Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Världens undergång närmar sig, och i Engelsfors så blir det allt tydligare att någonting är väldigt fel. Katastrof efter katastrof inträffar. De vanliga dödliga förstår inte vad som händer, men för De Utvalda står allt klart. Demonerna vill ta sig in i världen och de måste stoppas. De Utvalda kämpar för att bli en enhet, vilket ska vara sättet att hindra världen från att gå under. Men så kommer det nya personer till Herrgården och det påverkar De Utvalda. Hur ska de någonsin kunna hindra apokalypsen tillsammans? Vilken väg ska de välja, och var ligger lojaliteten? Hur långt är de redo att gå?

Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren kom ut den 15 november 2013, och har recensionsdatum idag 2 december. Det är den tredje och avslutande delen i den s.k. Engelsforstrilogin. Den första boken, Cirkeln, kom ut 2011 och den andra, Eld, kom ut 2012. Det har också kommit ett seriealbum, Berättelser från Engelsfors. Trilogin har blivit en stor succé och är såld till ett 20-tal länder.

Den här recensionen har jag haft en del ångest över att skriva. Samma dag som boken kom ut så köpte 13-åriga dottern boken. Hon läste ut den på ett dygn! Sen tog jag den. Tog mig en vecka att läsa den, och det var ju några veckor sedan. Ändå väljer jag att recensera den idag, på recensionsdatum.

Varför är det då så svårt att skriva recensionen? Ett skäl är att det i stort sett är omöjligt att skriva något utan att det kommer in spoilers, i alla fall för de som inte läst de tidigare böckerna. Ett annat skäl handlar om mina förväntningar och intrycket av boken.

Mina förväntningar var å ena sidan väldigt höga eftersom jag älskade Cirkeln och tyckte Eld var mycket bra. Å andra sidan så var jag helt säker på att jag skulle besviken för Nyckeln kunde omöjligt leva upp till några förväntningar. När jag nu läst den så är jag kluven. Den är verkligen bra. Riktigt riktigt bra. Men lever den upp till förväntningarna? Ja. Och kanske nej.

Flera av de saker som gjorde att jag tyckte om Cirkeln och Eld finns kvar i den här boken. Ett riktigt bra språk till att börja med. Det är så lätt att schablonbilden av en ungdomsbok handlar om att språket inte är lika bra som i en vuxenbok. Den här serien är ett lysande exempel på att det inte är så.
Handlingen i Nyckeln är spännande. Jag tycker om blandningen av tonårsproblem och magi i serien, men i Nyckeln tar magin överhanden på ett helt annat sätt än i de andra böckerna, och för mig är det lite en nackdel. Men det finns fortfarande tonårsproblem och gott om personer att identifiera sig med. Tonåringarna i De Utvalda behåller sina karaktärsdrag men utvecklas ändå under seriens gång. Det var lite mindre igenkänningsfaktor på Minoo i den här boken och i stället tycker jag Anna-Karin blir allt starkare.

Det som komplicerade det hela var att jag upplevde boken som svår att komma in i på något sätt. Kanske var det scenerna i Gränslandet, kanske var det att jag inte helt kom ihåg vad som hänt i Eld, kanske var det något i hur historien byggs upp som gjorde det. Det var nästan trögt ett tag i början, och då blev jag lite orolig. Men sen kom det igång och de sista 200 sidorna sträckläste jag på en kväll! Till skillnad från de tidigare böckerna så tycker jag nog att den kunde varit något kortare.

Det är nog mest slutet som gjorde att jag haft svårt att summera mina intryck. För jag trodde verkligen inte att det skulle gå att sy ihop den här historien på ett snyggt sätt. Men min känsla nu när jag landat i verkligheten (utanför Engelsforsvärlden) är att, ja det här är nog banne mig det enda sättet det gick på. Det är riktigt riktigt bra! Nästan genialt faktiskt. Sensmoralen är kanske lite övertydlig, men jag köper den också! Mer kan jag nog inte säga, det får ni själva avgöra när ni läst den.

Det finns några saker som jag tycker är styrkan med hela den här trilogin. Det är språket, det är blandningen mellan magi och verkliga världen och det är alla paralleller man kan dra mellan den magiska världen och den verkliga. I slutändan så handlar det ändå om samma val, att våga säga ifrån – oavsett om det rör sig om mobbare eller demoner. Det finns inget riktigt gott eller ont, t.o.m. hjältarna väljer ibland fel. De är helt enkelt mänskliga och ska så få vara.

Bättre än så här blir inte min recension utan att jag går in i detaljer. Det känns onödigt för i slutändan så tycker jag bara: Läs den här triologin!
Oavsett om du brukar läsa fantasy eller inte, om du tror du gillar ungdomsböcker eller inte, så är det här en riktigt bra serie som förtjänas att läsas!

Omdöme: Snygg avslutning på en mäktig svensk fantasyserie som redan är en klassiker.
Betyg: 4+

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Mitt exemplar lånade jag av dottern.