Himlen är alltid högre av Jonas Moström

Nathalie Svensson är överläkare i Uppsala, specialiserad på psykopater. Hon är nyseparerad från sin man Håkan, har barnen varannan vecka och har bosatt sig i ett hus i utkanten av stan. Vad de flesta inte vet är att hon också skaffat sig en liten lägenhet i centrala Stockholm där hon tillbringar tid när hon inte har barnen. Hon är ute i kroglivet på stan och har tillfälliga förbindelser med olika män. Hon tillbringar en natt med skådespelaren Rickard Ekengård, och blir lite förvånad när hon en tid senare får ett SMS från honom att han vill träffas. När hon anländer till mötesplatsen vid Karlaplan så ser hon honom bli skjuten och slängd i fontänen. Nathalie blir chockad, och ser genast likheterna med mordet tio år tidigare på hennes dåvarande fästman Adam. Ett mord som aldrig klarades upp. Finns det någon koppling mellan morden? Nathalie kan inte släppa tanken och plockar fram material som Adam lämnat efter sig. Ju mer hon gräver i vad som hände tio år tidigare desto mer övertygad blir hon att det finns en koppling. Men varför är Adams vän polisen Frank som utreder mordet på Rickard så ovillig att se kopplingarna? Och är någon ute efter Nathalie?

Himlen är alltid högre av Jonas Moström kom ut i augusti 2014. Det är den första i serien om Nathalie Svensson. Jonas Moström är en svensk författare och läkare som debuterade 2004 med Dödens pendel. Han har gett ut åtta böcker i serien om Johan Axberg och Erik Jensen.

Jag har läst samtliga Jonas Moströms tidigare böcker, som alla utspelar sig i Sundsvall, Östersund eller vår närregion. Blev därför glad när jag kunde få den här boken, som sägs vara den första i en ny serie, som recensionsexemplar från förlaget. Inte minst för att den här utspelar sig i Uppsala, där jag växte upp och bodde ända fram till 30-års åldern!

Himlen är alltid högre var en riktig bladvändare. Jag hade just avslutat en bok som tog rätt lång tid att läsa och det var skönt att läsa en bok som jag faktiskt sträckläste på en dag! När jag läste den förra boken av Jonas Moström, Storsjöodjuret, så började jag känna mig lite trött på karaktärerna. Nya karaktärer var precis den vitamininjektion som behövdes.

Karaktärerna kanske inte är så djupt beskrivna, men jag blir ändå intresserad och har inget emot att få träffa dem igen. Boken lider lite av vad så många deckare lider av, nämligen sammanträffanden. Men jag är beredd att förlåta det för historien går i ett sådant tempo, och sammanträffandena är en av de saker som driver historien framåt.

I förra veckans Bokbloggsjerka så talades det om vad som får en att haja till och en av de saker som många nämnde var lokalanknytning. Jag har tyckt om Jonas Moströms böcker just för att jag känner igen mig i Sundsvall och här blir det samma sak. När det visar sig att Nathalie och Adam bodde på Gustaf Kjellbergs väg där vi bodde innan vi flyttade till Sundsvall så är jag ju såld! Överhuvudtaget är det många miljöer i Uppsala och Stockholm som jag känner igen.

Det finns en hel del lösa trådar som jag hoppas följs upp i nästa bok som jag ser fram mot att läsa. När Moström själv är ute och pratar så avslöjar han faktiskt rätt mycket om hur den här boken hänger ihop med nästa och hans tidigare böcker. Men det tänker jag inte göra här.

Omdöme: Bladvändare i Uppsalamiljö om skam, skuld och rädsla.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Mias bokhörna

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Lind & Co

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det.
Utläst 7 september 2014.