Nådens omkrets av Jørgen Brekke

År 1528 anländer en tiggarmunk till Bergen. Han är på väg vidare norrut, men innan dess har han ett besök han måste göra. När han såsmåningom drar vidare har han med sig ett set unika barberarknivar och en bit skinn av ett annorlunda slag. I augusti 2010 så befinner sig Efrahim Bond på sitt jobb på Poe-muséet i Richmond Virgina då han får ett oväntat besök. Dagen efter hittas ett flått och halshugget lik på muséet. Mordutredaren Felicia Stone sätts på fallet. Bara en månad senare så dyker det upp ett lik i ett bibliotek i Trondheim, även det flått och halshugget. Polismannen Odd Singsaker, som just kommit tillbaka till jobbet efter en besvärlig operation av en hjärntumör, blir ansvarig för utredningen. Ganska snart så upptäcks likheterna mellan fallen. Inte bara tillvägagångssättet är liknande, utan de verkar också vara kopplade till en text skriven på en bit pergament av okänd typ. Odd Singsaker och Felicia Stone ska nu samarbeta i jakten på en brutal mördare.

Nådens omkrets av Jørgen Brekke kom ut första gången 2011. På svenska kom den ut 2012. Jørgen Brekke är en norsk författare med bakgrund som frilansjournalist och personlig assistent. Nådens omkrets är hans debutroman och det är den första i en serie om Odd Singsaker och Felicia Stone. I serien finns två till böcker utgivna, Drømmeløs (2012) och Menneskets natur (2013).

Jag hade läst om Jørgen Brekke på norska bloggar och vid ett besök i en bokhandel i Trondheim i maj förra året kunde jag inte motstå den här boken.

Det här var precis den typen av norsk påskekrim som jag ville läsa under påskledigheten. Det är spännande och välskrivet och jag har svårt att lägga ifrån mig boken. Det tar inte lång stund in i den så är jag fast. Den har alla ingredienser jag vill ha i en bra deckare, och mysteriet är uppbyggt så att jag i alla fall inte kan lista ut lösningen förrän ungefär samtidigt som poliserna. I mitt tycke är den välskriven och lättläst, men trots att jag läser norska flytande så ser jag det nog inte lika kritiskt som om jag läst den på svenska. Historiska hopp i tiden brukar inte alltid fungera för att hålla mitt intresse uppe i en kriminalroman, men i det här fallet tycker jag även den delen av historien är intressant och tillför något.

Så här i efterhand så kan jag konstatera att det finns några saker som ”borde” irriterat mig men som inte gjorde det. Det första är att den innehåller väldigt groteska skildringar, och de är så groteska så jag har svårt att riktigt ta in dem. Det andra är att det finns en hel del ologiska händelseförlopp. Men å andra sidan så är de inte mer ologiska än i en hel del annat i deckargenren. I synnerhet är det några scener på slutet som blir lite väl ologiska.

Det enda jag stör mig på under läsningen är faktiskt de (gudskelov rätt få) sexscener som finns med. De andas en schablonartad manlig syn på sex, och kvinnorna agerar mer som i en manlig fantasi än som kvinnor med en sund syn på sex.

Detta visade sig vara ytterligare en norsk kriminalförfattare som hamnade på min topplista. Förundrande hur många norska författare som hamnar där! Nästa bok i serien, Drømmeløs, kommer långt upp på min önskelista!

Omdöme: Grotesk norsk krim om gamla böcker, anatomi och att förlåta och glömma.
Betyg: 4+

Några andra som bloggat om boken är Artemisias verden, Bokbloggeir och Anitas blogg.

Boken finns att köpa på Adlibris på norska, och på Adlibris och Bokus på svenska.
Förlag: Gyldendal

Mitt exemplar köpte jag i Trondheim våren 2013.
Utläst 21 april 2014.

Skumtimmen – filmen

Den 27 september 2013 hade Skumtimmen premiär på bio och den 22 januari 2014 släpptes den på DVD. Jag fick den i födelsedagspresent av sonen och vi såg den 5 april 2014.

Så här beskrivs filmen på SFs sajt:

Julia har aldrig förlåtit sin pappa Gerlof, som hon anklagar för sin son Jens försvinnande. Gerlof har sedan många år gjort en egen utredning om den mytomspunne mördaren Nils Kants koppling till Jens försvinnande. Julia blir upprörd när hon upptäcker vad hennes pappa har hållit på med. När det kommer ett paket till Gerolf med Jens ena sandal, blir han och Julia indragna i en chockartad resa för dem båda.

