Veckans topplista: Skräck och annat otäckt

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag kan hålla med henne, och hoppar gärna på det här.

Vecka 44 är temat ”Skräck och annat otäckt”. Hm, jag läser inte så ofta skräck. Men det händer. Så här kommer fem som kategoriseras som skräck, som jag gillat.

1. Färjan av Mats Strandberg läste jag ut häromdagen.
2. De mörkermärkta av Mattias Leivinger och Johannes Pinter.
3. Sjuka själar av Kristina Ohlsson
4. Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård.
5. Rent-a-Claus av Johan Ring (novell).

Annonser

Bokläsningsenkät

Inne hos Just nu – Just här finns en bokläsningsenkät. Kopplat till den är en utlottning av böcker. Inte kan jag motstå det 🙂

Mina svar i fetstil

1. Vilken typ av bok läser du oftast?
a) Deckare
b) Facklitteratur
c) Romance
d) Skönlitterär roman
e) Biografi
f) Fantasy
g) Science fiction
h) Ungdomsbok
i) Annat

2. Bästa omfång på en bok
a) 247 sidor (egentligen något längre, men nu när jag är så trött är det här bra;-)
b) 447 sidor
c) 647 sidor

3. Vilket bokformat föredrar du?
a) Inbunden
b) Storpocket
c) Pocket
d) E-bok
e) Ljudbok
f) Kartonnage
g) Skinnband
h) Danskt band (Mjuka pärmar med invikta flikar)

4. Litterärt no-no
a) Vika hundöron
b) Låna ut mina böcker
c) Läsa under middagen
d) Vara oförsiktig om omslaget
e) Talspråk i böcker för små barn
f) Talspråk i böcker för vuxna
g) Skriva i böcker

5. Ge exempel på böcker med snygga bokomslag!

 

 

6. Årstid då jag läser allra mest
a) vår
b) sommar
c) höst
d) vinter

7. Drömyrke i bokbranschen
a) Författare
b) Förläggare
c) Formgivare
d) Förlagschef
e) Försäljare (bokhandel)

8. Du letar efter en riktigt bra bok, vilket förlag kan du lita på har just den boken?
Väldigt många förlag ger ut bra böcker, men den senaste tiden så har det varit de här som jag läst många från: Forum, Wahlström & Widstrand, Norstedts, Louise Bäckelin, Bokfabriken, Harper Collins Nordic, Modernista, Bookmark… ja, nu kan jag lova att jag glömt något!

9. Är det någon typ av språk du har svårt för i böcker?
a) Ålderdomligt språk
b) Övertydligt språk
c) Erotiskt språk
d) Sentimentalt språk
e) Slangspråk/jargong

10. Vad får dig att följa en annan bloggare?
a) Informativa inlägg
b) Personliga inlägg
c) Fina inlägg
d) Fokus på litteratur
e) Blandad mix om kultur i alla former
f) En salig blandning (a-e)

(Saknar ”Välskrivna inlägg” i listan. Är det ett språk som tilltalar mig så läser jag gärna inläggen även om vi inte har samma boksmak.)

11. Hur ofta ger du bort böcker i julklapp?
a) Nästan alltid, det är roligt att hitta den perfekta boken för en viss person
b) Nu tänker jag faktiskt ge upp, alla är konstigt nog inte lika stora bokälskare som jag själv
c) Bara till personer jag vet uppskattar böcker
d) Gärna till personer som jag tycker borde läsa mer

Egentligen – Alltid! Vi är en bokälskande familj och vi ger alltid varandra böcker.

12. Vad är viktigt när du väljer en bok till dig själv?
a) Handlingen
b) Språket
c) Att hålla sig uppdaterad om snackisarna
d) Stämningen
e) Att det är en bok av en ny, intressant författare
f) Att det är en bok av en favoritförfattare
g) Att det är ett snyggt omslag

13. Jag ser fram emot nästa bok av…
Jane Harper, Elin Olofsson, Simona Ahrnstedt, Emelie Schepp, Gabriella Ullberg Westin, Mattias Edvardsson, Christoffer Holst, Christoffer Carlsson, Golnaz Hashemzadeh Bonde, Caroline Eriksson… ja, listan kan nog göras oändlig! Och även här – förlåt till alla er som inte står på listan.

