Årets böcker – 2012

I år har jag slagit nytt rekord (i alla fall sen gymnasietiden…) i antal lästa böcker. Totalt 107 stycken vilket nästan är en dubblering mot förra året då jag läste 58 böcker! Jag tror jag kan lova att det inte blir en dubblering 2013;-)

Alla lästa böcker 2012 finns listade på den här sidan. Alla recensioner på bloggen (2011 och 2012) finns listade här.

I år har jag läst väldigt många böcker på svenska, då jag fått många recensionsexemplar (Tack!). En majoritet av författarna är kvinnliga. Jag har haft många bra läsupplevelser, och det avspeglas i betygen som generellt är väldigt höga.

Här kommer en summering i form av några personligt utformade kategorier

Årets upplevelse: En man som heter Ove av Fredrik Backman. En helt oväntad upplevelse. Stundvis fnissade jag, stundvis så var ögonen fyllda av tårar. Boken täcker alla känslor, och är oerhört bra skriven. Dessutom så var det en påminnelse om att mina fördomar om hur en bok kommer att vara kom på skam, jag hade helt underskattat författaren, och det blev en påminnelse om att jag inte ska göra det igen.

Årets debutant: Golzan Hashemzadeh med sin Hon är inte jag. Tack för att du tog med mig till Fabriksorten, Blatteland och Elitskolan. Ditt språk är något utöver det vanliga!

Årets nya favoritförfattare: Som så många andra bokbloggare så har jag fastnat för Belinda Bauer. Under året har jag läst hennes tre böcker Blacklands, Darkside och Finders Keepers. Även om den första var klart bäst så finns det ingen tvekan om att jag kommer att kasta mig över Rubbernecker när den kommer…

Årets ”leva kvar”: Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson var jag kluven till först. Språket och skrivsättet är speciellt och jag visste inte vad jag skulle tycka. Efterhand drogs jag in i den, och efter avslutad läsning så återvänder jag till den i mina tankar. Ofta.

Årets mest njutbara: Simona Ahrnstedts Betvingade var ren och skär avkoppling att läsa. Kärlek, intriger och historia. Romance när den är som bäst.

Årets mest absurda: Hello Kitty måste dö av Angela S Choi. Ja, egentligen så behövs väl inte mer än titeln för att man ska förstå att detta är något helt absurt? Inte min grej riktigt, men verkligen annorlunda.

Årets ungdomsbok: 2012 har varit året då jag vågat strunta i kategoriseringar och läsa ungdomsböcker. Tack och lov, för annars hade jag ju inte fått njuta av böcker som Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Suveränt skriven! De visade sig dessutom vara mycket trevliga och ödmjuka när jag och dottern fick träffa dem.

Årets besvikelse: Kjell Eriksson är en författare vars deckare om polisen Ann Lindell jag har läst och gillat. Nog blev jag nyfiken när jag såg att han kommit ut med en självbiografi, Simma i mörker. Tyvärr var den så fylld av bitterhet och förakt att jag bara blev ledsen av att läsa den.

Annonser

Den bästa svenska deckaren genom tiderna är…

Kommer ni ihåg att jag skrev att jag blivit tillfrågad av Sydsvenskan om att nominera tre kandidater till den bästa svenska deckaren genom tiderna? Här hittar ni inlägget.

Nu publicerar de resultaten av den omröstningen!

Så här skriver de här: Vi ställde frågan ”Vilken är tidernas bästa svenska deckare?” till åttio av Sveriges mest kvalificerade deckarläsare. Vi frågade författare, bibliotekarier, kritiker, litteraturvetare, bokbloggare, bokhandlare, förläggare och en och annan bokintresserad advokat. Var och en ombads lista sina tre favoriter i rangordning.

Lite kul att vara en av Sveriges åttio mest kvalificerade deckarläsare:-)

Här hittar ni plats 2-20. Hela listan samt en sammanställning av de författare som har fått flest poäng hittar ni här.

Som nummer ett röstade dessa åttio fram:
Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
och här kan ni läsa en intervju med henne.
Det var också den jag placerade som nummer ett.

Tycker ni det var rätt lista eller inte? Ni kan själva rösta genom att mejla Sydsvenskan. Information finns här.

