Not dead yet av Peter James

Rockstjärnan Gaia ska återvända till sin födelsestad Brighton från USA för att spela in en historisk film. Den ska handla om Kung George IV och Maria Fitzherbert och spelas in i den kungliga paviljongen i Brighton. Innan avfärd från USA visar det sig att någon är ute efter Gaia och säkerheten måste vara rigorös. För att visa hur seriöst de tar hotet beslutar sig polisledningen i Brighton och Hove att sätta Roy Grace som ansvarig. En stympad kropp har just hittats, och Roys närmaste man Glenn Branson får ta över fallet. Roy inser snart att beskydda Gaia inte är den enklaste uppgiften. Hon har många fanatiska beundrare, även i England. Hur fanatiska anar han inte.

Not dead yet är Peter James åttonde bok om Roy Grace från 2012. Den första i serien, Dead Simple, kom ut 2005. Not dead yet har just gått upp som nummer ett på den engelska bestsellerlistan för pocket, före Fifty Shades-trilogin. Peter James bor i Sussex, och han publicerade sin första bok 1988.

Peter James serie om Roy Grace tillhör mina favoritserier. Mycket av min förtjusning tror jag handlar om det brittiska, både det språkliga, miljöskildringarna och personskildringarna. Jag bodde ett halvår i Brighton och känner igen mig i miljön och blir lite nostalgisk. Så den här boken såg jag fram mot.

Jag vet inte vad det beror på, kanske de yttre omständigheterna, då jag var generellt ganska stressad när jag läste den, men jag kunde inte njuta som jag brukar. Det brittiska finns fortfarande där, och Brightonbeskrivningarna (t.ex. så var jag förstås och tittade på paviljongen när jag bodde där). Det gillar jag. Men den här gången blir jag  less på alla detaljerade beskrivningar av kläder och utseenden. Det blir segt, och boken känns för en gångs skull för lång. Ibland blir det övertydligt vad författaren vill säga med att beskriva kläderna hos någon. Och t.ex. att Glenn är en klädsnobb det vet jag mycket väl vid det här laget. Att Roy för tjugoelfte gången reflekterar över sin kollegas kläder, det känns inte trovärdigt.

En av styrkorna med serien har varit bakgrundshistorien med Roys försvunna fru Sandy. Nu väntar han barn tillsammans med obducenten Cleo, som han inte kan gifta sig med förrän Sandy är dödförklarad. I den här boken så får vi som läsare ytterligare pusselbitar. Men av någon underlig anledning så blir jag den här gången mest irriterad på Sandy istället för att önska att jag fått veta mer.

Dessutom så blir jag frustrerad över hur omoget Roy kan bete sig ibland. Det är som om han inte har utvecklats, och jag tror det är det som stör mig mest.

På Peter James Facebooksida (som han f.ö. är väldigt flitig att skriva på) så kan man läsa att nästa bok i serien, Dead Man’s Time, kommer ut i juni och han har börjat planera den tionde i serien. Inte har jag gett upp Roy fullständigt, så förmodligen kommer jag att läsa den också. För det kan ju ha varit att både jag och Peter James hade en tillfällig svacka…

En annan som bloggat om boken är Annika.

Omdöme: Lite småseg brittisk spänningsroman med stalkers  i centrum
Betyg: 3+