”En halv gul sol” av Chimamanda Ngozi Adichie

Nigeria under 60-talet. Olanna och Kainene är tvillingsystrar men de är olika till både utseende och beteende. Olanna ses som den vackra, hon har ärvt mammans utseende. Hon uppfattas också som behaglig. Men i viss mån har hon gjort uppror, för hennes kärlek är Odenigbo, en man som inte passar in i familjens mönster. Han är intellektuell och med tiden blir han allt mer politiskt engagerad. De lever dessutom ihop utan att vara gifta. Kainene är systern med affärssinne som hon har ärvt av pappan. Hon uppfattas inte alls lika vacker som sin syster. Men Richard, en engelsman som kommit till Nigeria tycker hon är stilig och otroligt tilltragande och de inleder ett förhållande.

Nigeria genomgår omfattande politiska förändringar under 60-talet. Olanna, Odenigbo, deras dotter Baby, Kainene och Richard har tillhört de priviligierade i landet, och blir starkt påverkade av förändringarna. De slits upp från hus och hem och deras lojaliteter sätts på prov. Likaså för Odenigbos unga tjänare Ugwu, som setts som en del av familjen, får inbördeskriget som bryter ut förödande konsekvenser.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie kom ut 2006 och belönades 2007 med The Orange Prize. Chimamanda Ngozi Adichie är uppvuxen i Nigeria, och bor nu omväxlande i Nigeria och USA. Hon debuterade 2004 med Lila Hibiskus.

En halv gul sol är en bok på nästan 700 sidor och på mer än ett sätt en omfattande bok. Jag hade läst om den på diverse bokbloggar och det var en av böckerna som fick följa med på sommarens utlandsresa, då man har gott om tid att fördjupa sig i en bok. Utifrån var jag läst så trodde jag att det här definitivt skulle vara en bok för mig.

Boken var intressant och för mig som inte är så bevandrad i historia så väckte den definitivt intresse för att ta reda på mer fakta om inbördeskriget och Biafra. Från när jag var liten så mindes jag endast frasen ”tänk på barnen i Biafra”. Boken är välskriven, och greppet med tidshoppen mellan tidigt 60-tal och sent 60-tal uppskattade jag. På ett sätt så tyckte jag om boken, och stundvis var den riktigt bra.

Men trots detta så var inte boken den fantastiska upplevelse som jag har hoppats på. Jag hade för höga förväntningar som inte infriades. I början så kändes karaktärerna platta. Även om de växte efterhand allt eftersom man fick veta mer, så tog det tid. Mitt dåliga minne gjorde också att jag hade svårt att komma ihåg namnen…  Det var nog helt enkelt inte den ideala semesterlitteraturen, för ämnet är tungt, med verkliga händelser, och det är ingen munter beskrivning av mänskligt beteende. Jag var lätt nedstämd när jag läst klart boken. Det behöver i sig inte vara negativt, men boken förmådde inte hålla min uppmärksamhet hela vägen.

Många har bloggat om boken, här är ett urval: och dagarna går, Pocketblogg, Feministbiblioteket, Lyrans Noblesser, Violens boksida, hyllan och Bokmania.

Omdöme: Omfattande episk berättelse om lojalitet och familj mitt i inbördeskrigets Nigeria på 60-talet.
Betyg: 4-