Dark Places av Gillian Flynn

När Libby Day var sju år så mördades hennes mamma Patty och hennes två systrar Michelle och Debby brutalt i vad som blev känt som ”Farmhouse Satan Sacrifices”. Hennes äldre bror Ben fälldes för morden, och Libby vittnade mot honom. Det har nu gått tjugo år sedan morden, och Libby börjar få slut på pengar. Hon har levt av avkastningen av de pengar som samlades in till förmån för henne när hon var liten. Nu är hon desperat att få pengar, och accepterar att besöka en klubb som specialiserar sig på ”true crime”. Men när Libby kommer dit så visar det sig att gruppen är ute efter mer än att bara träffa henn. De anser att Ben är oskyldig och de vill undersöka alternativa möjligheter. Och de vill att Libby ska hjälpa dem. Mot sin vilja dras Libby in i undersökningarna, trots att hon fortfarande tvivlar på att Ben är helt oskyldig.

Dark Places är Gillian Flynns andra bok från 2009. Hennes första, Sharp Objects, kom ut 2006 och 2012 kom Gone Girl. Gillian Flynn är en amerikansk författare, med bakgrund som journalist, specialiserad på att skriva om filmer. Hennes hemsida hittar ni här.

Tidigare i höstas, efter att ha läst alla lovorden över Gillian Flynn på bokbloggar, så köpte jag och läste Gone Girl. Jag tyckte den var OK, men inte mer, och förstod faktiskt inte alla lovorden riktigt. Men en chans till tyckte jag hon skulle få, så överst på önskelistan till jul placerade jag Dark Places. Så här i efterhand så är jag nöjd med att jag ändå gav henne en chans till.

Dark Places är en mörk bok. Alla i boken har hemligheter, och när de avslöjas så är det inte till fördel. Tvärtom så står då människorna där i all sin eländighet, egoistiska på något vis. Det är USA i all sin eländighet, white trash och trailerparks. Fattiga barn som stjäl småsaker i skolan, för att få någon ljuspunkt i livet. Vuxna som hela tiden står i skuld till någon annan. Mitt i allt detta finns familjen Day, de fattigaste av de fattiga, och defintivt inga änglar.

Gillian Flynn väjer inte för det svåra, hon har inga onda eller goda i sina böcker (i alla fall de två jag läst), alla är mer eller mindre egoistiska. Ibland har de inget val. De måste tänka på sig själva för att överleva. Libby Day är egentligen alls inte sympatisk, även om det kanske beror på att hon hela sitt liv kämpat mot omöjliga odds. Trots detta när jag ett hopp boken igenom att hon på något sätt ska komma ut som en bättre människa. Ingen i boken är sympatisk, men det hindrar inte att de är ytterst mänskliga och man på något sätt kan förstå deras handlingar.

I början av läsningen av Dark Places så värjde jag mig. För många år sedan, när jag bodde i USA, så köpte jag en ”true-crime bok” som en ungt par som mördar den enas föräldrar. Boken gjorde starkt intryck på mig och jag har sällan känt sådant äckel, både för händelsen och för mig själv som bidrog till att profitera på det hela genom att köpa boken. I början av den här boken så känner jag att Gillian Flynn har sneglat alltför mycket på den genren av skrivande. Och det återuppväcker mitt obehag. Men såsmåningom så inser jag att hon kanske gjort detta medvetet eftersom ”true-crime” som affärsidé spelar en roll i boken.

Dark Places är riktigt spännande och jag tycker den håller spänningen ända till slutet. Speciellt förtjust är jag i Gillian Flynns sätt att blanda nutid och dåtid. Dels så får man på det sättet ledtrådar till ”vad som egentligen hände” och dels så speglar det hur olika människor kan se på samma sak, och hur tiden sen händelsen dessutom påverkar minnesbilden. Mycket skickligt. Språket är bra, och bidrar till bilden av misären, av USAs baksida och till spänningen.

Jag är glad att jag gav Gillian Flynn en chans till och nu ser jag fram mot att läsa Sharp Objects.

Några andra som bokbloggat om boken är: Annikas litteratur- och kulturblogg, Bokhora, Fiktiviteter, Bibliotekskatten, Stringhyllan, Ariels bokhylla, Camillas boklåda, Snowflakes och Fru E:s böcker.

