Helg! Och då är det dags för Annikas Bokbloggsjerka. En fantastiskt rolig idé. Veckans fråga lyder:

Jag hör till de få (vad det verkar i alla fall) som inte kunde bry mig mindre om en boks omslag och jag har verkligen försökt förstå varför så många älskar omslag så mycket att de faktiskt köper en bok enbart för att den har ett omslag som de gillar. Hör du till dem? Vilket är i så fall ditt favoritomslag i dag? Dela  med dig av en bild och förklara vad det är som gör just detta omslag så speciellt.

Om du ställer dig på min sida: berätta varför du inte ägnar bokomslag någon större uppmärksamhet.

Faktum är att jag svarat på en liknande fråga förra året (i jerkan) och mitt svar står här. Men nu är det nytt år så då blir det ett nytt svar.

Jag går i stort sett aldrig på omslaget när jag väljer bok. Minns inte om jag någonsin gjort det? Det går så långt att jag oftast inte minns hur omslaget ser ut. När jag väljer en bok så går jag på det skrivna ordet, dvs en spännande titel, en intressant baksidestext, en fängslande skriven recension eller någon annan beskrivning. Inte ens ett fult omslag kan avskräcka mig. Ibland kan jag efter att jag läst boken titta på omslaget och fundera på hur illustratören tänkt. I fallet med ”Kråkflickan” som jag nyligen recenserat så framgår det ju från texten inne i boken hur man tänkt med illustrationen och då tittar jag en gång till och funderar. Det jag kan tilltalas av är om en serie av samma författare kan få liknande illustrationer, där det finns kännetecken som går igen.

Jag har nog lättare att associera genom ord än bild, för det här gäller i det jag läser på jobbet också. Jag har lättare att minnas vad som stod i texten än hur man illustrerat det. Utom när det gäller siffror som ett bra diagram kan illustrera;-) Men det är ju något helt annat…