”Hungerelden” av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist

Poliskommissarie Jeanette Kihlberg vakar vid sin son Johans bädd på sjukhuset när hon kallas in till jobbet för att utreda vad som hänt en kvinna som hittats död i Bandhagen. Fallet reds ut ganska snabbt, och Jeanette och hennes kollega Jens Hurtig fortsätter med  fallet med de mördade identitetslösa pojkarna som de inte riktigt kan släppa trots att fallet är formellt avslutat. Men när den framgångsrika företagsledaren Per-Ola Silfverberg hittats brutalt mördad får de bedriva efterforskningarna om pojkarna vid sidan om i hemlighet. En uteliggare hittas mördad lika brutalt och Jeanette hittar kopplingar till mordet på företagsledaren och spåren leder till en internatskola i Sigtuna. Hon vill anlita psykologen Sofia Zetterlund, som hon är förälskad i, för att göra en gäringsmannaprofil för pojkmorden. Sofia kämpar med sina egna problem, att förstå vem hon egentligen är och vad som har hänt henne, och drar sig undan Jeanette.  Jeanette blir mer och mer övertygad om att gåtans lösning ligger i att hitta Victoria Bergman och fortsätter sitt letande.

Hungerelden är Jerker Erikssons och Håkan Axlander Sundquists andra bok i trilogin Victoria Bergmans svaghet. Den första boken är Kråkflickan, och den tredje boken som ska komma ut i maj 2012 heter Pythians anvisningar.

Liksom debuten Kråkflickan så är Hungerelden en bok med många groteska inslag, men samtidigt så är de detaljerade beskrivningarna något kortare och färre. Språket är lugnare och mognare. Boken innehåller färre tvära kast mellan olika typer av beskrivningar och personer. Men det gör också att boken förlorar något i tempo. Jag tycker Hungerelden är en skickligt skriven svensk deckare och författarna börjar hitta formen, men jag är inte lika fascinerad som av Kråkflickan. Utsatta barn står fortfarande i fokus vilket naturligtvis gör att detta också är jobbig läsning och det groteska är stundvis för groteskt för att ta in. Positivt är att Jens Hurtig får ta lite mer plats, och jag blir nyfiken på honom. Även i den här boken tror läsaren att man förstått, och så avslöjas ytterligare en vändning. Det är skickligt gjort och det blir intressant att läsa den tredje boken, för jag tror att den kommer att innehålla ytterligare dramatiska vändningar. Läsaren vet (eller tror sig veta…) mer än Jeanette och hennes kollegor och jag irriterar mig rätt mycket på hennes aningslöshet vad gäller Sofia! Hon är ju ändå polis.

Ett urval andra bokbloggar: Tankar från en samlares hjärna, Annika, Bokberonde och Klok som en bok.

Omdöme: Svensk spänning som tar oväntade vändningar om barn som far illa och brutala konsekvenser.
Betyg: 4-