Omdöme: Mörkt, eländigt och spännande om hur den djupaste misären skapar desperata människor.
Betyg: 4+

Svärdet och spiran av Ken Follett

1100-talets England. En kamp om tronen pågår och såväl rika som fattiga påverkas. Kyrkans män intrigerar för att få stöd för kyrkan och makt för sig själva. I Kingsbridge har den gamla priorn James i klostret dött och en ny driftig prior, Philp, väljs att ta över. På sin sida vid utnämningen har han Waleran, som strax därefter blir vald till biskop, den här gången med hjälp av Philip. Kingsbridges prior har storslagna planer. En av hans drömmar är att få bygga en katedral till Guds ära. Till Kingsbridge anländer byggmästare Tom med sina barn Alfred och Martha. De har också sällskap av den mystiska kvinnan Ellen och hennes son Jack. Toms stora dröm är också att få bygga en katedral, och med Philips stöd får han chansen. Dock har Philip med sin godhet och driftighet både skaffat sig anhängare och fiender. Bland anhängarna finns vackra Aliena, som med sin bror Richard fördrivits från sin borg när hennes far, greven av Shiring, fängslats. Till de mest grymma fienderna hör William, son till lord Percy Hamleigh, som brutalt avvisats av Aliena.

Svärdet och spiran av Ken Follett kom ut 1989. Den blev såsmåningom en storsäljare i Europa, och följdes senare av En värld utan slut. Bägge böckerna har filmatiserats. Ken Follett är en brittisk författare som innan dess mest skrivit thrillers, t.ex. hans första bok, Nålens öga, från 1978. Han har skrivit ett 20-tal böcker som sålt i 100 miljoner exemplar och är nu aktuell med en ny triologi om 1900-talet.

Den här boken är en del av min Makeutmaning. Eftersom den är på 1064 sidor så tyckte jag det var strategiskt att läsa den i december, under julledigheten. De första dagarna av läsningen sammanföll med slutspurten på jobbet, så det tog ett tag för mig att komma in i boken. Det var först när ledigheten börjat och jag kunde läsa fokuserat som jag började komma in i den.

Det här är ett epos som spänner över ett 50-tal år under 1100-talet. Det är riddare, kyrkans män och kungligheter men det är i väldigt hög grad också de ”vanliga” människorna. De som arbetar hårt för att komma på fötter, men som har hårda förhållanden att kämpa mot. Styrkan i boken är främst alla detaljerna kring Tom, Aliena, Jack och alla andra som är bokens centrum. När boken är slut har man fått följa dem, och leva med dem, en stor del av deras liv, och det är som att lämna bekanta.

En nackdel för mig i början var att jag redan innan sett filmatiseringen av boken, som jag gillade. Det gjorde att ”bilderna” i början kom från filmen och mina förväntningar också kopplades till den. Efterhand så ändrades det. Boken innehåller (förstås) många fler detaljer som bygger upp berättelsen. Gradvis upptäckte jag också delar av historien som inte finns i filmen, och delar som man ändrat. Boken började stå på egna ben, och jag slutade koppla den till filmatiseringen. Språket i boken är ganska enkelt, men ändå väl utnyttjat och målande.

Ken Follett har gjort grundliga undersökningar kring katedralbyggen, i sitt förord beskriver han sig nästan som besatt. Nog är det intressanta delar, men jag märker såsmåingom att jag läser just de styckena rätt slarvigt, för att komma till bitarna som handlar om människorna. För det är berättelsen fylld av kärlek, hat, politik, hämnd och makt som fascinerar mig.

En historisk roman på över 1000 sidor, det trodde jag inte riktigt skulle vara min grej faktiskt. Men nu är jag t.o.m. sugen på att prova En värld utan slut. Men den är lika tjock den och det finns många andra böcker i läsahögen…

Ett urval som bloggat om boken är hyllan, Eva Cecilia, Bokmalen och Books on my mind.

Omdöme: Historiskt epos om människor i 1100-talets England fyllt av kärlek, vänskap, makt, intriger och hat.
Betyg: 4+

Boktolva 2012 – en summering

Som ganska ny bokbloggare så är det knepigt att välja utmaningar. I början av året så hoppade jag på Enligt Os utmaning Boktolvan. Jag fegade lite var stragisk och skrev upp många fler författare än tolv stycken, och utgick från både författare jag var nyfiken på och några hyllvärmare. I början av året så hade jag flyt, och redan i maj hade jag klarat av 12 författare. Men i slutet av året så blev det inte så många fler, totalt kom jag upp i 16 stycken. Jag tror det beror på att det under året dykt upp så många nya intressanta författare som jag varit mer nyfiken på än de här.

