Ester Nilsson är poet och älskar språket och att formulera sig. Hon lever i ett stadigt samboförhållande egenmaktigtforfarandeoch har ett stabilt liv. Så en dag får hon en förfrågan om hon vill göra ett reportage om konstnären Hugo Rask. Hon läser in sig på allt hon hittar om honom och blir allt mer fascinerad. Så får hon träffa honom och han är precis så fascinerande som hon trott. Hon blir besatt och helt betagen av honom. Hela hennes tillvaro som den varit tidigare känns meningslös och allt hon vill är att vara med Hugo och lära känna honom. Men vad känner Hugo egentligen? Är han intresserad? Eller lever han ett annat liv?

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson kom ut 2013. Den fick Augustpriset 2013 för Årets svenska skönlitterära bok. Lena Andersson är en svensk författare och journalist som tidigare gett ut fyra romaner.

När den här boken fick Augustpriset var det första gången jag la märke till den. Den lockade inte speciellt mycket, men sen har jag blivit mer och mer nyfiken. När den så stod i hyllan på jobbet när jag skulle byta bok i bokcirkeln så var det ändå ett ganska lätt val

Egenmäktigt förfarande är en tunn bok, men en bok som ändå tar tid att läsa. Och ännu längre tid att smälta. Egentligen tror jag inte att jag smält den än. Det är ett väldigt snyggt språk med ordvändningar som känns alldeles unika. Det finns en hel del formuleringar som är precis mitt i prick. Ett exempel på ord som i sin enkelhet rymmer en hel del är ”Vänninekören” som försöker trösta, peppa eller kanske underförstått kritisera Ester. Under läsningen fick jag flera gånger sakta in, läsa om, och fundera över betydelsen. Det var både en styrka och svaghet med boken. För ibland kändes det som det underfundiga och det filosofiska gick över huvudet på mig, som om jag inte var tillräckligt smart för att förstå. Och då tyckte jag förstås inte alls om det.

Ytterligare en fundering kring språket, som jag tycker är en av huvudpoängerna med boken, är dialogen mellan Ester och Hugo. Visserligen skrivs den ofta beskrivande, men Ester använder ord när hon pratar med Hugo som varken jag eller någon i min bekantskapskrets skulle ta i sin mun i en ”vanlig dialog”. Det känns mer som en dialog som hör hemma mellan två kursare i en kurs i filosofi när man pluggar eller en sen kväll på krogen. Eller möjligen något man kommer att diskutera efter att ha läst något. För mig bromsar det upp berättelsen.

För mig är det andra centrala i boken förhållandet. I mångt och mycket tycker jag det handlar om maktbalans. Vad händer när den ena älskar mer än den andra? Eller det behöver inte ens vara älska. Vad händer om den ena är mer intresserad av att ha någon form av relation än den andra? Det blir en obalans i hur man närmar sig varandra. Jag känner igen det från vänskapsförhållanden. Det är svårt att se det här som en roman om kärlek (som i titeln). Det verkar som om Ester inte ens gillar Hugo, i mångt och mycket så är hon rätt föraktfull. Men ändå väldigt besatt.

Hugo förblir luddig i kanterna, han är objektet, och läsaren ser honom enbart genom Esters iakttagelser. Det är svårt att känna med Ester i hennes ångest. Jag föredrar Ester mot slutet av boken när hon glider undan från Hugo. Hon är så mycket klokare än han, funderar ett steg längre, sitter inte fast i sina färdiga slutsatser. Jag överanalyserar ofta i efterhand vad jag sagt eller gjort, men Ester gör det faktiskt ännu mer, och även i förväg…

När jag hade läst ca en tredjedel av boken så såg jag att Enbokcirkelföralla precis hade startat en Facebook-bokcirkel om boken. Det var mycket intressant att läsa de andras kommentarer. Är boken en bok om kärlek? Kände vi igen oss? Är Hugos beteende mer manligt? Själv tror jag inte det, men jag insåg att jag förmodligen skulle läst boken annorlunda om det handlat om en man som blev besatt av en kvinna.

Jag tyckte mer om boken än jag trodde, men så hade jag väldigt låga förväntningar då den inte kändes som ”min” typ av bok. Fast ändå är jag kluven. Jag lämnas med känslan att jag inte vet om jag tyckte om den, samtidigt som det var saker med den som jag tyckte om.

Omdöme: En roman om besatthet och sårbarhet med ett fascinerande språk som väcker funderingar.
Betyg: 4-

Några andra som bloggat om boken är Den läsande kaninen, hyllanBooze’n’Books, Kulturloggen, Fiktiviteter, BloggbohemenRomeo and Juliet och Kulturbloggen.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Jag lånade mitt exemplar i en bokcirkel på jobbet.

Annonser