Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist

En bil brinner på Tantoberget. Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg kommer dit med sin kollega Jens Hurtig. Bilen är registrerad på Hannah Östlund, som tillsammans med sin gamla klasskamrat Jessica Friberg efterlyst för mord. Därför har Jeanette kopplats in. När hon anländer till platsen och kliver ur bilen ser hon i framsätet två livlösa kroppar.

Psykologen Sofia Zetterlund, som varit involverad i utredningen, och som har ett förhållande med Jeanette vandrar genom Stockholms gator. Äntligen börjar hon förstå vad som hänt, vem hon är, vad som existerat bara i hennes fantasi och vad som är verklighet.

Så är det Victoria Bergman. Sakta men säkert börjar hon förstå vad som hänt med henne, från det hon var liten till vuxen ålder. Vad som hände i hennes barndom som präglat henne. Men hennes dotter Madeleine, hur är det med henne? Vad gör hon? Vem är hon? Sakta men säkert försöker Jeanette och Sofia på varsitt håll nysta i samma historia. Historien om Victoria, om Madeleine och om grymhet.

Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist är den tredje boken i trilogin Victoria Bergmans svaghet och den kom ut tidigare i år (2012).  Den första delen, Kråkflickan, kom 2010, och den andra, Hungerelden, kom 2011. Mer om böckerna och författarna kan du läsa här. Mina recensioner kan du läsa här och här.

När jag fick låna de två första böckerna tidigare i år så sträckläste dem. Kråkflickan kändes ny i stil, oerhört intensiv och egentligen fruktansvärt vidrig. När man läst den hade man bilden klar för sig trodde man, men cliffhangern på slutet gjorde att jag kastade mig över den andra. Den var lite annorlunda, lite lugnare. Och när man läst den hade man ännu en annan bild av vad som hänt. Så jag var rätt nyfiken på hur författarna skulle lyckas sy ihop historien och som tur var fick jag låna Pythians anvisningar också.

I Pythians anvisningar har författarna återigen ändrat tonläge vilket på sätt och vis är positivt för att man ska hålla reda på allt, men boken känns som om den är något helt annat än de tidigare. Till min förvåning så har de verkligen lyckats knyta ihop trådarna och de ska ha en eloge för det. Men det är lite ojämnt. Vissa av trådarna slutar i ett ”jaså” och andra i ett ”oj då”. Tydligare än så tänker jag inte vara för att inte avslöja för mycket.

Den ändrade stilen gör att man som läsare inte blir lika indragen, och den fruktansvärda historia som ändå rullas upp får inte riktigt den intensitet som den förtjänar. Den blir mer abstrakt, och det handlar mer om vem/vilka som i slutänden ska visa sig vara onda, och vilka som inte är det. Det är synd men kanske också nödvändigt. Det känns som om boken mer är en summering och avrundning av de två tidigare än en egen bok.

Glappet mellan min läsning av tvåan och trean har förmodligen påverkat mitt intryck, även om jag på många sätt påminns av huvuddragen i historien i de tidigare böckerna. Det hade varit intressant att läsa alla tre direkt på varandra.

Några andra som bloggat om boken är Annikas litteratur- och kulturblogg, Kristinas bokblogg, Fröken Johannas bokblogg, Beasbokhylla och Läsa & Lyssna.

Betyg: 4-
Omdöme: Svensk spänning om hur man som vuxen bär med sig sina upplevelser, vare sig man är förövare, offer eller både och.