Så här såg min Boktolva 2012 ut och ni kan också se vilka böcker jag läst. Några av de författare jag definitivt kommer att läsa mer av är Belinda Bauer, Kristina Ohlson, Hans Olav Lahlum och Hans-Olov Öberg. Även en del av de andra kan jag tänka mig att prova mer av så de kommer att återkomma på bloggen.

Jay Asher – Tretton skäl varför. Januari 2012.
Belinda Bauer – Blacklands. Maj 2012. Darkside. Maj 2012. Finders Keepers. Juli 2012.
Anna Bovaller – Äppelkyrkogården. Mars 2012.
Suzanne Collins – Hungerspelen. Januari 2012.
Arne Dahl – Ont blod. April 2012.
Diana Gabaldon
Sissel-Jo Gauzan
Victoria Hislop
Gretelise Holm – Ministermordet. Februari 2012.
Siri Hustvedt – The summer without men. Maj 2012.
Dorothy Koomson
Hans Olav Lahlum – Menneskefluene. Mars 2012.
Colum McCann
Tara McKinley
Åsa Moberg
Kate Morton
Kate Mosse
Haruki Murakami
Kristina Ohlsson – Askungar. Februari 2012. Tusenskönor. Juli 2012. Änglavakter. Juli 2012.Paradisoffer. Juli 2012.
Sofi Oksanen – Utrensning. Maj 2012.
Anna-Karin Palm
Zinat Pirzadeh – Fjäril i koppel. Januari 2012.
Gregory David Roberts
Sofie Sarenbrandt
Lionel Shriver
Stefan Tegenfalk – Vredens tid. Juli 2012.
Peter Temple
Märta Tikkanen
Amor Towles – Artighetsreglerna. Juli 2012.
Jonathan Tropper
Chris Tvedt – Dødens sirkel. Mars 2012.
Liselott Willén – Ingenstans under himlen. April 2012.
Hans-Olov Öberg – Djävulens tonsteg. April 2012. Någon att lita på. September 2012.

Tematrio – litterära klappar till familjen

Den här veckan fortsätter Lyran med julanknuten tema i sin Tematrio. Så här skriver hon: Berätta om 3 böcker ni fick eller gav bort i julklapp!

Eftersom jag redan berättat om alla böcker jag fick här så får tematrion handla om böcker som jag gav bort.

1. Till maken blev det Metro 2033 av Dimitrij Gluchovskij. En post-apokalyptisk science fiction roman som tydligen också är ett dataspel. Den stod på hans önskelista så jag hoppas han gillar den.

2. Till dottern blev det Cinder av Marissa Meyer. En fantasybok, inspirerad av Askungesagan. Dottern satt försjunken hela juldagen och läste ut boken! Hon tyckte den var jättebra och nu önskar hon sig nästa (Scarlet) som kommer ut 2013. Maken har nu börjat läsa den och jag är också nyfiken. Dottern fick också Den svarta löparen av Kristina Appelqvist eftersom hon gillade en annan bok av samma författare.

3. Till sonen blev det Arkeologiska upptäckter i Sverige av Anna Lihammer. Han har länge varit intresserad av arkeologi och gillar att sitta och småläsa i faktaböcker.

Bonus: Även svärmor fick en bok, ett signerat exemplar av Tove Alsterdals I tystnaden begravd.

En komikers uppväxt av Jonas Gardell

Juha Lindström är 12 år och går i sjätte klass. Hemma finns hans mamma Ritva, hans pappa Bengt och lillasyster Marianne. I skolan finns grannen Jenny som har äldre föräldrar och klär sig underligt. Varken hon eller Juha är riktigt med i klassen, men ännu mer utanför är Thomas med den tyska mamman som inte beter sig som föräldrar ska. Juha försöker kompensera sitt utanförskap med att hela tiden skämta och vara klassens clown. Mest vill han imponera på innegänget som domineras av mobbarna Stefan och Lennart. Ibland får han vara med men inte utan villkor. Ibland får han inte vara med och då är han med Jenny, och ibland t.o.m. Thomas, som han skäms för.

