Minirecension

Handling från Goodreads: For years, rumors of the “Marsh Girl” have haunted Barkley Cove, a quiet town on the North Carolina coast. So in late 1969, when handsome Chase Andrews is found dead, the locals immediately suspect Kya Clark, the so-called Marsh Girl. But Kya is not what they say. Sensitive and intelligent, she has survived for years alone in the marsh that she calls home, finding friends in the gulls and lessons in the sand. Then the time comes when she yearns to be touched and loved. When two young men from town become intrigued by her wild beauty, Kya opens herself to a new life–until the unthinkable happens.

Boken: Where the Crawdads Sing av Delia Owens kom ut i augusti 2018. På svenska heter den Där kräftorna sjunger.

Varför jag läste den: Den här boken började dyka upp på alla möjliga ställen, och ju mer jag såg om den desto mer lockad blev jag att läsa den. Något i beskrivningen påminde om den typen av böcker jag läste när jag var yngre, då jag läste mycket mer på engelska. Sen kom den på svenska också, men när jag var ner till vår lokala bokhandel så köpte jag den engelska utgåvan då jag hellre ville läsa den.

Vad jag tyckte om den: Where the Crawdads Sing var en bok som jag verkligen tyckte om. Det som jag framförallt fastnade för var språket och stämningen. Jag brukar inte gilla alltför långa beskrivningar av naturen men Delia Owens får mig helt fascinerad av växtlighet och djur i träskmarkerna. Det är vackert, vilt och trollbindande.

Kya är en fascinerande karaktär, och skildringen av hennes uppväxt berör mig starkt. Det är på något vis ömsint och brutalt på en och samma gång. Hennes liv i samklang med naturen förstärker känslan från träsket och den speciella omgivningen. Beskrivningen av den vänskap hon utvecklar med Tate, Jumpin’ och Mabel är finstämd och något som driver handlingen framåt. Däremot tycker jag hennes relation till Chase är obegriplig, och där berättande blir förenklat och ”smutsigt” på något sätt.

Som en röd tråd genom boken går ett mysterium där en död person hittas och undersökningen av polisen. Det berättas omväxlande med kapitel där man får möta Kya under uppväxten. En del läsare tycker detta är ett onödigt inslag, men jag tycker det tjänar som en motor för berättelsen. Det förstärker temat hur fördomar om andra människor färgar oss, och krocken mellan Kyas naturliga liv och ”civilisationen” (är den mer civiliserad undrar man som läsare?) framgår ännu mer. Upplösningen är jag mindre förtjust i.

Jag är glad att jag läste den här boken på engelska eftersom dialogen är skriven i Southern, med drawl och alla ihopskrivningar. Det verkar inte framgå i den svenska översättningen? Eftersom jag bott under några år i södra USA så tar språket mig tillbaka till den speciella miljön och förstärker känslorna som boken ger upphov till.

Eftersom den här boken väckte många känslor hos mig hade jag ursprungligen tänkt skriva ett längre omdöme, men glömde att skriva ner alla mina tankar när jag läst den. Så här två månader senare fick det därför bli en något annorlunda/enklare recension (om än kanske inte ”mini” egentligen…).

Betyg: 5-

Mer info:

Bloggat om boken har Enligt O, Johannas deckarhörna, och dagarna går, och Feministbiblioteket

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Penguin Random House
Sidor: 368
Betyg på Goodreads: 4,48 baserat på 852 376 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Vängåvans bokhandel
Utläst: 26 maj 2020