Skumtimmen baseras på boken med samma namn av Johan Theorin.

Det finns gott om svenska filmer med en kriminalhistoria och det är svårt att sticka ut. Samtidigt så finns det också en hel del filmatiseringar som man önskar aldrig hade gjorts. Som tur är hör den här inte till dessa.

Kvaliteten i den här filmen tycker jag bygger på två viktiga komponenter: Bra skådespelare och effektfulla miljöskildringar. Jag tycker Lena Endre är en riktigt bra skådespelare och gillar hennes gestaltande av Julia. Tord Peterson är bra, men lite för förknippad med Änglagård. Han stämmer ganska bra med böckernas Gerlof. Thomas W Gabrielsson har jag sett i flera danska serier (Örnen, Livvakterna, Brottet osv) och förknippar honom med de rollerna. Miljöskildringarna av Öland är vackra, vindpinade, kalla, fuktiga, mystiska, ja allt som de kan vara för att förstärka stämningarna.

Naturligtvis så har jag läst boken, men det är åtskilliga år sedan, så jag kan inte jämföra exakt. jag hade t.o.m. glömt upplösningen. Dock har jag en känsla av att vissa mindre saker ändrats eller tagits bort, som så ofta i filmer. Filmen är spännande och utan att ha läst boken (eller ha glömt den 😉 ) så är det svårt att gissa exakt vad som hänt, som det ska vara i en kriminalfilm. Tempot är rätt lågt periodvis, och ibland blir man lite frustrerad på Julia. Men det positiva intrycket överväger.

Recensioner av filmen finns på Moviezine, SVD och GP.

Inlägg #1000 på bloggen!

Så var det dags för ännu en milstolpe.

Det här är inlägg nummer 1000 på bloggen!!!

Helt otroligt… Kan inte riktigt förstå att jag varit så uthållig 😉

Lite statistik:

• Jag började blogga 7 januari 2011.
• 99 632 visningar
• 7087 kommentarer
• 52 som följer min blogg (som klickat i ”följ” uppe i hörnet)
• De flesta hittar till bloggen genom sökmotorer (t.ex. google), bokbloggar.nu och bloglovin
• Mest kommenterade inlägg: Födelsedagstävling
• De fem vanligaste sökorden: bokblogg, lottens bokblogg, örfilen, gideons ring och norska författare.
• Populäraste inläggen: Ett urval norska författare i min smak (1835 visningar!), Om Lotten, Underdog av Torbjörn Flygt, Topp Tio Tisdag: Tio norska författare jag rekommenderar och Missa inte Örilfen som TV-serie!

Det som däremot inte syns är hur mycket tid det tagit att skriva tusen inlägg…

Vi ses snart igen!

 

En smakebit på søndag – Slutet på kedjan

Sista dagen på påsklovet. En vecka med ledigt, strålande vårväder och för första gången på ett tag har jag haft ork att ta itu med en del praktiska saker. Inte illa. Och veckan som kommer är en tredagars jobbvecka. Om nu bara förkylningen kunde pysa sin väg också.

På bloggen är det förstås En smakebit på søndag i regi av Flukten fra virkeligheten. Den största delen av lovet har jag läst Vilda svanar av Jung Chang, en läsvärd tegelsten på över 500 tätskrivna sidor. Men nu har turen kommit till en svensk spänningsroman: Slutet på kedjan av Fredrik T Olsson. Den handlar om kryptoexperten William Sandberg som förs bort av en namnlös organisation och hans fd fru Christina som försöker ta reda på vad som hänt. Så här står det på nätet om den: ”Slutet på kedjan är en spänningsroman som sträcker sig från Stockholm och vidare ut i världen, i en förödande händelsekedja som ifrågasätter vårt eget ursprung samtidigt som den hotar hela mänsklighetens framtid.” Jag har fått låna boken av en vän eftersom författaren kommer till Sundsvall om en vecka. 

