Ett telefonsamtal väcker Charlie. Det är polisen som ringer. Hans pappa Johan har dött och de ber honom hämta det pappan har efterlämnat.darframtidensfotter Alla ägodelarna som Charlie får ryms i en plastsäck. Charlie går igenom det som finns i säcken, och när han hittar en anteckningsbok som är pappans börjar han fundera över sin barndom och den person han är i dag. Han ser tillbaka på åttiotalet i Malmö, när han var liten och mycket var jobbigt. Då fanns hans pappa där, omtänksam och levnadsglad. Men hade hans pappa och hans mamma också hemligheter? Vad var det som de dolde? Charlie minns sin tid i skolan, sin förälskelse och hur det var att bli vuxen. Mycket har ändrats på tjugofem år, både för Charlie, för Charlies pappa och för alla de som Charlie stod nära i sin barndom.

Där framtidens fötter vandrar av Mattias Edvardsson är nyutkommen i april 2014. Mattias Edvardsson är en svensk författare som arbetar som gymnaiselärare i svenska och psykologi. Han debuterade 2012 med Dit drömmar färdas för ett dö.

I januari blev jag kontaktad av författaren på mejl som undrade om jag ville läsa hans bok. Det är inte alltid som jag tackar ja till sådana erbjudanden, men det var två saker som gjorde att jag ändå sa ja. Det ena var tonen i mejlet. Det andra var att jag hade läst en positiv recension av hans första bok, Dit drömmar färdas för att dö inne hos Bokföring enligt Monika. Egentligen skulle jag ha läst ett förhandsex av boken men det hann jag inte med.

Faktiskt är det svårt att börja att uttrycka och formulera vad jag tycker om den här boken. Redan efter ett 50-tal sidor är jag så gripen, så berörd att jag känner mig helt överväldigad. Jag inser att jag är på väg att hitta en ny favoritbok och kanske författare. Som vanligt när jag tar till mig en bok så ligger grunden i språket. Språket i Där framtidens fötter vandrar är så vackert, så träffande och så snyggt. Det spelar på mina känslor, det är humoristiskt och det är sorgset. Jag förstår inte hur han får till det – men han får till det.

Sen ska det inte förnekas att åttiotalet är kanske den era, tillsammans med sjuttiotalet, som slår an flest strängar hos mig. Jag är äldre än bokens Charlie, det märker jag framförallt när året är 1986 och Olof Palme mördas, men inte så mycket äldre så jag inte känner igen alla karakteristiska som används. En av mina favoritmeningar i boken är ”I skolan var jag ungefär lika populär som Hej matematik-häftena.” Tyvärr så är jag inte alls bekant med Malmö, och det finns några stycken i boken där det beskrivs rätt ingående hur Charlie tar sig till olika ställen i Malmö. Det är de enda ställen där jag förlorar lite av min uppmärksamhet.

Historien om hur Charlie och Johan blev de som de blev skapar förstås en nyfikenhet hos läsaren, och den är skickligt uppbyggd. Jag hade på ett sätt velat veta mer, på ett sätt är det helt lagom. Ett tag så känner jag att jag vill bromsa läsningen och njuta av berättandet snarare än att få en upplösning. Egentligen hade inte de starkare momenten av gåtor inte behövts för berättandet är så starkt. Boken väcker många funderingar hos mig om hur min egen uppväxt har spelat roll för den jag blivit, hur lite som krävs för att man ska ”tippa över” och hur det sociala arvet är starkt.

Eftersom Mattias Edvardssons första bok är en skönlitterär beskrivning av ett verkligt fall (Bobby-fallet) är jag tveksam om jag orkar läsa den. Men nästa bok väntar jag med spänning på, för jag tror mig ha hittat en ny favoritförfattare.

Omdöme: Vackert och gripande om en pappa, om en son, det sociala arvet och hur livet förändrar oss.
Betyg: 5

Några andra som bloggat om boken är och dagarna går, Endast Eböcker och Kulturbloggen.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.
Förlag: Parabellum Nord

Mitt exemplar har jag fått som recensionsexemplar av författaren och förlaget.
Utläst 9 april 2014.

Annonser