Den extremt varma sommaren i Engelsfors lider mot sitt slut och höstterminen ska snart börja. De Utvalda – tjejerna som är så vanliga men ändå så ovanliga – har blandade känslor inför att börja sitt andra år på gymnasiet. Och det blir ännu ett ovanligt år.

Ska Minoo få någon rätsida på vad hennes gåva innebär, och hur går det för hennes föräldrar? Ska Ida både kunna fortsätta vara en del av innegänget, hänga med sin pojkvän och också kunna vara med de andra utvalda? Ska Anna-Karin förmå sin mamma att ta sig i kragen, och hur ska hon kunna slingra sig ur Rådets anklagelser? Ska Vanessa vara med Willie, och hur är det med hennes mamma och Nicke? Ska Linnea fortsätta vara så egensinnig, och ska hon erkänna sina känslor för sig själv? Och hur är det med Rebecka och Elias egentligen? Och den nya killen i skolan, Viktor? Eller Elias föräldrar? Eller rektorn Adriana? Hur hanterar de alla ovanliga händelser i Engelsfors? Positivt eller negativt?

Eld” är Mats Strandbergs och Sara Elfmark Berggrens andra bok i Engelsforstrilogin, den hett efterlängtade uppföljaren till kritikerrosade ”Cirkeln”. Boken är utgiven av Rabén och Sjögren, kom ut 26 april och har recensionsdatum idag, 7 maj 2012.

Jag var lite sen med att läsa ”Cirkeln”, den sträckläste jag samma vecka som ”Eld” kom ut. Vår 12-åriga dotter fick ”Eld” samma dag den kom ut, sträckläste på endast ett fåtal dagar, och sedan tog jag över. Jag läste alltså böckerna med några dagars mellanrum och sträckläste bägge och det färgar mitt omdöme. ”Eld” är verkligen bra, och den är nog lika bra som ”Cirkeln”. Men för mig blir det inte samma överraskning, inte samma fascination och inte samma upplevelse som den första boken. Kan tilläggas att 12-åringen tycker ”Eld” var ännu bättre än ”Cirkeln”!

Flera av de kvaliteter som ”Cirkeln” har tycker jag ”Eld” också har. Språket är bra. Handlingen är spännande. Blandningen av helt vanliga tonårsproblem och magi är lika skickligt gjort, och det gör att man kan identifiera sig med tjejerna, deras magiska förmågor till trots. Men där jag i ”Cirkeln” köpte att vissa av de magiska händelserna kan skylas över som icke-magiska händelser av de som inte är insatta, så gäller inte samma sak i ”Eld”. I synnerhet gäller det slutkapitlen. En rejäl portion kritik mot hur sekter av olika slag agerar och påverkar lyckas författarna väva in, liksom ett ställningstagande för alla som vågar stå upp för det som de tror på. Beskrivningen av hur man tycker att ”allt löser sig om vi bara tänker positivt” är skrämmande välbekant. Ja, det finns många kvaliteter med boken, utöver att den är så spännande att man sträckläser. Mer än så törs jag inte skriva med rädsla för att avslöja för många detaljer…

Man kan bara gratulera författarna till den succé de fått med böckerna, och vi ser med spänning fram mot den tredje och avslutande delen, ”Nyckeln”.

Ett urval bokbloggar som skrivit om boken är Enligt O, Lyrans noblesser, Boktycke, Bokugglan, Hyllan och Bokodyssé.

Omdöme: En sträckläsningsbok om De Utvalda som fajtas mot ondskan som tar en ovanligt positiv skepnad, samtidigt som de brottas med att försöka vara tonåringar.
Betyg: 4+ (och jo, om jag inte hade läst den direkt efter Cirkeln kanske kanske det blivit en 5:a…)