Smakbiten kommer från sid 12:

Det hade bara tagit sekunder för polisen att forcera de vackra dubbeldörrarna mot trapphuset, krossa de blyinfattade fönsterrutorna och låsa upp inifrån.
Det som tog tid var gallergrinden innanför. Den var säkerhetsklassad och tung och förmodligen jättedyr, och nu var den låst och det enda som hindrade dem från att komma in och hjälpa den medelålders mannen som enligt uppgift befann sig i lägenheten.
Om han fortfarande levde.

Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård

I ett hyreshus någonstans i Sverige finns det en uppgång med fyra lägenheter. Huset, med sin tegelfasad, byggdes som en del av drömmen om folkhemmet. Men vad finns där nu? Ondska? Elände? Eller finns där omtanke? Astrid börjar bli gammal. Redan tidigt så insåg hon att allt inte var som det skulle med Sonen, men folk runtomkring har inte velat lyssna. Så dyker det upp artiga gäster hemma hos Astrid. Karl-Axel, Karl-Gustav, Karl-Ingvar och de andra lyssnar på vad hon har att berätta, vad som hände Caroline och vad Sonen egentligen gör. Mitt emot Astrid så bor Kasper med sin mamma, styvfar och lillasyster. De vuxna för liv och bråkar mycket, och Kasper försöker trösta sin lillasyster. Men ännu hellre tillbringar han sin tid med Anna som bor en trappa ner. Anna är lite speciell, som Kristoffer brukade säga, men Kasper förstår att man inte kan bete sig hursomhelst hemma hos Anna. Och Anna har börjat vänja sig vid Kasper. Mittemot Anna så bor Kent Gunnarsson som har sina regelbundna rutiner. Men vad är det som pågår i huset? Vem är det som iakttar dem utifrån? Vem är det som tar sig in i lägenheterna? Och vad är det som stinker i hela huset? Det luktar ruttnande lik.

Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård hade recensionsdatum i går, 25 april 2014. Cia Sigesgård har arbetat med hyresrätter, bostadsrätter och småhus och driver ett företag med egna hyreshus. Hon beskriver det på sin hemsida som: ”Min specialitet är de svårlösta ärenden som involverar miljönämnden, hyresnämnden eller hyresgästföreningen. Problem med mögel, skadedjur och vattenskador är vardag för mig.”
Inga kelgrisar, inga styvbarn är hennes debutroman.

I reklamen från förlaget för den här boken så fanns det något som gjorde att jag lockades till att mejla och fråga efter recensionsexemplar. Ett fysiskt exemplar trillade sen in, vilket jag gillar. Det här kom med paketet f.ö. och det finns en tanke med det… Pluspoäng till tanken bakom.

Inga kelgrisar, inga styvbarn är en välskriven bok. Den är lättläst, men framförallt så flyter läsningen på utan att jag hakar upp mig på någonting. Jag gillar balansen i språket, som på något underligt vis förstärker det obehagliga temat. Mycket handlar om det psykologiska, och framförallt så gillar jag hur Annas personlighet och bagage sakta men säkert växer fram. Det är skrivet med omtanke men ändå med skärpa.

Jag brukar undvika att läsa böcker som klassas som ”skräck”, jag har helt enkelt inte nerver för det. Den här boken beskrivs som en ”psykologisk folkhemsrysare” och det stämmer rätt bra. Den är på gränsen för vad jag tål. Inga kelgrisar, inga styvbarn är en bok som kryper in under huden på en på ett högst obehagligt sätt. Vissa bitar är så detaljerade så jag mår fysiskt illa, och faktiskt hoppar över i läsandet. Medan jag läser, och fortfarande nu, så märker jag hur jag kollar lite extra att det är avtorkat här hemma, och sneglar både en och två gånger på våra avlopp, med en rätt äcklad känsla. Boken får mig också att fundera en hel del på det här med grannar. Fast jag tror jag gör bäst i att låta bli.

Plus till att man får veta bakgrunden till bokens titel mot slutet av boken. Det ger också extra dimension (och upphov till en del googlande).

Det här är Cia Sigesgårds debut och det lovar gott för framtiden. Jag kommer att hålla utkik efter hennes nästa, men skulle personligen gärna se att den framkallar lite mindre illamående 😉

Omdöme: Välskrivet och groteskt om ett folkhem i förfall.
Betyg: 4

Bloggat om boken har också Beroende av böcker, Cinnamon Books och Vargnatts bokhylla.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus
Förlag: Kalla Kulor

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 18 april 2014.

