I min ungdom så slukade jag böcker, jag kände det som om allt gick att läsa och biblioteket var en guldgruva. Jag hade hyllorna fulla av ungdomsböcker, både mina och de som jag ärvt av generationer tillbaka, i synnerhet av mina kvinnliga släktingar. Det var med glädje jag började plocka fram dessa skatter, bara för att snart inse att mina barn inte alls var intresserade av mina böcker på det sätt jag varit av min mammas. 

Det här inlägget är en reflektion över fyra generationer flickors läsande, från min mormor och min mamma till mig själv och min dotter (som just fyllt 12). Inlägget har jag skrivit med min mamma som engagerat bollplank och en del av innehållet kommer från ett tal hon höll 1998. Inlägget är en del av bloggstafetten som Linda dragit igång.

Min mormor, född 1903.
Bland min mormors favoriter återfinner man Katy-böckerna av pseudonymen Susan Coolidge, skrivna under slutet av 1800-talet. Redan i den första boken sätts tonen när den uppstudsiga och vilda Katy skadas och förlamas när hon ramlar ur en gunga. Hon lär sig en läxa och blir god och fördragsam som hon alltid önskat bli. Hon tillfrisknar och vinner så småningom sin belöning, löjtnant Worthington, som också faller för hennes anspråkslöshet.

Min mamma, född 1938
Bland min mammas favoriter finns flera av mina egna, t.ex. Anne på Grönkulla (Anne of Green Gables) av Lucy Maud Montgomery, från början av 1900-talet. Den blyga adopterade rödåriga flickan möts av motvilja, men charmar alla med sin romantiska känslomässighet, sin medkänsla och sin glada renhet. Hon förstår inte att hon är begåvad utan är ödmjukheten själv. Hon utvecklas till världens bästa och mest förstående lärarinna, men till sist kommer drömprinsen Gilbert. Och sedan de egna barnen, för vilka hon slutar jobba, glad och nöjd som ”doktorinna” och till stöd för alla som har det svårt. Att boken blivit en klassiker illustreras av att den första filmatiseringen kom 1919 som stumfilm, den senaste 2009 som en miniserie för TV, och den även finns som tecknad film.

En serie som förenade min mammas och min läsning var Fröken Sprakfåle av Lisa Eurén-Berner. Den första boken är från 1932, den tjugonionde och sista från 1963. Fröken Sprakfåle är en upptågsrik flicka, en ny tids flicka. Den vilda flickan växer upp, tar studenten, passar barn, gifter sig med sin Greger, får barn och böckerna fortsätter med barnens uppväxt och senare deras giftermål. Glad och infallsrik som en sprakfåle skulle man vara, inte tyngas av sorger. Att man uppoffrade sig skulle inte märkas, det man gjorde för andra skulle falla sig naturligt.

Jag själv, född 1967
I hög grad så läste jag samma böcker som min mamma och mormor gjort, inte bara exemplen ovan utan även böckerna om de glada, optimistiska och goda flickorna Pollyanna och Kulla Gulla. Men alldeles min egen upplevelse var impulsiva Lotta, beskriven i en serie böcker av pseudonymen Merri Vik. En serie med många likheter med Fröken Sprakfåle, men placerad i en modernare miljö. Den första boken kom 1958, sen sista 1991, långt efter att jag slutat läsa dem. 47 stycken totalt! För mig andas de 70-tal. Lotta lever vardagsliv och böckerna är nästan som dagböcker, i jagform. Man tar vara på sig själv, gör vad man själv vill, med stark koncentration på att vara kompis. Hon är käck, men också impulsiv, romantisk, svartsjuk, känslig och trampar ofta i klaveret. Mer om Lottaböckerna kan ni läsa hos Bokhora.

Bland böckerna jag slukade fanns också serien om Cherry Ames av Helen Wells och Julie Tatham. Cherry Ames är sjuksköterskan som lever för sitt kall och tar hand om både krop­par och själar. Böckerna är mer äventyr än romantiska och Cherry förblir singel genom hela serien. Enligt min mamma fick den mig att fundera på att bli sjuksköterska. De första böckerna är från 40-talet, de sista från 60-talet, så förmodligen var de arvegods i min bokhylla.