En smakebit på søndag – Grace

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten.

Jodå, veckorna rullar på i bra tempo, men den här veckan hade jag i alla fall något färre möten. November däremot kommer att bli hemsk. I vanlig ordning så laddar vi batterierna nu i helgen. En del av det är förstås läsning. Igår läste jag ut Färjan av Mats Strandberg. Att gripa mig an mer skräck eller spänning kände jag inte för så det blev ett recensionsexemplar som jag borde läst redan: Grace av Anthony Doerr.

Smakbiten kommer från sid 15

Han kallade dem drömmar. Inte precis järtecken eller syner, inte föraningar eller varsel. Genom att kalla dem drömmar kunde han komma så nära han förmådde till vad de faktiskt var: förnimmelser – närmast upplevelser – som kom till honom när han sov och förtonade så snart han hade vaknat, för att duka upp igen under minuterna eller timmarna eller dagarna som låg framför honom.

Barnvagnsblues av Ester Roxberg

Från förlagets hemsida: Agnes vandrar ensam omkring med barnvagnen i ett 30-gradigt Stockholm mitt i juli. Alla vänner är bortresta och det finns ingenstans att ta vägen med en liten bebis, förutom till öppna förskolan och föräldragruppen som hon skyr. Det vardagliga lägger sig om henne som en våt filt och hon rör sig i ett eget känslomässigt mikrokosmos. Vem har hon blivit? Och framför allt: Vem ska hon bli?

Barnvagnsblues av Ester Roxberg hade recensionsdatum 12 oktober 2017. Ester Roxberg är en svensk författare som debuterade 2011 med ungdomsromanen Antiloper. Vid sidan av författarskapet arbetar hon som mediapedagog. Barnvagnsblues är hennes tredje bok.

Jag läste Ester Roxbergs andra bok, Min pappa Ann-Christine 2015 och blev djupt tagen. När jag fick ett mejl från förlaget om att de ville skicka den här boken så tackade jag.

Barnvagnsblues är en stillsam och intressant betraktelse över föräldraskapet.  Barnvagnsblues är uppbyggd med historier från Agnes liv som nybliven mamma. Det är inte en enda lång sammanhängande berättelse, utan nedslag i olika händelser och känslor. Ändå förmår Ester Roxberg att ge en helhetsbild, genom att man som läsare bygger upp en bild genom att läsa mellan raderna. Barnvagnsblues är ett exempel på att man inte behöver beskriva varenda känsla och miljö in i minsta detalj för att få en bra bok. Tvärtom. Jag gillar Ester Roxbergs språk, men kan bara läsa bitar i taget. Barnvagnsblues funkar inte för sträckläsning. Man måste fundera och ta in utifrån ögonblicksbilderna, där man får tolka in en hel del själv. Jag upplever hennes formuleringar som slagfärdiga och träffsäkra, och rätt humoristiska. Intressant var att när jag gav en smakbit från boken i söndags på bloggen så var det en del som reagerade negativt på ordet ”dregelmonster” för att beskriva barnen. Jag uppfattade det som träffsäkert men också kärleksfullt.

Våra barn är nu 17 och 15 år så det är ett tag sen jag befann mig i Agnes situation. Ändå så är det hög igenkänningsfaktor i början av boken kring mammarollen och föräldragrupper. I synnerhet så känner jag oerhört väl igen mig från när första barnet kom, innan jag landat i mammarollen, och det utanförskap jag kände då i mammagruppen, och hur jag insåg att de träffades utan mig. Men den tiden är så långt bort, och jag känner att jag utvecklats under de här åren, vi är i ett annat skede i livet. På ett sätt är det bra när jag läser boken, på ett annat sätt tror jag den blivit starkare om jag läst den i alla fall för tio år sedan.

