En smakebit på søndag – Jag heter inte Miriam

Söndag. Den här veckan har jag inte precis varit sysslolös, varken på jobbet eller privat. Det känns lite skönt att det bara är en vecka kvar till påsklovet. Under veckan har jag också fått ta mig en funderare på för vem jag bloggar, om jag ska fortsätta blogga och hur jag ska förhålla mig till personer som anser sig kunna kräva saker av mig som bloggare trots att jag gör detta som en hobby. Inga enkla funderingar, minst sagt energikrävande.

Idag ska jag bota förkylningen som dök upp (och som jag inte har tid med) och så ska jag förbereda ett bokprat som jag har blivit ombedd att hålla i morgon – lite spännande faktiskt. På bloggen är det dags för dagens inlägg, En smakebit på søndag som hålls i regi av Mari på Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här – det finns mycket intressant!

I går så började jag läsa en ny bok, ett recensionsexemplar från förlaget. Har läst så mycket positivt om den att jag undrar om jag har för höga förväntningar. Boken heter Jag heter inte Miriam och författaren Majgull Axelsson. Jag upptäckte den här författaren för väldigt många år sedan, redan i tonåren, när jag läste hennes dokumentära bok Rosario är död. En av de få böcker jag gråtit när jag läst faktiskt. Sen dess har jag läst en hel del av hennes böcker. Jag heter inte Miriam handlar om en kvinna som heter Miriam och hennes levnadsöde från Ravensbrück till efterkrigstidens Nässjö.

Smakbiten kommer från sidan 19

Skallet får Miriam att vakna på riktigt.
Hon sätter sig upp i sängen och slår ena handen för munnen som för att tvinga sig till tystnad och den andra för hjärtat, som för att förmå det att sakta sina slag. Hon är inte tillbaka i tiden. Det där är historia. Hon är inte i Tyskland. Hon sitter inte i en cell i koncentrationslägrets straffblock.