fleeing-woman-711x460I veckans tisdagsutmaning säger Kulturkollo så här: Vilket är ditt allra bästa blodisande tips i sommarnatten? En film? En bok? En spökhistoria berättad av någon särskilt skrämmande berättare?

Tanken med den här utmaningen tänker jag mig är traditionell skräck. Det är en genre som jag har lite problem med. Antingen tycker jag det är så obehagligt att jag mår dåligt. Eller så funkar det inte alls på mig. Så jag läser sällan skräck. I stället ska jag nu gå lite utanför ramarna. Jag definierar skräck sådant som får mig att känna starkt obehag och drömma mardrömmar efteråt.

En bok som verkligen skrämde mig, och gav mig problem att sova var Ingenstans under himlen av Liselott Willén. En av huvudpersonerna, David, är så verklig men samtidigt en av de obehagligaste personer jag stött på i mitt läsande. Tänk sen att han kan vara vem som helst i din närhet…

Om man nu vill ha traditionell skräck så rekommenderar jag John Ajvide Lindqvist. Hans novell Notene som ingick i Årets Påskekrim från Cappelen Damm gav mig mardrömmar.

När maken och jag träffades gick vi ofta på bio. En film som vi såg tillsammans på bio redan 1989 var Lugnt vatten med Nicole Kidman, Sam Neill och Billy Zane. Ett par seglar i Atlanten när de plockar upp en man som påstår att alla på båten han kommer från har dött i matförgiftning. Det är en thriller med många psykologiska undertoner, och jag satt som en spänd fjäder hela filmen igen. Och ja – mardrömmar efteråt. Bara att jag minns den 26 år senare säger väl något..

Annonser