Den basala oron kring barnen som man inte förstår hur enorm den är känns igen, även om Agnes går mycket längre än jag gjorde (och då oroar jag mig mycket…). Jag upplever Agnes som mycket mer oförberedd för föräldrarollen, och en del av hennes agerande kan jag inte förstå, i synnerhet det som gäller träningen. Det gör också att jag inte är lika förtjust i andra halvan av boken som den första, även om jag gillar slutet.

Jag vill definitivt läsa mer av Ester Roxberg, så jag ser fram mot nästa bok.

Omdöme: Betraktelser över föräldraskap, ensamhet och roller.
Betyg: 4

Bloggat om boken har och dagarna går och Den läsande kaninen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Wahlström & Widstrand
Sidor: 218
Betyg på Goodreads: 3,75 baserat på 8 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 23 oktober 2017.

Veckans helgfråga: Böcker på andra språk

Fredag och snart helg. Vi inleder den med Veckans helgfråga av Mia: Läser du böcker på något annat språk än svenska? Bonusfråga: Hur många böcker tror du att du hinner läsa tills du svarar på Helgfrågan nästa vecka?

Jag läser regelbundet böcker på engelska och norska. På bägge språken läser jag i stort sett obehindrat numera. Jag har bott i engelskspråkiga länder, och har tillbringat mycket tid med familjen i Norge så jag har helt enkelt övat upp läsandet. Norska syskon hjälper också att hålla min nivå i norska.

Jag har också försökt läsa på danska. Det tar lite längre tid, men jag tar mig igenom en hel bok. En gång i tiden kunde jag också läsa böcker på tyska och franska, men det har jag inte övat tillräckligt de senaste åren.

Bonusfrågan: Just nu går det lite upp och ner med läsningen. Mycket annat att göra. Så jag skulle tro en bok. Max två.

Trevlig helg!

Svenska Deckarakademins nomineringar

Igår blev det officiellt vilka böcker som Svenska Deckarakademin nominerat till sina priser. Informationen är hämtad från deras hemsida.

Nominerade till Årets bästa svenska kriminalroman 2017:

• Christoffer Carlsson: Den tunna blå linjen (Piratförlaget)
• Anders de la Motte: Höstdåd (Forum)
• Thomas Engström: Öster om avgrunden (Bonniers)
• Camilla Grebe: Husdjuret (W&W)
• Anders Roslund & Stefan Thunberg: En bror att dö för (Piratförlaget)

Nominerade till Årets bästa till svenska översatta kriminalroman:

• Flynn Berry: Sargad (Louise Bäckelin förlag)
  Originaltitel: Under the Harrow (2016). Översättning: Rebecca Alsberg.
• Bill Beverly: Dodgers (Southside Stories)
  Originaltitel: Dodgers (2016). Översättning: Hanna Axén.
• Ray Celestin: Mafioso (Southside Stories)
  Originaltitel: Dead Man’s Blues (2016). Översättning: Hanna Williamsson.
• Ane Riel: Kåda (Modernista)
  Originaltitel: Harpiks (2015). Översättning: Helena Ridelberg.
• Karin Slaughter: De fördärvade (HarperCollins)
  Originaltitel: Cop Town (2014). Översättning: Villemo Linngård Oksanen.

Spännande 🙂 Av de svenska har jag bara läst Christoffer Carlssons vilken jag verkligen gillade. Av de översatta står Sargad och Kåda olästa i hyllan. Kanske dags att läsa dem nu då?

Vinnarna tillkännages 26 november. På Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall är en programpunkt att Svenska Deckarakademins sekreterare Kerstin Bergman berättar om nomineringarna.

Hett i hyllan #63

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I augusti 2014 så dyker det upp en bok i postlådan från förlaget helt överraskande: Allt som är av Janne Teller. Av någon anledning blev den, som så många andra böcker som kommer utan förvarning, stående oläst i hyllan. Först nu noterar jag att målgruppen tydligen är 12-15 år. Boken är alltså från 2014 men den känns ju än mer aktuell idag utifrån beskrivningen:

Vad driver en ung man till att använda oprovocerat våld? Är hämnd ett bra motiv? Kan man förstå intolerans och extremism?

Kritikerrosade Janne Teller vågar ställa obekväma frågor om fördomar, identitet, intolerans och integration. Frågor som gör ont och som tvingar oss att ta ställning. I åtta skarpa och intensiva noveller får Janne Teller läsaren att reflektera över vilka vi är och vilket ansvar vi har för vårt gemensamma samhälle.

Från A till Ö: Fattig

F – Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.
Den här stackars huvudkaraktären har det inte lätt i livet. Kanske det blir bättre senare?

Det första jag tänker på är någon skildring av fattigdom i Sverige under 1800-talet, som exempelvis Utvandrarna. Men mitt val faller på en modernare skildring av fattigdom i Sverige. För vi glömmer så lätt att det finns fattigdom här och nu, även i välfärdssamhället Sverige. Boken är en som jag ofta skrivit om på bloggen, eftersom den gjorde enormt intryck på mig när jag läste den: Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson. Det handlar om Miira som växer upp i Gårdsten utanför Göteborg. Så här skrev jag på bloggen i recensionen:

Hon är arg för att lärarna gett upp hoppet redan i förväg. Hon är arg för att ingen tror hon kan något, att hon inte kan bli något. Att tjejer alltid är mindre värda en killar, och finnar mindre värda än svenskar. Hon som vill läsa smartböcker, bli hjärnkirurg, inte slita med tappstädning som sin mamma eller på Volvofabriken som sin pappa. Men smartböckerna får hon sno, precis som kläder, för pengar är det ont om. Hon hänger med sina finska klasskompisar, eller svenska Vera, som alla har det eländigt hemma, mycket värre än Miira. Tillsammans snattar, röker och super de för det måste man ju i Gårdsten.

Och i mitt omdöme:

Boken är skriven som en människa tänker, det är tankar som irrar sig hit och dit, men ändå så lyckas man få en mycket beskrivande bild av Miiras eländiga liv. Det är fördomar, droger och fattigdom mitt i folkhemssverige. Intressant tycker jag att beskrivningen av hennes relation till föräldrarna är. De, i synnerhet mamman, vill egentligen ge Miira hela världen men har ingen aning om hur de ska göra. De litar på henne, och accepterar hennes egenhet. För det finns hopp för Miira, hon har en obändlig vilja, en stryka och ett rättvisepatos. Hon tar ingen skit.

I jämförelse med andra skildringar av uppväxter under samma tidsperiod som jag läst nyligen så känns den här som helt unik, den speglar ett helt annat Sverige. Skrämmande och fascinerande. Skicklig invävt så framträder också ett tydligt ställningstagande av författaren, mot segregering av invandrare, mot könsfördomar, och för allas rätt att behandlas lika. Ett budskap som känns aktuellt ännu idag.

Veckans topplista: Ovanliga platser – de där böckerna som utspelar sig någonstans som vi inte läser om så ofta

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag kan hålla med henne, och hoppar gärna på det här.

Vecka 43 är temat ”Ovanliga platser – de där böckerna som utspelar sig någonstans som vi inte läser om så ofta”.

Jag läser ganska homogent böcker som utspelar sig i Skandinavien, norra Europa och den anglosaxiska sfären. Jag skulle gärna läsa böcker som utspelar sig på andra ställen än det, men kommer mig sällan för. Så det jag definierar som ”ovanliga platser” behöver ju inte stämma för andra. Jag har uteslutit rena fantasyböcker.

