jerkaFredag. Äntligen sammanfattar mina känslor rätt bra. Och så är det ju Annikas bokbloggsjerka. Dagens fråga är: När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

Alltså, när Annika frågade efter förslag på teman på jerkor så slängde jag iväg några förslag. Just nu, fredagstrött och allt, så undrar jag hur jag tänkte med den här frågan… Den kräver ju att jag tänker innan jag ens själv svarar på den 😉 Och inte bara tänker, jag var tvungen att skicka ett SMS till min mamma och kolla!

Mina föräldrar läste högt för mig och tidigt så började jag kunna följa med i texterna. Det började i 4-årsåldern med enklare uttryck som ”splash” och liknande i Kalle Anka, och i 5-årsåldern så började jag läsa på egen hand.

Det är svårt att veta exakt vilka böcker jag fastnade för i början. Jag minns att jag lästeBra_gissat_Lotta serietidningar, bl.a. just Kalle Anka, och så många klassiska barnböcker. Den första serien som jag följde var den som handlade om russfölet Vitnos. Serien om Lotta av Merri Vik älskade jag och slukade. Den hade stor betydelse för min utveckling. Hemma fanns en skatt av min mormors och mammas böcker, som Pollyanna, Kullagulla, Cherry Ames osv, och från biblioteket lånade vi Fröken Sprakfåle. Men redan i tidiga tonåren så fångades jag av mer vuxen litteratur och de flesta av de s.k. klassikerna läste jag under högstadiet och gymnasiet, med en energi och ett intresse som jag inte längre har för den litteraturen. Jag har skrivit lite tidigare om mitt (och min mammas, min mormors och min dotters) läsande här.

Jag växte upp i en familj där böcker och läsande var lika naturligt som att andas. Min morfar och farfar var bägge bibliotekarier (på universitetsbiblioteket i Uppsala) och min mormor och farmor var lärare, och mina föräldrar blev humanister. Det fanns oändligt många böcker både hos mamma och pappa, de läste högt för mig, och det gick inte en födelsedag eller jul utan hårda paket. Jag var ensambarn till 13-årsåldern och böckerna är ju ett fantastiskt sällskap utöver kompisarna. Dessutom kunde jag alltid prata böcker med mina föräldrar. Varför jag fortsätter att läsa? Jag tror att om man en gång upptäckt böckernas värld, då finns det inget alternativ.

Jamen se där. Det blev ju ett långt svar på min egen fråga 😉