Min dotter, född 2000
Som jag skrev i början av inlägget har min dotter ännu inte fastnat för någon av böckerna som vi i tidigare generationer levt oss in i, trots tappra försök från oss. Vad läser hon då? Ja, under en lång period har hon försvunnit in i Harry Potters värld, formad av J K Rowling. Det var Harry Potterböckerna som slutligen fick henne att börja sluka böcker.

Var finns då flickorna i de böckerna? Den starkast framträdande är Harrys vän Hermione. Hon är visserligen en bifigur till Harry, men visar sig ändå vara oumbärlig för att besegra det onda. Hennes främsta egenskaper är klokhet, sans och förnuft. Hon är alltid påläst och pluggar, men besitter också en stor del empati och moral. Det är hon som tar parti för alferna, inte har fördomar mot eleverna från andra skolor och försöker se folk för vad de är. Hon är i många stycken en god och en stark person.

På senare tid har dottern även fastnat för andra böcker som Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, Mycket mer än så av Sarah Dessen, Sorgfjäril och Rum 213 av Ingelin Angerborn samt Magi-serien av Angie Sage. Hur flickorna porträtteras i dessa böcker vet jag faktiskt inte då jag inte läst dem själv! Kanske någon av er läsare kan reflektera?

Gemensamt och inte gemensamt
Sammantaget finns det en del intressanta reflektioner att göra kring fyra generationer kvinnors läsande. I stort sett alla författarna till våra favoritböcker är kvinnor, men givetvis kvinnor från olika bakgrund, med olika förutsättningar och olika influenser. De flickor/kvinnor som porträtteras i böckerna karaktäriseras som i grund och botten goda, kloka och lojala. De bryter inte mot regler utan samvetskval. Deras yttre beskrivs noggrant och blir en del av deras karaktär, från de blonda ljuva till de rödhåriga viljestarka. En skillnad är värdeorden, där ”viljestarkt” är något som ska tuktas bort i de äldre böckerna, medan i de modernare tillåts flickorna att ha en egen vilja och vara starka.

Pojkarna då?
Hur är det då med pojkarna i vår familj och motsvarande reflektioner? Där kan jag konstatera att vad gäller de tre första generationerna så är skillnaden vad pojkarna i vår släkt läst mot flickorna stor. Där återfinner man t.ex. indianböckerna och äventyrarna som Biggles. Böcker med pojkar som hjältar. Men sedan ändras bilden. För såväl min lillebror som min son så smyger sig serier som Narnia in. Och för min son (född 2002) så finns Harry Potter absolut på favoritlistan, och de har präglat honom som läsare. Ännu har han mycket kvar av upptäcka men det han nu läser är böcker som Spejarens lärling av John Flanagan, Eragon av Christofer Paolini, Magi-serien av Angie Sage och liknande litteratur, i fantasygenren med en viss dominans av pojkar som huvudkaraktärer.

Slutsatser?
Utifrån dessa personliga reflektioner så undrar jag om bilden av flickor i ungdomslitteraturen förändrats under 1900-talet eller är den i grunden densamma? Ibland brukar Pippi nämnas som en pionjär bland viljestarka flickor men tendenserna fínns där tidigare.  Jag tycker att pojkars och flickors läsning närmat sig varandra och gränserna i viss mån suddats ut. Har det skett ett trendbrott i ungdomslitteraturen och i så fall när? Eller är synen på flickor i ungdomslitteraturen densamma nu som för hundra år sedan när min mormor läste Katy-böckerna? Har någon av er erfarenheter från er läsning eller andra tankar så skriv gärna en kommentar!

Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:

enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, I mitt sinne, Calle Brunell, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker, What you readin?,  Pantalaimone, Matildas Läshörna, Peter Andersson, *malins bokblogg*, A room of my own, Madeleines bokhörna, thecuriouscaseofthebooksErica – en dröm i rosa, Tvärtemot, …och dagarna går, Fix Me UpTinaO, BokodysséMed näsan i en bok, alice bröms, Beroende av böckerDen var bra, Olika sidor, Dantes Bibliotek, Lyrans Noblesser, Livet mellan två evigheterDen läsande kaninen, Breakfast Bookclub, Lottens bokbloggKill your darlings, Sandra GustafssonDesirée Fredlund…and then there was Beatrix, Lingonhjärta, Gunillas Blogg, Stänk och flikar, Fiktiviteter, Bokmilaskogen, Saris blogg, Böcker emellan