1. Ensam på Mars av Andy Weir. Ja, den enda bok jag läst som utspelar sig där i alla fall 🙂
2. De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg är en mycket tänkvärd bok som utspelar sig i Afghanistan. Förutom Khaled Hosseinis böcker så har jag inte läst böcker som utspelar sig i Afghanistan.
3. Flykten från Nordkorea av Blaine Harden handlar om Shin Dong-huyk som föddes i ett arbetsläger i Nordkorea. Han är den enda som lyckats fly från ett sådant läger och överlevt.
4. Please look after mom av utspelar sig i Sydkorea. Det är den enda boken av en sydkoreansk författare jag läst.
5. Under lejonets blick av Maaza Mengiste utspelar sig i Etiopien. Det är den enda bok jag läst som utspelar sig i den miljön.

Film: Skönheten och odjuret

Titel: Skönheten och odjuret
Originaltitel: Beauty and the Beast
Regissör: Bill Condon
Manus: Stephen Chbosky och Evan Spiliotopoulos. Baserat på Disneys film från 1991.
Skådespelare: Emma Watson, Dan Stevens, Luke Evans, Ewan McGregor, Kevin Kline, Emma Thompson m.fl.
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA/Storbritannien
Genre: Fantasy, Familjefilm, Musikal
Premiär i Sverige på bio: 17 mars 2017
Utgiven i Sverige på DVD: 31 juli 2017
Vi (maken, dottern, sonen och jag) såg den på DVD 21 oktober 2017.

Från Discshop: Belle är en intelligent, vacker och självständig ung kvinna som tas till fånga av Odjuret och fängslas i hans slott. Trots sin rädsla blir hon vän med slottets förtrollade invånare och lär sig se bortom Odjurets skräckinjagande yttre. Belle inser att det finns ett gott hjärta och en sann prins under odjurets yta.

Valet av film när vi skulle se den här väckte blandade reaktioner. En remake av en romantisk tecknad Disneyfilm? Men överenskommelsen är att den som väljer bestämmer, övriga ska inte protestera. För mycket.

Skönheten och odjuret är en välgjord film som överraskar. Jag var lite skeptisk innan vi skulle börja titta och då när det till råga på allt visar sig vara en musikalfilm så blev jag inte gladare. Jag älskar att se musikaler på scen, men på film fungerar det nästan aldrig för mig. Men jag såg vidare, och efterhand så blev jag både charmad och glad av filmen. Vi satt alla fyra kvar och såg den till slutet.

Den här versionen baseras nästan scen för scen på den tecknade versionen. Eftersom dottern rätt nyligen sett om den tecknade så fick vi livekommentarer om vad som stämde och vad som skilde, och vad gäller scener var det inte mycket som skilde sig. Men jag tror att man vinklat en del och moderniserat. Tydligen väckte versionen känslor i USA för att det skulle finnas ett gay-förhållande. Man kan ju säga att det inte är särskilt framträdande, men jag uppskattar ändå att man är där och försöker beskriva känslorna.

I grunden så handlar ju filmen om att man inte ska döma personer efter ytan och det budskapet skriver jag ju under på helt och hållet. Att Belle är en bokälskande kvinna som tappar andan när Odjuret visar biblioteket på slottet är ju inte heller fel. Hon är tänkande och analyserande, och på det sättet långt från schablonkvinnan i de äldre Disneyfilmerna. Annars är kvinnorna frånvarande, annat än som anmierade karaktärer.

Av skådespelarna är det ju många som bara lånar sin röst till många scener, och mycket av agerandet får Emma Watson bära. Och det gör hon mycket bra får jag säga. I synnerhet så saknar jag att vi inte får se mer av Emma Thompson än lite på slutet. Hon kan ju också sjunga. Musik i en film gillar jag, men som sagt var har jag svårt för när en hel by brister ut i sång. Spontant… Den delen hade de kunnat tona ner.

Allt som allt blev jag glad av att se den här filmen, och det ska inte föraktas. Låt inte fördomarna stå i vägen för att se den här filmen.

Omdöme: Charmerande och välgjord remake av en klassisk Disneyfilm.
Filmbetyg: 7,0/10

På IMDB får filmen betyg 7,3 baserat på 174 591 betyg.
På Filmtipset får filmen betyget 4 baserat på 933 betyg.

Recension finns på Expressen, Metro, Aftonbladet och Moviezine