I veckans Top Ten Tuesday så är temat hos The Broke and the Bookish Top Ten Books I’d Recommend To X Person (your choice — could be to your mom, to a reluctant male reader, to your teenage sister, to dog lover’s, to sports lovers, etc.)
Först tyckte jag temat verkade enkelt, men när jag funderade över böckerna som jag läser så blev det svårare. Det känns som om jag är ”all over the place” i mitt läsande just nu. Men ändå så återkommer jag ofta till deckare, och inte sällan får man höra att deckare inte är ”riktig” litteratur. En del läser mycket men aldrig deckare, och man kan ju då inte låta bli att då och då rekommendera någon bok.
Här kommer tio rekommendationer. Det är inte bara mina egna favoriter, en del av dem har inte levt upp till mina förväntningar, men jag tror ändå att de kan passa någon som inte läst så många deckare som jag har.
1. Livrädd av S J Bolton. Jag är förtjust i S J Boltons serie om Lacey Flint, då jag tycker den innehåller ett stort mått av spänning. Egentligen är det här andra delen i serien, men det är den där jag tycker hon lyckas bäst med att framkalla spänning med små medel.
2. Vila i frid av Sofie Sarenbrant. Många som inte läser deckare ogillar när det blir för brutalt eller blodigt. I den här deckaren förkommer visserligen dödsfall, men jag tycker hon håller sig ifrån det groteska.
3. Ett litet snedsprång av Denise Rudberg. Det här är en egen genre, s.k. elegant crime. Om man gillar feelgood och chick-lit men vill ha lite spänning också så tycker jag serien om Marianne Jidhoff passar bra.
4. Skendöd av Thomas Enger. Norsk krim finns det gott om, och mycket av hög kvalitet. Thomas Engers böcker känns aktuella och är välskrivna.
5. Bländverk av Tomas Erikson. Serien om beteendevetaren Alex King är inte en renodlad deckarserie, utan innehåller mer än ”bara” ett mysterium.
6. The crossing places (Flickan under jorden) av Elly Griffiths. Arkeologi, mytologi och mycket mer får man i deckarna med Ruth Galloway i huvudrollen.
7. Still life (Mörkt motiv) av Louise Penny. En gåta i botten, men mest handlar det om den lilla miljön och personerna som lever där.
8. Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang. Böckerna har rätt många år på nacken, men har kommit i ropet igen med anledning av filmatiseringarna. Men största skälet att läsa dem är att de verkligen är ett tidsdokument från en gången tid.
9. Djävulens tonsteg av Hans-Olov Öberg. Beskrivs som ”cosy crime”. I alla fall är det en väldigt bra 70-talsskildring man får på köpet.
10. Dark Places av Gillian Flynn. Det här är en ganska brutal och mörk skildring med många undertoner. Men ändå kan jag inte låta bli att ta med den.
