hennes beteende utifrån att de inte tror på det övernaturliga.

När jag fick reda på att det var Hanna som är en bikaraktär i Kaninhjärta som Fågelbarn skulle fokusera på så var jag lite tveksam då jag inte var helt förtjust i henne. Men i Fågelbarn så får man som läsare en annan bild av henne, och jag har nästan lust att gå tillbaka och läsa om Kaninhjärta. Jag tar Hanna till mitt hjärta. Karaktärsbeskrivningen överhuvudtaget är en styrka med den här boken. Oavsett om de är sympatiska eller inte så framstår alla personerna som verkliga. Under läsningens gång så väcks rätt många tankar kring familjerelationer, föräldraansvar och om ondska är medfött.

Den tredje delen, Rävsång, står nu ganska högt på läslistan, samtidigt som jag vill dra lite på det för att ha något att se fram mot.

Omdöme: Suggestiv berättelse om en ung flicka som ser och känner mer än hon borde.
Betyg: 4+

Några som bloggat om boken är C R M Nilsson, I Elinas hylla, Läsa & Lyssna, Zellys bokblogg och Lingonhjärta

Mer om boken finns här och här.
Förlag: Gilla böcker

Mitt exemplar vann jag nyligen i en utlottning. Tack!
Utläst 28 oktober 2014.