Colin är ung och rik man. Han bor i en stor och vacker lägenhet i Paris, och har en egen kock, Nicolas, som lagar egensinnig och dagaravskumfantastisk mat. Colins bästa vän, Chick, är fattig och ingenjör. Han är helt besatt av författaren Jean-Sol Partre, och samlar på författarens publikationer som håller på att ruinera honom. Chick träffar den vackra Alise, och strax efter så träffar Colin sitt livs kärlek, Chloé. Colin och Cholé gifter sig, men redan på bröllopsresan så blir hon sjuk. Allteftersom hon blir sjukare, blir de fattigare, lägenheten blir mindre, maten blir allt enklare och Chick blir allt mer manisk vad gäller Partre. Kan de hitta ett botemedel, kan Chick sluta samla, kan deras kärlek överleva?

Dagarnas skum av Boris Vian kom ut i nytryck på svenska 2013. L’Écume des jours kom ut första gången på franska 1947. När författaren dog så kom den ut i nyutgåva och fick då status som en kultroman. Boris Vian var en fransk jazzmusiker, dramatiker och författare som dog endast 39 år gammal 1959 under förhandsvisningen av en filmatisering av en av hans böcker. Han skrev även romaner under pseudonym, poesi och vistexter. Dagarnas skum har filmatiserats flera gånger, senast 2013.

Dagarnas skum är nog inte en bok jag hade valt att läsa i ”vanliga fall” men nu blev det valet i vår Bokcirkel på jobbet, och givetvis så läser man boken då.

Dagarnas skum är bland det mest bisarra och surrealistiska jag läst! Det finns hur många exempel som helst på mystiska saker: Lägenheter som förändras, möss som pratar och har känslor, slipsar som lever, kyrkor som går upp till molnen, folk som har ihjäl varandra på de mest bisarra sätt. Jag har haft högläsning för familjen som under läsandets gång!

I början av boken så känns den inte så surrealistisk, eller snarare den är det på en rimlig nivå, men allt eftersom boken fortskrider bilr den på något sätt mer absurd. Det var svårt att vänja sig vid, och i början så stoppade det upp min läsning. Men ändå så är den lättläst. I alla fall när man väl acceptera att ingenting är vettigt. Korta kapitel, stor text, lätt att beta av.

Det är frestande att försöka tolka den här boken, försöka förstå vad alla bisarra delar symboliserar. Men jag fick ge upp. Den är bara … väldigt underlig. En sak som slår mig är att boken igenom så är det de rika som klarar sig bra. Att vara fattig är bara negativt, allting blir eländigt när pengarna sinar. Det finns många egoistiska personer, men det kan också bero på att dialogen är så bisarr att det är svårt att egentligen förstå personerna. Den har beskrivits som en kärleksroman, och kärleken mellan Colin och Chloé ska vara så fantastisk. Jag undrar om det här verkligen är kärlek?  Boken innehåller förstås djup samhällskritik, men det bisarra tar överhanden på ett sätt som gör att jag har svårt att se alla parallellerna. Att Jean-Sol Partre är Jean-Paul Sartre är förstås givet (och i verkligheten hade han och Boris Vians fru ett förhållande) men jag för lite för att fullt ut förstå alla gliringar.

Bokcirkeln då? Jo, boken visade sig ge upphov till ganska underhållande diskussioner, det fanns så många exempel att ta upp. Jag var inte ensam om att ha läst den rätt översiktligt, dvs med intentionen att ignorera det bisarra. Vi undrade vad som gör att man kan gilla fantasygenren men inte tilltalas av det surrealistiska. Varför det blev en kultroman kunde vi inte riktigt greppa, de referensramarna hade vi inte. Vi diskuterade symboliken en hel del, bl.a. hur Chicks maniskhet var ett missbruksbeteende. Vi hade hoppats på lite tydligare beskrivningar av Paris, där boken ska utspela sig, men vi kunde inte direkt hitta det. På frågan vem vi helst hade velat vara i romanen så var vi flera som svarade ”musen”. Trots allt…

Den här boken liknar ingenting annat jag läst, men jag kan konstatera att det inte verkar som om surrealistiska satirer är min typ av genre. Trots alla fniss den har genererat under läsningens gång.

Omdöme: Helt bisarr och surrealistisk 40-tals roman.
Betyg: 2

Några andra som bloggat om boken är Bokhora och BookBirds.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.
Förlag: Norstedts
Originaltitel: L’Écume des jours
Översättare: Lars Erik Sundberg

Mitt exemplar är inhandlat på Vängåvans bokhandel.
Utläst 5 april 2014.