Bokbloggsjerka 25-28 april: Book Hangover

I veckans bokbloggsjerka så frågar Annika: Känner du igen dig i något eller några av de påståenden som du kan läsa om på ”21 signs you´re suffering from a book hangover”? Vilket eller vilka i så fall?

Först kanske det är bra att definiera book hangover och det gör man på sajten som: the struggle a person goes through trying to connect with a reality after finishing an amazing book.

Jodå, den känslan har jag upplevt och jag vet några böcker jag skulle kunna nämna direkt. Men vilka av tecknen då?

3. Att använda ”slang” från böckerna i verkliga livet. Hallå mugglare…

4. Att ”verkligheten” är där böckerna äger rum. Ja, till viss mån. Jag kan vara på väg att säga ”jamen jag känner en person som…” i en vanlig konversation och sen hejda mig när jag inser att det var ju en person jag just läst om.

5 och 6. Att beställa alla andra böcker av författaren och febrilt leta efter en uppföljare. Ja och ja. Mer än en gång.

17, 19, 20 och 21. Att försöka hitta en annan bra bok, att hitta en annan bok (som man alltid gör till slut) och så blir det samma sak igen. Är inte det självklart? Och hur är det tecken?

Om recensionsexemplar – på förekommen anledning

Inspirerad av flera andra bokbloggare och på förekommen anledning så vill jag skriva några rader om det här med att vara bokbloggare och få recensionsexemplar. I grunden anser jag det vara en enorm förmån för mig som person och är tacksam för att förlagen faktiskt i och med detta intresserar sig för bokbloggsfären. Men det här är min hobby, jag gör det för att jag älskar att läsa och skriva, inte för att vara marknadsförare. Det är mina personliga åsikter jag uttrycker på min privata blogg.

• Jag tar gärna emot recensionsexemplar om jag bedömer att de passar min smak i böcker eller jag vill prova på någonting nytt. Fråga mig på mejl (lottensbokblogg at gmail.com) så har jag möjlighet att själv avgöra om jag är intresserad eller inte.
• I regel tar jag helst emot fysiska exemplar för recension. E-böcker tar jag i andra hand, men det kan dröja lite längre innan jag läser dem.
• Jag har inget emot spontanutskick, men har jag recensionsexemplar jag själv bett om som ligger olästa så försöker jag att prioritera dem.
• Jag gör mitt bästa för att läsa och recensera böckerna jag fått så snabbt som möjligt men jag kan inte åta mig att läsa dem inom en viss tid.
• Självklart respekterar jag första recensionsdag, särskilt om datumet framgår tydligt i utskicket för annars kan det tyvärr hända att jag missar det.
• Recensioner av recensionsexemplar märks med ”Recensionsexemplar”, klickar man på den kategorin får man upp alla jag skrivit om.
• Var böckerna kommer från eller hur jag fått tag i dem påverkar inte mitt omdöme.
• Att jag accepterar ett recensionsexemplar innebär inte per automatik att jag recenserar boken på bloggen om jag inte uttryckligen lovat detta.
• Om jag skriver om boken på bloggen så är det min personliga åsikt som jag uttrycker, det är inte en objektiv sanning.
• Jag ändrar inte mina publicerade inlägg för att läsare, bloggare, förlag eller författare inte gillar sättet jag skriver på, har åsikter om innehållet i mitt inlägg eller tycker att jag avslöjar för mycket om boken. Har det smugit sig in rena faktafel i mitt inlägg så ändrar jag förstås det efter påpekande.
• Jag avhåller mig från personliga påhopp på bloggen (både i mina omdömen om recensionsexemplar och andra inlägg), men förväntar mig detsamma i gengäld. Det gäller både på bloggen, i andra sociala medier och i verkliga livet.

