En sommardag 1970 kommer Jan Klingberg till Kristinebergs tunnelbanestation skuggpojkentillsammans med sina söner. Lillebror Joel sitter i barnvagn och har blivit kinkig. Sjuåriga storebror Kristoffer vill ta rulltrappan upp istället för hissen och en kvinna erbjuder sig att ta honom medan Jan tar hissen med Joel. När Jan kommer upp på perrongen är Kristoffer och kvinnan spårlöst försvunna. De hittas aldrig.
I maj 2012 så försvinner Joel Klingberg. Hans fru tar kontakt med Danny Kantz, eftersom maken en gång sagt att Danny var den enda person han litade på. Många år tidigare så gick de båda på försvarets tolkskola. Danny hade en tuff uppväxt och har ett beroendeproblem som han behandlats för. Han börjar undersöka saken, och upptäcker en del hemligheter i den rika familjen Klingberg. Ganska snart så inser han att någon är ute efter honom, och tänker försöka sätta dit honom för mord.

Skuggpojken av Lucifer har recensionsdatum i dag, 15 november 2013. Lucifer är en psedudonym för författaren Carl-Johan Vallgren. Han debuterade 1987 med Nomaderna och har sedan dess kommit ut med flera romaner, bl.a. Den vidunderliga kärlekens historia som belönades med Augustpriset. Han är också artist och låtskrivare. Skuggpojken är hans debut i thrillergenren och är den första i en serie om Danny Kantz.

När jag först hörde talas om den här boken tidigare i år så var det innan förlaget hade tillkännagett vem som stod bakom pseudonymen Lucifer. Jag kan inte påstå att jag blev så lockad av varken koncept eller pseudonymen. Men Carl-Johan Vallgren bjöds in till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall, och efter att ha hört honom berätta om boken på scen och bläddrat lite i den så slog jag till och köpte den.

Skuggpojken är en väldigt spännande thriller, om än inte så väldigt originell i sin uppbyggnad. Den är oerhört lättläst och jag hade svårt att lägga den ifrån mig, det blev helt enkelt sträckläsning. Den är välskriven och det finns ett driv i historien och språket som gör att det är lätt att komma framåt.

Historien är mörk i tonen, och det finns mycket elände, många trasiga personer och brutala händelser. Ibland kan det kännas onödigt mycket, men det finns ändå en balans. Berättelsen kastar sig mellan olika teman som att utöva vodoo, hur säkerhetstjänsten arbetar, att knäcka datorkoder och judendom. Kasten blir lite många, och det är lite mycket av allt, men samtidigt så känns det så trovärdigt att jag köper alla påståenden som sanningar.

Trots att Danny Katz är en knepig person som jag tror vi inte lärt känna helt ännu, det kommer förmodligen att ändra sig i senare böcker i serien, så känner jag någon form av sympati med honom. Att hans fd flickvän Eva arbetar som åklagare är på gränsen till för mycket sammanträffande, men även hon som person tillför mycket till historien.

Detta är ändå en deckare/thriller så hur är det med ”mysteriet”, vem är den onde, vad är det som har hänt? Tja, för personer som läser många thrillers tror jag inte det är så oväntat, och nog kan man ana en del av bakgrunden. Dock inte allt, och det kompenseras i viss mån av den tempot i historien. Det är helt enkelt så spännande och så lättläst att jag inte reflekterar så mycket över upplösningen förrän jag läst ut boken.

Jag kommer definitivt att vilja läsa nästa bok i serien, för jag träffar gärna Danny Kantz igen. Och när kommer den på film? För det här är en historia som skulle göra sig på film.

Omdöme: Mörk thriller om hat, förtryck och trasiga människor.
Betyg: 4+

Boken finns att köpa på Adlibris eller Bokus.

Några som hunnit blogga om boken är Henrik Elstad och Döda zonen.

Mitt exemplar köpte jag på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall.