Ulmebrann av Monika N Yndestad

En buss står i full brann i en tunnel i Bergen. Alice Bratt, journalist i BA, skjønner raskt at dette ikke er en vanlig trafikkulykke. Hva er det som skjuler seg i det utbrente vraket? For Alice blir saken dypt personlig. I bussen var en av hennes gode venner, Hassan. Mens han ligger kritisk skadet på sykehuset, begynner Alice å få e-poster. Det er ni dager til byens nye ordfører skal velges.

Ulmebrann av Monika N Yndestad kom ut 2019. Monika N Yndestad är en norsk författare och kriminaljournalist. Hon debuterade 2003 med Overdose som är löst baserad på hennes egna erfarenheter av när hennes son dog av en överdos. Ulmebrann är den fjärde delen i serien om Alice Bratt.

Jag minns inte exakt var jag först läste om Ulmebrann. Förmodligen på någon norsk bokblogg eller på Instagram? I alla fall var det skrivet på ett sånt sätt att jag blev rejält nyfiken och satte upp Ulmebrann på önskelistan. Jag fick den av maken i julklapp förra året och i februari var det dags att läsa den.

Ulmebrann är en bra och lättläst deckare. Det är många delar som är intressanta, i synnerhet det som rör det politiska spelet och storhetsvansinnet som går som ett genomgående tema i Ulmebrann. Ett extra plus får Ulmebrann för mig eftersom den utspelar sig i Bergen, som är en stad jag tillbringat en väsentlig del av min uppväxt i. Mer än en gång så plockar jag fram en karta på internet och tittar på bilder för att påminna mig själv. Miljön och grundhistorien är de främsta orsakerna till att jag gillar Ulmebrann.

Karaktärsteckningarna i Ulmebrann är relativt bra, men jag har svårt för huvudkaraktären Alice, utan att riktigt kunna sätta fingret på varför. Behållningen ligger snarare i de intressanta bikaraktärerna, som de politiker som förekommer. Det här är fjärde delen i en serie, och det förekommer rätt många referenser till saker som hänt tidigare, som blir halvt obegripliga för mig som inte läst tidigare delar. Det är förmodligen en orsak till varför Alice som karaktär inte fungerar för mig.

Kapitlen i Ulmebrann är korta och växlar tidsperspektiv och berättarperspektiv, vilket bidrar till att driva berättelsen framåt. De historiska blickarna bakåt gillar jag. Tyvärr är en del beskrivningar alldeles för detaljerade, precis varje steg de tar och varför. Trots att boken är lättläst tog det mig ett bra tag att läsa den. En del av en deckare/krim är själva ”mysteriet”. Mysteriet i Ulmebrann är intressant, ända fram till upplösningen, som blev ett ”jaså”. Det är mer vägen dit som är behållningen.

Själva titeln – Ulmebrann – var ett norskt ord jag inte kände till tidigare. Vet inte om det finns en exakt svensk översättning, men det är en brand/förbränning där man inte ser några lågor, vilket gör den mer svårupptäckt och farlig.

Trots att Ulmebrann hade kvaliteter och var lättläst hamnar Monika N Yndestad inte i topp på den långa listan av norska författare som jag måste läsa fler böcker av.

Omdöme: Lättläst norsk krim som utspelar sig i Bergen
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Betraktninger, Tine sin blogg och Boktimmy

Förlag: Cappelen Damm
Sidor: 351
Betyg på Goodreads: 3,54 baserat på 13 betyg
Hur jag fick tag på den: Julklapp 2019 från maken
Utläst: 29 februari 2020