PS I synnerhet har jag inspirerats av Monika i vissa delar av texten.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

När Miriam fyller 85 år samlas hennes familj runt hennes säng för att ge henne frukost. Plötsligt säger Miriam att hon inte alls heter Miriam. Sonen Tomas, svägerskan Katarina och dotterdottern Camilla undrar var och en på sitt sätt över det uttalandet? Har Miriam blivit dement? Menar hon någonting annat? När Miriam senare kommer ner så verkar allt vara som vanligt. Miriam och Camilla bestämmer sig för att ta en promenad runt sjön. Under promenaden så rullar Miriams historia fram. Historien om hur Miriam blev Miriam, om varför hennes tatuering på armen delvis är borta, om hur hon överlevde kvinnolägret i Ravensbrück. Det är också historien om hur hon kom till Sverige, hur hon hamnade i Nässjö, hur hon kunde skapa sig ett hem som hon sköter till perfektion, vad som döljer sig under hennes korrekta och lugna yta. Berättelsen handlar om skam, ensamhet, utstötthet, om romer och Sverige under efterkrigstiden.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson utkom i mars 2014. Majgull Axelsson är en svensk författare och journalist som började med att skriva om barnprostitution och fattigdom i Sverige. Hennes skönlitterära debut kom 1994 med Långt borta från Niefelheim och 1997 fick hon Augustpriset för Aprilhäxan.

Jag har tidigare på bloggen skrivit om Majgull Axelsson som under en period för många år sedan var en av mina favoritförfattare. Boken Rosario är död från 1989 är en av de böcker som gjort allra starkast intryck på mig någonsin, och flera av hennes skönlitterära böcker har jag tyckt mycket om. Men under några år så tappade jag bort henne, tills jag läste Moderspassion häromåret. Efter att ha läst om Jag heter inte Miriam så förstod jag att det här var en bok jag gärna ville läsa, och förlaget var vänligt nog att skicka mig ett recensionsexemplar.

Jag heter inte Miriam är så mycket. Den är för det första otroligt välskriven. Det finns något i Majgull Axelssons språk som gör att allt blir så levande, miljöerna och personerna kommer så nära. Språket är vackert och beskrivande. Det är en hel del långa meningar, men jag stör mig inte på det alls för en gångs skull. Berättelsen byggs upp genom tidshopp, dels mellan nutid (promenaden) och dåtid, och dels mellan olika delar av dåtiden. Det är skickligt gjort och ger historien en helhet och trovärdighet.

Sen är det förstås Miriams historia. Den är fruktansvärd, den är hemsk och den är gripande. Men det finns också något hoppfullt och starkt mitt i alltihopa. Berättelserna från Auschwitz och Ravensbrück är stundvis så outhärdliga och drabbar mig som läsare någonstans i magtrakten (vissa stycken, om Mengele och barnen, klarar jag inte ens att läsa). Samtidigt så är det fantastiskt hur det mitt i allt detta kan uppstå vänskap och att människor hjälper varandra.

Majgull Axelsson har en fingertoppskänsla i sitt sätt att beskriva beteenden och företeelser. Det svenska ”sättet” är beskrivet på ett mycket skickligt sätt. Det handlar om en outtalad önskan att kanske inte vilja veta allt. Även om man frågar (och ibland gör man inte ens det) så är det vissa saker man inte ska prata om, vissa saker som inte ”ska” nämnas, och det blir tydligt när någon ska lära sig det i vuxen ålder.

Den här boken väcker en hel del funderingar. Vad innebär det att ljuga om hela sin bakgrund? Förråder man sig själv och sin släkt då? Ska man alltid tala sanning? Blir man lyckligare om man gör det? Många tankar, inga svar. Det som drabbar en som läsare handlar också om hur det finns delar i vår svenska historia som alltför snabbt fallit i glömska, och hur vi gör om samma misstag om och om igen.

Språket i Jag heter inte Miriam är inte det som drabbar mig, knockar mig, men det förstärker mina känslor och gör historien levande. Berättelsen är så stark att boken kommer att leva kvar länge i mig. Majgull Axelsson tillhör fortfarande mina favoritförfattare och jag kommer definitivt att läsa mer av henne.

Omdöme: Stark berättelse om skam, skuld och en del av vår historia vi inte får glömma.
Betyg: 5

Några andra som bloggat om boken är och dagarna går, Bokstunder, Underbara böcker, Beroende av böcker och En bok om dagen

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.
Förlag: Brombergs

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 15 april 2014.

Topp Tio Tisdag: Tio bokliga karaktärer som jag skulle vilja ha på min sida

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till: Top Ten Characters Who X (you fill in the blank — examples: piss me off, are the popular kids, are bookish, would be my bff, that stole my heart, etc. etc.)

Mitt val blir Tio bokliga karaktärer som jag skulle vilja ha på min sida. Sådana där som verkar göra allt för sina vänner, eller sina allierade.