En komikers uppväxt av Jonas Gardell kom ut 1992. Uppföljarna om Juha, Jenny och de andra är Ett ufo gör entré (2001) och Jenny (2006).  Jonas Gardell är författare, komiker och dramatiker. Han växte upp i Enebyberg som är förebilden till Sävbyholm där En komikers uppväxt utspelar sig.

En komikers uppväxt får väl vid det här laget sägas vara något av en modern svensk klassiker. På Wikipedia beskrivs den som ”ett skillingtryck av 1970-talets Sverige” och det tycker jag är en bra beskrivning.

För mig träffar den här boken mitt i prick. Jag är bara fyra år yngre än Jonas Gardell och jag är lika nära bokens Juha och hans klasskamrater i ålder. Därför slår den här an på alla strängar vad gäller stämningen. Det är musiken, filmerna, betyg i sjätte klass, alla små tidsfenomen in i minsta detalj. Allting stämmer.

Tyvärr så tas jag då också tillbaka till skolan och helt andra typer av stämningar. För även där känner jag igen mig. Även i min skola/klass fanns det en Juha, en Jenny och naturligtvis en Stefan och en Lennart. Det gör boken bra, men man börjar också fundera över vilken roll man själv tog i det spel som försigick mellan mobbarna och de mobbade. Ställde man upp på det sätt man borde?

Språket är mycket enkelt, och det är med små medel Jonas Gardell lyckas måla upp stämningar. Det tycker jag är skickligt. Kapitlen är korta, t.o.m. väldigt korta. Återigen lyckas han skilda utanförskapet och jag funderar ofta över hur mycket som är taget direkt från hans egen uppväxt. Boken lämanr mig, på gott och ont, med en obehagskänsla. Något som förmodligen är medvetet från författarens sida.

Ett urval andra som bloggat om boken: Bokdivisionen, Lyrans noblesser, C R M Nilsson, Bokföring enligt Monika, Du är vad du läser och Flygarens bokblogg

Omdöme: En viktigt berättelse från 70-talets Sverige om mobbning och dess konsekvenser.
Betyg: 4

Måste visst ha varit riktigt snäll;-)?

Min önskelista innehöll en hel del böcker, men inte trodde jag att jag hade varit så här snäll?!

Child 44 av Tom Rob Smith, How to be a woman av Catlin Moran, Bones are forever av Kathy Reichs och The Racketeer av John Grisham från min man.

Kod 400 av Sophe Divry från min dotter.

Drömbokhandeln av Laurence Cossé från min svärmor.

The white tiger av Aravind Adiga och Dark Places av Gillian Flynn av min mor. Dessutom en prenumeration på tidningen Vi läser!

Jag tror projektet att beta av Hyllvärmare under 2013 fick en tung start…

God Jul!

Önskar er alla en riktigt

GOD JUL,

med mycket lästid!

Nominera till bokbloggarnas litteraturpris

För tredje året i rad så håller Breakfastbookclub i Bokbloggarnas litteraturpris.

Man kan nominera hur många böcker som helst. Kravet är att de kommit ut på svenska under 2012. Du kan nominera fram till 31 december så skynda skynda!

Så här står det:

Maila dina nomineringar till pjp@breakfastbookclub.se. För att en nominering ska vara giltig så ska boken vara utgiven på svenska under 2012. Skicka med författarens namn, titel och din e-postadress och vilken blogg du representerar. När du nominerar i år – blir du automatiskt med som jury nästa år. Årets jurymedlemmar kan självklart även vara med och nominera även i år. Deadline för nomineringar är 31 december 2012.

Jag hade svårt att begränsa mig, har verkligen läst många bra böcker i år! Och många nya då också. Till slut blev det den här långa listan som jag just skickade in:

Eija Hetekivi Olsson, Ingenbarnsland

Heidi Linde, Nu jävlar

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, Eld

Lizzie Doron, Min mors tystnad

Fredrik Backman, En man som heter Ove

Kristina Sandberg, Sörja för de sina

Cilla Naumann, Springa med åror

Golnaz Hashemzadeh, Hon är inte jag

Jeanette Winterson, Varför vara lycklig när du kan vara normal?