En smakebit på søndag – Pojken som läste Jules Verne

ensmakebitMaj månad bjuder på många lediga dagar men veckan som kommer ser ut att bli den första hela arbetsveckan på ett tag, så nu gäller det att ladda under helgen. Vädret är underligt med omväxlande värmande sol och häftiga snö/hagelbyar. Idag står städning och aktiviteter på schemat. Igår gick diskmaskinen sönder, men ingen reparatör fanns tillgänglig på helgen, så det ska fixas i morgon. När allt ska handdiskas inser man vilka berg av disk vi producerar!

På bloggen är söndag En smakebit på søndag i regi av Flukten fra virkeligheten. Jag läser faktiskt två böcker parallellt, vilket inte riktigt är min grej. Den jag ska bjuda på en smakbit från heter Pojken som läste Jules Verne av Almudena Grandes. Jag fick ett mejl för några veckor sen från Norstedts med frågan om jag kunde läsa och recensera den här boken. Så här står det på nätet: Spanien under Franco: ett land som fortfarande präglas av inbördes­krigets fasor. I fattiga Andalusien bor Nino, sonen till en civilgardist. När skogvaktaren Pepe Portugisen kommer till byn blir sig inget likt igen. Med Pojken som läste Jules Verne skildrar den hyllade spanska författaren Almudena Grandes sitt lands efterkrigshistoria.

Smakbiten kommer från sid 110 (i e-boken):

Man kan inte leva så, men så levde vi, och de korta perioderna däremellan, månaderna utan razzior, utan gripanden, utan pojkensomlastebegravningar, var parenteser fyllda av väntan när vi räknade minuterna, dagarna, veckorna, tills allt började om igen, lastbilarna, militärerna, de godtyckliga razziorna, knackningarna på grannens dörr om natten, kanske på den egna dörren, vi tar in maken för förhör, frun, men han är snart hemma igen, oroa er inte, och du är fri att gå nu, men gå åt det hållet så vi ser dig, och skottet i gryningen, och jag är ledsen, frun, men er man försökte fly, så vi hade inget annat val än att skjuta, alltid samma ord, samma verb, samma adjektiv, terrorns avskyvärda byråkratiska syntax, de artigt framförda men falska kondoleanserna, mördarnas påklistrade hövlighet och de svartfärgade kläderna som förr eller senare skulle vara tillbaka på balkongernas torkstreck, så fortsatte det här kriget som inte hade något slut, för ännu var det ingen som tänkte ge upp, oavsett hur mycket don Eusebio envisades med att på en viss bestämd dag varje år tala om hur länge vi haft fred i landet. 

33 kommentarer

  1. Titeln på boken har gjort mig nyfiken när jag har sett den till vänster här på din blogg. Nu när jag får höra vad den handlar om, blir jag ännu mer intresserad. Trots att jag läste spanska i en herrans massa år känns det som om jag har dålig koll på Franco-tiden.

    Tack för smakbit och tips!

    Gilla

  2. Denna har jag också liggande som e-bok, tycker det verkar spännande med en roman från Franco-tiden. Det finns så många böcker med Hitlertyskland som bakgrund, att man lätt glömmer hur övriga Europa såg ut under 30 och 40-talen.

    Gilla

  3. Dette er en bok jeg godt kunne tenke meg å lese, på norsk. Ser ut som det kun er Lulu som har kommet på norsk, noen andre som vet? Takk for supert lesetips, som jeg må følge opp!

    Gilla

  4. Den här stod jag och höll i, i en bokhandel i fredags men köpte den inte. Är dock riktigt nyfiken på den så jag kommer nog att läsa den så småningom. Tack för smakbiten! 🙂

    Gilla

  5. Takk for smakebiten. Bøker med en historisk ramme rundt handlingen bruker å være gode. Så også på kalenderen tidligere idag: tre uker uten en eneste fridag i uka – blir veldig bortskjemt av alle fridagene som har vært. Ja er det ikke typisk at slike ting som skjedde med oppvaskmaskinen skjer en helg. Men da ser man hvor heldig man er at vi har alle hjelpemidlene vi har til husarbeid. Ha en fin leseuke.

    Gilla

    • Jag önskar att jag var lite mer bevandrad i den spanska historien egentligen, men jag lär mig en del också. Diskmaskinen är väldigt bekväm att ha, men man glömmer hur mycket disk man drar ner!

      Gilla

  6. Jag märkte inte att det var en enda lång mening tills jag läste Emmas hyllas kommentar! Det har jag nog inte varit med om förut eller så har jag det men inte märkt det;). Den boken är jag nyfiken på.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.