1. Finnick i Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins. Man ska inte döma efter det yttre.

2. Roy Grace i serien av Peter James. Han verkar vara en sådan där polis som ställer upp för de han tror på.

3. Alex King i serien av Thomas Erikson. Han kanske inte alltid fattar de klokaste besluten privat men i sin yrkesroll så verkar han veta vad han pratar om.

4. Parvaneh i En man som heter Ove av Fredrik Backman. Jag tror hon gör allt för sina vänner. Vare sig de vill eller inte.

5. Mark Joesbury i serien av S J Bolton. Jag skulle nog få blunda för en del av hans metoder, men trygg skulle jag definitivt känna mig.

6. Byggmästare Tom i Svärdet och Spiran av Ken Follett. Han gör precis allt för sin familj.

7. Paul i serien av Jonas Gardell. Ett hjärta av guld.

8. Cinder i serien av Marissa Meyer. En kick-ass-cyborg på min sida. Då har man väl täckt det mesta?

9. Harry Hole i serien av Jo Nesbø. Behöver jag ens motivera?

10. Fredrika Bergman i serien av Kristina Ohlsson. Logik kan vara till stor hjälp ibland.

Kaosutmaning 2.0 : 20 böcker lästa!

Efter lite funderingar så bestämde jag mig för att delta i Kaosutmaning 2.0 som Pocketlover satt ihop. Det hela gick ut på att medverkande i Kaosutmaning 2.0 ska läsa 20 av 40 böcker enligt en förbestämd lista. Startdatum var 1 januari 2014 och utmaningen håller på till 31 december 2014. Böckerna man läser får endast förekomma en gång på listan.

De första 20 jag klarade av, som innebär att utmaningen är klar var:

• Läs en bok med en månad i titeln. Bära leggings i januari av Sara Stille
• Läs en bok vars omslag är mestadels grön. Livet efter dig av Jojo Moyes.
• Läs en fristående bok. Mina drömmars land av Manne Fagerlind
• Läs en bok skriven av ett författarpar. Dirigenten från Sankt Petersburg av Camilla Grebe och Paul Leander-Engströmr.
• Läs en bok som kommer på film under 2014 eller 2015. Innan jag somnar av S J Watson
• Läs en bok av en debutförfattare. Paradisträdgården av Amy Waldman
• Läs en bok vars omslag är mestadels gul. Husband, missing av Polly Williams
• Läs en bok skriven av en Nobelpristagare. Tiggarflickan av Alice Munro
• Läs en bok vars originaltitel är på svenska. Märkta för livet av Emelie Schepp
• Läs en bok med ett eller flera personnamn i titeln. Boel och Oscar av Josefine Sundström
• Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag. Dosan – Helga Gregorius berättelse av Helena Sigander
• Läs en bok med fler än två huvudpersoner. Weirdo av Cathi Unsworth
• Läs en novellsamling. Brasilien berättar: Ljud av steg
• Läs en lånad bok. Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
• Läs en bok med ett djur i titeln. The Curious Incident of the Dog in the Night-timeav Mark Haddon
• Läs en bok vars författare har bokstaven S i både för- och efternamn. Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson
• Läs en bok som inte utspelar sig i stadsmiljö. Svarthuset av Peter May
• Läs första boken i en trilogi/serie. Det lockande stålet av Joe Abercrombie
• Läs en bok på annat språk än svenska. Blodtåke av Thomas Enger
• Läs en August-vinnare. Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson

Det innebär att jag har de här kvar för resten av året. Ingen stress, men något jag kan beta av efterhand:

• Läs en bok som har en hbtq-huvudperson.
• Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
• Läs en bok med frukt i titeln.
• Läs en bok med ett tvillingpar på omslaget.
• Läs en bok med en fyr på omslaget.
• Läs en bok som har över 500 sidor.
• Läs en bok först publicerad före år 1900.
• Läs en bok skriven/publicerad under pseudonym.
• Läs en bok av en asiatisk författare.
• Läs en bok som handlar om att resa.
• Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.
• Läs sista boken i en trilogi/serie.
• Läs en bok med marint tema på omslaget.
• Läs en bok om krig.
• Läs en svensk bok med titel på annat språk.
• Läs en bok du blivit tipsad om på en bokblogg.
• Läs en bok först publicerad år 2000.
• Läs en bok med en bok på omslaget.
• Läs ett seriealbum.
• Läs en bok med mat på omslaget.