Arton grader minus av Stefan Ahnhem

Från förlagets hemsida: En bil kör ut över kajkanten i Helsingborgs hamn efter en våldsam biljakt. Allt pekar på att det var en olycka, men när föraren, en it-entreprenör som gjort sig en förmögenhet på mobilspel, obduceras visar det sig att han redan varit död i två månader då han hållits nedfryst.
Det är vår och nästan två år har passerat sedan händelserna i Offer utan ansikte. På Helsingborgs kriminalavdelning har det varit ovanligt lugnt. Fabian Risk har kunnat ägna det mesta av sin energi åt att lappa ihop sin familj. Men även om varken han eller någon av hans kolleger skulle säga det högt börjar de bli uttråkade, och när det märkliga fallet med den nedfrusna miljonären landar på deras bord känner de alla samma sak: Äntligen händer det något.
Rakt över sundet har Dunja Hougaard tvingats ta på sig uniformen igen i sitt nya jobb som ordningspolis i Helsingör. Men när en hemlös utsätts för en så pass brutal misshandel att han avlider kan hon inte hålla sig från att dra igång en egen utredning där spåren snart leder till Helsingborg.
Fabian och hans team kämpar mot klockan i en utredning där ingenting visar sig vara som det ser ut. Snart vågar han inte längre lita på sitt eget omdöme, och finner de inte lösningen kommer snart nästa offer att hamna i frysen.

Arton grader minus av Stefan Ahnhem hade recensionsdatum 26 oktober 2016. Stefan Ahnhem är en svensk författare som debuterade med 2014 med Offer utan ansikte. Arton grader minus är den tredje fristående delen i serien om Fabian Risk, Dunja Hougaard och deras kollegor.

Jag har läst de två tidigare delarna i den här serien och gillat bägge. Stefan Ahnhem var en gäst på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall, och visade sig vara mycket underhållande och trevlig och jag blev oerhört sugen på att läsa Arton grader minus som han pratade om. Hade vi inte haft så ont om plats i bokhyllan hade jag köpt boken där och då, men nu föll det sig så att jag kunde låna den av en arbetskamrat.

Arton grader minus är en mycket välskriven och lättläst deckare. Den har ett mycket högt driv, och är en riktig bladvändare. Berättelsen är alldeles lagom komplicerad. Det är inga problem att hänga med, men jag lyckas ändå bli överraskad i en del av detaljerna. Jag läste Arton grader minus under en tung och tröttsam period och den lyckades ändå hålla mitt intresse, så att jag längtade efter att få läsa i den på kvällarna, trots tröttheten. Bara det är ett mycket gott betyg.

Egentligen så lider Arton grader minus av en del av de fenomen som jag inte är så förtjust i vad gäller deckare. Det blir för mycket spoilers att exakt berätta vad som stör mig, men det är nog ingen spoiler att säga att även i den här tredje delen så är en del av poliserna mer än bara poliser som utreder ett brott. Trots detta så blir jag aldrig riktigt irriterad för jag är så fångad av berättelsen.

Arton grader minus är en mörk historia och Stefan Ahnhem tecknar inte en sympatisk bild av det svenska polisväsendet. Samtidigt så finns det en mänsklighet i berättandet som gör att mörkret blir uthärdligt. Karaktärerna är väl tecknade och dessutom så tycker jag synd om flera av dem, som exempelvis Fabian och hans familj.

Jag ser fram mot fler delar i den här serien. Eller överhuvudtaget fler böcker av Stefan Ahnhem.

Omdöme: Välskriven svensk deckare med högt tempo om skadade och olyckliga människor
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna och Västmanländskans bokblogg

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum

Mitt exemplar hade jag lånat av en vän.
Utläst 9 december 2016.